Aftonbladet – 17 februari 1871, sida 2

JT UNIURAÄALUTIL SJULLB DICURI VED LVR BYNGSL, en man kan ej förstå, hvarföre en dylik ätilnad behöfver göras. Talesättet, bildlikt mm det är och såsom det ju af hvar och en ppfattas, är ja oskyldigt. — Ej så mycket, om man tror. Vi hatva här framf r 088 it af de många fall, då af den oriktiga beämningen dragas slutföljder, som i sin ording blifva oriktiga. År detsvenska jorden, om bär bördan, och denna jord ju trån ärundrade tillårhundrade förblifver densamma, an det vara rimligt, att en på den för boru ing tid sedan som helst pålagd börda aflyfPs, Ju längre den arma jorden dermed bestate, ju större rätt har den väl att fordra efrielse. Men är det deremot den svenske ordbrukaren, på hvars skuldror bördan kulle hviia, ställersig frågan annorlunda. Jordrukaren förblir ej densamme genom århunraden, generationerna efterträda hvarandra, fta nog utan ringaste ekonomiskt sammanang. Det blir då naturligen icke längre råga, om indelningeverket var en börda för len jordbrukarer, på hvilken det först ades, utan huruvida det är en börda för den uärvarande. Hvsd möjligen för den förre kan ja varit en börda, kan den senare hafva unanskuddat sig. Och det är just detta, som, ivad indelningsverket beträffar, är falet. På fråga, huruvida sveaska jordbrukaren vär indelningsverkets så kallade börda, svara vi betinogadt hej. Genom de kraftiga försäkingarne om indelningsverkets orubblighet kom lenna prestation genast att, som tallet-är ned hvarje fix realbörda (såsom te-men, fast egentligt, lyder), ingå i jordens uppskattvingsvärde. Detta minskades med jemnt så nycket som den hafvudstol, för bvilken inielningskostnaden utgör räntan. Med iaktagande häraf har egendomen sedan gått ur rand i hand, vare sig detta nu skett genom söp, arf eller andra civilrättsliga förvärfssvunder. Den närvarande innehafvaren har — såsom töröfrigt redan den andre efter inlelningsverkets fixerande — afskuddat sig letsamma; han har, för att af jorden komna i besittning, utgifvit jemnt så mycket mindre, som det kapital, hvaraf indelningaverket utgör räntan; detta är således, liksom ifriga grundekatter, en i hans egendom inveatående första intecknirg, som af honom vidrig inlösts, och eger för honom den förielen ått vara ouppsägbar från Jångifvarens statens) sida. Bör detta vara i allmänhet slert för hvar och en som har vanliga tankegåfvor, så bör det, hvad avgår soldattorpen, vara påtagligt äfven för den klenast utrustade, Har någon vid öfvertagande af ett semman beräkpat sig någon inkomst af det 5 hemmanet belägna soldattorpet? — Nej! — Hvarföre? Ty ,han kommer aldrig i besittniog dera!! — Ar således ej soldattorpet en ifrån hemmanet evärdeligen afsöndrad jordrymå? Står det ej i detta hänseende i samma förbällande till hemmanet, som en i öfverensstämmelse med förordningen om hemnansklyfning och jordafsöndring från hemmanet evärdeligen afsöndrad parcell? Har iet nu fallit någon hemmansegare in attanse en sådan parcelis tillvaro för en på hocom vilande börås, när den af hsus företrädare illskapats? Har det feliit honom in att vid hemmansköpset gifva förre egaren betaling för den ej längre bemmanet åtföljande parsellen? — Nej! — Är ej förhållandet detsamma med soldattorpet? — Saken är ens kelt den, att hemransegaren står tillkronan ör de hemmanet åtföljande afgifter till indelningsverket i samma förhållande, som en ordegare till ein inteckniogshafvare, och för oldattorpet som hemmansegaren till inneixfvaren af en från detsamma evärdeligt aföndrad jerdrymd. Med alldeles samma beättigande, som tillkommer våra motstånda. es argument, kan påstås, att alla inteckninjar och alla afsöndringar utgöra bördor, som vila på svenska jorden, och att följaktligen len enskilte jordegaren vore berättigad att rhålla eftergift derå. Men hvarföre har då tt sådant påstående ej blifvit framstäldt? Vaturligtvis derföre, att det i ena fallet kulle gå ut öfver enskilta, i det andra öfver sronan, och endast denna sistnämnda kan af n svensk feg afsigtligen plundras. Man lundar belst för den omständighet, att kroans plundring i sjelfva verket drabbar den nskilte, då den ene måste till henne återstala, hvad den andre i gåfva erhållit. Och len gåfva, som här skulle tillfalla de närvaande brukarne af roterad jord, skulle, m rotekostnaden uppgår till det orvan antagna elopp, utgöra, med kapitalisering efter fem rocent, 3000 rdr på hvarje rote, d.v.s. omsing två hela hemman. -Men den ojemna fördelningen af indelningserkets börda? Det åtminstone kan väl ej ara med rättvisa öfverensstämmande, att till cempel roteringskostnaden drabbar ett hemvan mycket härdare än ett annat, under det tt ett tredje är alldeles befriadt från ordinarie slering? — Svaret härpå är afgifvet i et föregående. Om indelningsverket, likom de öfriga fixerade grundskatterna, vidida ett hemman i högre eller ringare grad ler allsintet, betyder rätt och slätt att i emmanet finnes en större, mindre eller allsigen statens stående inteckniog, Men icke lir egareng ställning bättre eller sämre ir det? Ju mindre grundskatten — ja ögre köpeskillingen, eller, såsom det ock an riktigt uttryckas, om köpeskillingen för venne hemman af lika godhet och naturföråner poneras lika, så få köparen till det rondskattbelastade af denna köpeskilling; nehålla så mycket, som svarar emot grundntan till staten, under det att dea, hvilken rvärfvat det s. k. privilegiersäe, får utbeJa köpesummans hela belopp. Hvem är na den lyckligaste ställningen? Enligt van ;a ekonomiska reglor väl den förre. Men t vilja vi medgifva, att den förre vore i nu bättre läge, om han först finge inne-, la den del af köpeskillingen, som svarar ot statens inteckning — eller, såsom det menligen heter, finge köpa hemmanet för . mycket lägre pris — och sedan finge nna inteckning af staten efterskänkt. Lika art är det, att det skulle vara den gröf2 orätt mot egare till s. k. privilegierad rd eller annan, som möjligen blifvit lindrire grandbeskattad än hans granne, att ja hvad mean kailar jemnare fördela börrna, då denne utbetalt egendomens köpemma med innehållande endast af den del, n motsvarat de vid köpet äliggande onera, der hvilket förhållande han nu vid en till 33 af akan dA Lp ls6 oo SS DK