Aftonbladet – 17 februari 1871, sida 2

H Öns Om indelningsverket. I Det syzes emellanåt, under den ru pigåjende striden om landtförsvarets ordnsnde, såsom om härvid endast och alleovast skulle I vara en fråga om indelningsverket, och at! hufvudsaken vore, icke det oundgängliga behofvet af åtgärder, som göre det möjligt at! i farans stund värna fäderneslandets fribet och sjelfbeständ, utan om begagnaridet af ett I gynnsamt tillfälle att befria flertalet af landets jordbrukare från den besksttving, som de utgöra till staten i och med den indelta soldatens uppställande. Då under dessa försök att tränga hufvusfrågsn i skuggan för en bifråga, en mängd aln gord kommit i svang, egnade att vilseleda allmänna meningen i afseende på indelningsverkets urspruog samt verkliga betydelse ur statsekonowisk och rättslig synpunkt, anse vi oss böra, till tjenst för dem, som härom vilja bilda sig ett på verklig insigt grundadt omdöme, meddela den synnerligen k!ara och lättfattliga frarmställning i ämnet, hvilken förekommer i en i Lund utgifven broschyr, med rubrik I försvarsfrågan, af S. Etter att ha gifvit skäl för sin åsigt, att den indelta armen är den billigaste hittills kända verkliga arme, och följaktligen äfven den billigaste stam, som kan af Sverige uppsättag, fullföljer författaren: Men indelningsverket är en sekelgammal orättvisa, som hvilar på svenska jorden; den måste ovilkorligen rättas. — Det är niotiondedelar LZ svenska folkets rättmätiga fordran.n — Vi hafva således huvnit fram till det argument, som väl kan sägas vara hufvudskälTet-för motståndarre till en förbättrad armöorganisation på b:sen af indelt stam och beväriog. Ty ojemförligt största delen af detta motstånd har häri sin bevekelsegrund och det uppteges äfven at dem, hvilka af militära eller andra skäl önska indelsingsverkets upphäfvande. Det varo långt ifrån oss att betvifla, det ej en stor del af anhängarne till detta argument på god tro och utan särdeles egennyttiga afsigter hyser den uppfattning af indelningsverket, som i detsamma innebäres. Det har så länge varit nyttjadt såsom sgitationsmedel, så länge, och, såsom dem synes, från så trovärdiga håll upprepats, det har ju till och med af ledande statsmän endast ängsligt och med en viss osäkerhet blifvit motsagdt, att det ju helt naturligt måst förefalla dem sant. Ait det för dem sjelfva, hvilka skola göra de för indelningsverket nödiga utbetalningarne, är en börda, känna de nogsamt; i hvarje fall skulle det vara en stor lättnad att slippa göra en sådan utbetalning. Och hvarföre skall den svecska jordbrukaren ensam upprätthålla indelningsverket? Ar ej fosterlandets försvar allas heliga pligt; är ej — såsom herrar ledare säga — indelningsverket en blodskatt, som utkräfves af den svenska jordbrukaren, hufvudsakligen bonden? — Ja, talet om blodskatten är en slagfras i den högre agitatoriska stilen, Men icke dessmindre är den fullkomligt falsk. Det är ej blod, som indelningsverket fordrar af den svenska landtmannen, utan blott panningar celler dessas värde; indelnivgsverket är helt och hållet en ekonomisk affär. Den an.agne soldater, som frivilligt låtit införa sig . indelt regeraentes led, behöfver ej ens nödvändigt. utgå ur bondens klass; och om än letta som oftast är fallet, kan det lika litet verättiga att anse honom som en af bondetåndet afgifven blodskatt, som den omtändigheteo, att den värfvade soldaten hos! 58 gemenligen utgår ur de andra samhällslassörna, gör det rimligt att anse honom som!