Aftonbladet – 15 februari 1871, sida 2

Det är ej att undra pån, tänkte Hamish H tysthet, Hvar är Gerald? frågade han ögt. Han har gått ut. Ni vet att ni gaf mig penningar för att betala den der rysliga räkvingen, som gjorde att jag inte hade ro att sofva och som jag inte vågade visa Geralz, fortfor hon i det hon strök med handen öfver sitt lilla tårdränkta ansigte. Det är något jag skulle säga er derom. Hamish visste endast att både han och 3ang hustru betalt räkningar för dem i massa. Winny, som vaggade sic fram oca åter i gungstolen, såg att han ej påminte sig hvarom det nu var iråga. Det var för skor och strompor åt barnen, Samt kängor åt mig, vi hade ingenting på fötterna. Ellen gaf mig penningarne i lördags — tre pund — ehuru det var något mera än hvad räkningen gick till. Nå ja, Gerald fick se penningarne ligga i lådan på toilettbordet, — det var fasligt dumt af mig att lägga dem der — och så tog han dem. Han frågade mig först hvar jag hade fått dem ifrån och jag svarade att jag hade skrapat ibop dem för att betala barnens skodon. Då sade han att han hade utgifter sjelf sym voro angelägnare än att betala skoräkvingar för barnen och så stoppade han pennizigarne i gin ficka. Åh hås, klagade den unga frun i sin barnsliga sorg hvad jag är olycklig. Ni skulle ha sagt er man att penningarne tillhörde mrs Channing — att hon lemnat er dem särskildt för detta ändamål Herre Gud utbrast Winny helt förvånad, huru skulle jag kunna töras säga honom det! Om Gerald visste af att ni och Ellen ,ruka hjelpa mig, så skulle han väl bli så grufligt ond, ja, gud vet om han inte skulle slå miga (Forte.)