Aftonbladet – 14 februari 1871, sida 2

intagit att det varit lapparne. Men en nogrann undersökning af hufvudskålsbildningen nade ledt föreläsaren till en motsatt öfver.ygelse. Genom förevisning af kranier såväl af nutidens svenskar och lappar som af gängorifternas folk visade han, att det sistnämnda mera liknat den nuvarande svenska typen än den lappska. Genom att hålla lappens korta och breda hufvudskäl bredvid gånggriftbyggarnes långa och smala ådagalade föreläsaren att båda måste tillhöra tvenne skilda folk och genom att jemföra det senare med det svenska kraniet gjorde ban sannolikt att gånggriftsfolket i betydlig mån går igen i det nuvarande svenska folket eller åtminstone utgjort ett af de elemerter, som ingått i bildandet af detsamma. Gänggrifterna representera stenålderns mest utvecklade period, den enda som vårt land haft, emedan det blef sent befolkadt. De äro föröfrigt ej egendomliga för Sverige, utan förekomma i nästan alla europeiska land, i vestra Asien och norra Afrika, i Egypten, der de gå före pyramidernas tid, på vestra indiska halfön och på den östra, der ännu för omkring 20 år sedan Kassiafolket byggde sådana grafvar. Örverallt återfinner man samma typ, en typ som representerar en viss kulturståndpunkt, icke en viss nationalitet. Denna kulturståndpunkt kan väsentligen karakteriseras genom tron på ett hf efter detta. Åtskilliga symboliska bilder från denna kulturepok häntyda på denna tro; äfvenså den sittande ställning liken intogo i grafvarne. De skulle likasom vara redo att uppstå på den Store Andens bud, och de skulie i modren jordens sköte intaga samma ställning, som de engång intagit i sin moders lif. Dessa kolossala gratbyggnader kunde icke åsyfta någon nytta. Man måste för dem söka pågon annan grund. Den beröring; som redan 1 denna aflägsna tid egde rum mellan folken kan icke ha varit blott ett materielt utbyte. En stor del andliga elementer måste ätven ba ingått i densamma. Om nu på något ställe den tanken uppgick, att menniskan icke är bestämd att blott kämpa och lida här, utan är ämnad för ett annat lif, måste denna tanke ha utbredt sig vida och med den sträfvandet att bevara kroppen, tilldess den skulle uppstå till nytt lif. Stora rörelser måste vid denna tid ba egt rum bland alla de högre stående kulturfolken. Gånggrifterna här i Norden torde gå tillbaka omkring 3 å 4000 år i tiden. Vid denna tid var det som Abraham med sin slägt flyttade från Mesopotamien tiil Palestina, som ettaf Assyrierne undanträngdt folk (Hyksos) genom Arabien inföll i Egypten och eröfrade detta land, som Palasgarna utbredde sig öfver Mindre Asien och Grekland och ett liushårigt folk framträngde i norra Afrika och der lemnade spår efter sig I nästa föredreg öfvergår föreläsa:en till skildringen af afskrädeshögarne (bjökkenmöddingarne).