Efter Bourbakis sjelfmordförsök skref Times korrespondent i Bordeaux: Den tappre generalen dukade slutligen under för sex månaders oupphörliga ansträngningar, sorger, bekymmer och ifver. Jag sammanträffade flere gånger med honom, då regeringen hade sitt säte i Toars, och åt vid samma table dhöte som han och hans stab. Han föreföll mig då lugn och sansad och ingeuting fanns i hans väsen eller yttranden, som antydde sinnesrubbring. Men sedermera erfor jag från Bourges, der Bourbaki skulle rekonstruera den sydöstra armen, hvars lemningar nu äro internersde i Schweiz, att man hade förmärkt en öfverspänd och sjuklig sinnesstämning hos honom. Möjligen bidrog nederlaget vid Belfort att helt och hållet omtöckna hans förstånd och i detta tillstånd försökte han taga sig af daga. Det berättas, att han skulle skjuta sig, men att skottet gick miste och icke tillfogade honom något dödligt sår.