Aftonbladet – 13 februari 1871, sida 3

Istaden de för densamma bestämda varor. Art. 9. Efter fästenas öfverlemnande och valli gördelns samt garnisonens afväpning, såsom artiklarne 5 och 6 fastställa, verkställes provianteringen af Paris fritt på jernbanor och flodvägar. De till denna proviantering bestämda lifsmedel få ej hemtas från de af tyska trupper besatta områden, och den franska regeringen förbinder gig att taga dem utom den demarkationslinie, som omgifver de tyska härarnes ställningar, utom då en färskild tillåtelse meddelas af det tyska öfverbeet. Art. 10. Hvarje person, som vill lemna staden Paris, måste vara försedd med behörigt, af de franska militärmyndigheterna utfärdadt tillståndsbevis, hvilket viseras af de tyska förposterna. Dessa tillståndsbevis och viseringar beviljas med laglig rätt kandidaterna för deputerade platser i provinserna samt de de till församlingen valda deputerade. Cirkulationen af personer, som hafva erhållit besagda tillstånd, eger blott rum från klockan 6 på morgonen till klockan 6 på aftonen. Art. 11. Staden Paris skall betala en municipal krigskontribution af 200 millioner francs. Denna betalning måste vara verkställd före den 15:de dagen af vapenstilleståndet. Liqvidationssättet fastställes genom en blandad tysk och fransk kommission. Art. 12. Under vapenstilleståndet få inga offentliga värdeföremål bortföras, hvilka kunna tjena som pant för krigskontributionens erläggande. Art. 13. Införseln af vapen, ammunition och till dess förfärdigande tjenande ämnen är förbjuden under vapenstilleståndet. Art. 14. Man skall ögonblickligen skrida till utvexling af alla de krigsfångar, som den franska armån tagit sedan krigets början. För detta ändamål skola de franska myndigheterna, inom kortast möjliga tid, insända namnlistor öfver de tyska krigsfåogarne till de tyska militärmyndighetexna i Amiens, Le Means, Orleans och Vesoul Frigifningen af tyska krigsfångarne verkställes på de vid gränsen närmast belägna orter. De tyska myndigheterna skola till utbyte på samma punkt, och inom kortast möjliga tid, afleverera ett lika antal franska krigsfångar af motsvarande grad till de franska militärmyndigheterna. Utvexlingen skall sig äfven till fångar af borgerligt stånd såsom de tyska köpmansfartygens befälhafvare, och de franska civilfångar, som hafva blifvit internerade i Tyskland. Art. 15. En posttjenst för icke förseglade bref skall banrättas mellan Paris och departementena, genom högqvarterets i Versailles förmedling. Till bekräftelse på detta hafva undertecknade försett ofvanstående konventioner med sina underskritter och sigill. Hvilket skedde i Versailles den 28 Januari 1871. Bismarck. Favre? Fästenas besättande. Om denna händelse, som egde rum redan dagen efter konventioneas afslutande, eller den 29 Jan. på förmiddagen, innehåller dagens post endast berättelser från forterna på östra och norra fronten. Vi meddela härnedan en från hvardera. Från Vert Galant skrifves den 29 Januari till Dresdener Journal: Besättandet af fortena hade blifvit utsatt till i dag på förmiddagen kl. 10. Men jag fann vid denna tid våra förposter (de sachciska) vid Bondy, visserligen omgifna af obeväpnade eclaireurs dela Seine, men dock hade ännu ingen underrättelse ingått om att man kunde framrycka i riktningen åt fortena. En fältgepsdarm, som ridit fram ända till Bondy, hade der plötsligen mött tre ryttare i arabisk drägt och nödgats vända om. Under tiden grofvo franske eclaireurs och artillerister på de närliggande fälten upp rötter och lök, och qvinnor, till en del elegant klädda, sällade sig till dem i samma ändamål. Emellertid hörde man mi!itärmusik och hurrarop från Seinesidan, der våra till fortenas besättande beordrade bataljoner ryckte fram. Då jag omkring kl. 12 gick dem till mötes vid Metzvägen, fann jag dem i en mycket upprymd stämning afvakta order att öfvesskrida den gränslinie, vid hvilken de så länge stannat. Slutligen kom denna order. Och nu marscherade man med klingande spel mot Paris. Den vackra lindall, genom hvilken vår väg gick, visar många spår af e fientliga granater, som der slagit ned. Men i köpingen Bondy, som vi kort derefter passerade och som var helt och bållet menniskotom, hade vi plötaligen för våra ögon verkningarne af vårt fästningsartilleri i en utsträckning, sådan endast få torde ha föreställt sig. Vid Rue de Paris hade knappt ett enda hus blifvit skonadt. På många ställen hade granaterna slagit igenom alla våninarne uppifrån nedåt, så att trossbottnarne mellan le särskilda våniogarne helt och hållet försvunnit. De vid ingången till köpingen uppförda barrikaderna voro af väldiga dimensioner, och alla fördelarne af terrängen hade fienden i största omfång begagnat. Sedan Bondy utan något uppehåll var passeradt, gick man öfver jernvägsbron, som så många gånger vid fiendens utfall hade möjliggjort hans raska rörelser, och sedan öfver en vidsträckt förut skogbevuxen men nu trädlös slätt till köpingen Noisy le Sec. Här var den franska befolkningen på båda sidor om vägen samlad i talrika grupper, deribland en stor mängd soldater utan vapen. De mottogo cigarrer, som man skänkte dem och tycktes vara nyfikna utan någon synnerlig nedslagenhet. Vägen slingrar sig långsamt uppåt och slutligen befinner man sig på en höjd, der vägen till höger tager af till Romainville och till venster till Noisy. Här höjdes, sedan trupperna anländt till glacisen i Noisy, af öfverste Rudorff af 3:e infanteriregementet ett lefve för förbundsfältherren och konungen af Sachsen, och musikkåren uppstämde den sachsiska hymnen. Under det jag till fots begaf mig in på fortets borggård, der å den qvarblifne kommendantens sida uppgifvandet af fortet egde rum, hörde jag de välbekanta tonerna af koralen Nun danket alle Godt högtidligt ljuda från glacisen och hade snart deretter tillfälle att förnimma den blandning af förundran och vördnad, med hyilken fransmännen äskådade hela det allvarliga uppträdet. . Om besättandet af S:t Denis-fästena skrifver en korrespondent från Margency till LT Indgpendance den 29 Jan.: Kl. 10 begaf sig kronprinsen af Sachsen med sin stab härifrån till Saint Denis. Vid förposterna gjordes halt. Man erfor här att den franske kommendanten ej var god att tala med och att de franska trupperna visade en hotande hållning. Staben var derför på sin vakt. Slutligen kom underrättelse att allt vore uppgjordt. Enstark truppafdelning sattes nu i marsch. Hela Kejsar Fransregementet af gardeskåren, 2 bataljoner af 26:te regementet och 4 andra bataljoeer af fjerde armekåren framryckte till en halfväges mellan Engbien och S:t Denis belägen punkt. Här gjordes balt. Geniofficerarne hade begifvit sig in i fåstena för att urladda minorna, och två kompanier belägringsartilleri afsändes, för att taga besittning af kanonerna och magasinerna. Då efter kl. 2 den förutskickade parlamentären, major von Welcke, ännu ej kommit tillbaka, red prinsen framåt. Under vägen möttes majoren, som berättade, att de franska trupperna ännu ej fullständigt utrymt S:t Denis och att den till största delen beväpnade befolkningen hade en mycket hotande min. De tyska officerarne hade ej blifvit ofredade, men man sade, att stor jäsning herrskade i sinnena. Vi redo framåt. Till höger i vår omedelbara närhet låg fort Briche, hvilket till vår stora för våning endast lidit helt obetydligt af bombardementet. Slutligen befunno vi oss utanför Nordfästet, som stått sig vida sämre än La Briche. Dess glacis visar en mängd bål och af jordverken är en stor del förstörd; endast bröstvärnen af sten voro ännu i godt stånd, och der befunrno sig ännu ett litet antal kanoner; vid La Briche hade vi AnnArmAnAt An daang antt tå Dartan hada halft att