Aftonbladet – 13 februari 1871, sida 3

som efter att ha undergått prötning i hebreiska och ifall han ock genomgått den klassiska linien äfven i grekiska, till de teologiska. RA Kommunala rösträtten i städerna. Motion af hr A. Gumelius. Ar 1862 den 21 Mars är en minnesvärd dag. Då utfärdades i Sverige dessa kommunalförordningar, hvilka helsades med så mången förhoppning, som dock till väsentlig del besvikits. De ville ordna den kommunala sjelfstyrelsen, och de hafva i stället i åtskilliga fall underkastat densamma en tryckning, som icke blott icke anstår sjelfstyrelsen, utan rentaf till sin tillvaro hotarj det kommunala lifvet, hvilket redan på många håll domnat bort och är nära att fullständigt qväfvas. Orsaken till att dessa i välment afsigt tillkomna författningar sålunda motverkat sitt syfte, är, efter min öfvertygelse, hufvadsaklingen den röstberäkningsgrund,som inom kommanerna tillämpas. Ensam står jag ej om denna mening. Redan vid 1865 och 1866 års riksdag väcktes inom borgareoch bondestånden tre särskilda förslag om sådan ändring i den färska lagen, att röstmaximum, graderade skalor eller lika rösträtt måtte i kommunala angelägenheter tillämpas. År 1867 framkommo inom riksdagen ej mindre än fem, år 1868 fjorton, är 1869 sex (af 13 motionärer) och år 1870 fem motioner, alla gående ut på att vinna — för land eller stad eller bådadera — rimligare kommanvala röstberäkniogsgronder. Då jag känner, att, hvad beträffar kommunalstämmorna å landet, förelag till ändring redan vid denna riksdag väckts, och då de kommunala förhållandena i staden och på landsbygden förete många olikbeter och således bäst torde hvar för sig behandlas, likasom ock för dem gälla särskilda kommunalförordningar, skall jag här inskränka mig att, efter öfverenskommelse med politiska vänner, framlägga förslag till ändring i röstberäkniogen för städerna, och detta blott I ett enda fall, men i det vigtigaste, det mest skärande, beträffande stadsfullmäktigval. Först ber jag då få erinra, hurusom stadsfullmäktig-inrättningen är någonting oondvikligt för städer med 3,001 eiler större invånareantal, medan smärre städer härutinnan ga valfrihet. Och der stadsfullmäktige blifvit tillsatta, der är allmänna rådstugans befogenhet inskränkt till att välja fallmäktige, som fuilständigt äro samhällets förmyndare eller, riktigare, dess tyranner, dess nära nog okontrollerade beherrskare, icke underkastade revision, ingen för sina handlingar responsable, blott äe se till, stt beslut, genom hvilka 1e möjligen för all framtid skada sitt samhälle, fattas i laga ordning, utan att någon af dessa former, som ofta få gälla merj än sak, trädes för nära. Jag säger visst icke, stt stadsfollmäktige så handia, men jag påstår, att de kunna så handla. Den enda controll, gzom valmännen i de städer, hvilka (862 sattes under förmyndare, skulle kunna öfver dessa utöfva, vore den hvart fjerde år iterkommande rätten att återvälja eller icke itervälja herrar follmäktige, men denna rätt vetages valmännen i sjelfva verket genom sällande röstberäkningsgrund. Må det tillåtas mig från min hemort acöra ett exempel, hvilket är betecknande och visst icke ensamt stående. Vi hade iÖzebro uf ålder varit vane att på allmän rådstuga ufgöra alla ärenden med lika rösträtt, och vi rade funnit oss väl deraf. Utgåfvos så komnunalförordningarne med stadganden om fullnäktige och om röstning efter bevillningsiksedaler, bekräftande ordspråket, att en lycka ej kommer ensam. Penningmännen Örebro, d. v. 8 de, som der på den tiden nade de största debetsedlarne, kunde ej mottå den frestelse till makt, som lockade iden congl. förordningen, och de trädde till ett jugatal tillsammans. Vid detta mycket enkilda möte skulle val af 30 stadsfullmäktige beredasn. Det första beslutet som fattades, lär ha varit, att de närvarande samtliga vore till ullmäktige lämplige, och att, då de egde, om in ej absolut, dock sannolik röstöfvervigt i sina händer, blott för återstående tiotal platser kandidater behöfde nämnas, och äfven detta skedde, såsom man under sådana förhållanden unde vänta, temligen ensidigt. Valet bekräfade, på ett par undantag när, beräkningens riktighet, och intet undantag hade ifrågacommit, om ej splittring rörande ett par amn uppstått bland de tjugu. Och likväl nar i samma stad, vid ett, några år senare hållet offentligt möte för röstfrågans behanding, vid hvilket de flesta af de tjugu voro illstädes, den mening, efter öfverläggning ennälligt uttalats, att, om än icke det vore skäl yrka en lika rösträtt vid stadsfullmäktigval, såsom många åstundade, så vore dock en treradig skala ett önskningsmål, hvartill alla unde ansluta sig. Så hafva ock från samma stad, äfvensom rån flera andra städer, framställningar insätt direkt till K. M:t, böneskrifter, underecknade med många namn, att en mensklisare rösträtt måtte dem beviljas. Dessa framställningar torde, i förening med le många, vid hvarje riksdag återkommande örslagen i ämnet, ådagalägga, hvad några velat förneka, att missbelåtenhet med det wu varande tillståndet verkligen förefinnes. r då denna missbelåtenhet berättigad? Jag tror det. Fullmäktige, tillsatte af få.alet, kanske af ett kotteri, möjligen af sig jelfve, måste känna med sig den svaghet, som en sådan maktställning innebär. Såvidt ag varit i tillfälle att af redogörelser från nänga städer inhemta, har hos fullmäktige ulitför tydligt framträdt ett vacklande, en nedveten brist på fotfäste, en obeslutsarohet och matthet, som stundom helt plötsligt och yckvis utbytts mot någon enstaka yttring af naktfallkomlighet. Det finnes städer, inom vilka alltför litet uträttats, sedan fullmäkige började sin verksamhet, och det finnes undra städer, i hvilka fullmäktige genom ett