Aftonbladet – 11 februari 1871, sida 3

INOUUTUS CNRSRHUG CRACCCIE PEPENJUTEM BAN lallmänna enkeoch pupillfonden. 11 Den förra pensionerar enka och barn efte i delegare i civilstatens pensionsinrättning, ntar w afseende å boets större eller mindre tillgån) gar, och i nio pensionsklasser, med från 6f , Itill 800 rdr pension, för söner fortfarande änds ) till 21, för döttrar till 25 år, en efter mir I förmening orimligt utsträckt pensionsrätt. Denna kassa, som 1869 utbetalade till 1031 pen ;) sionärer icke mindre än .......... .. 179231: 53 i erhöll dertill af delegare bidrag med 65,165: 82 i 114.065: 71 Då härifrån dragas kassans egna räntemedel... .s 15,988: 97, luppkommer en brist af ej mindre än 98,076: 74 I hvilken tillsläppes, besynnerligt nog, af den lofvannämnda stora besparade tjenstemannaeller rättare kallad statsfonden, hvars ändaImål aldrig borde vara att pensionera enkor och barn; sådant bör, efter min tanke, enligt regel vara föremål för mäns och fäders enskilda ormtanke, och statens understöd icke såsom rätt godkännas. Den andra kassan, som står under pensionsinrättningens förvaltning, är allmänna enkeoch pupillfonden. Denna, egentligen en fattigfond, stiftad 1798 och med årligt statsbidrag af 45,060 rår, pensionerar tjenstemäns I fattigdom efterlemnade enkor och barn, utan afseende på om man eller fader varit delegare i civilstatens pensionsinrättning eller ej, blott bouppteckningen styrker att behållnivgen icke är så stor, att räntan deraf, beräknad till 3 procent, uppgår till lika belopp med pensionen i den klass, hvartill enka elier barn höra, Men desax 8 pensionsklasser äro uppgjorda efter tjenstesrad elier efter rang, begynnande första klagsen med statsråd, presidenter och justitieråd med 450 rdr pension och slutande med åttonde klassen vaktbetjenipg med 36 rår. Den bouppteckningsbehållning, som pensionsberättigar första klassen får ej uppgå till 15,000 rår; den för åttonde klassen icke till 11200 rdr. Det uppenbarliga orättvisa bär är, att en första klassens enka, der bouppteckningen helt litet understiger 15,000 rdr, och således efter 5 procent kunde inbringa t. ex. 749 rår, får från enskilda enkeoch pupillfonden en pension af 800 rår. Hon bar således en inkomst af 1549 rdr, hvilken, om ock ringa, icke egentligen kan kallas utgöra fattigdom, Likväl får hon, om ock utan barn, från den allmänna enkeoch pupillfonden en ytterligare pension af 450 rår, hvaremot enkan efter en notarie, med huru många barn som helst, om bouppteckningen uppgår till blott 1800 rdr och der således verklig fattigdom kan anses finnas, icke är berättigad till understöd af denna fattigfond. Tillkommen under tider, då ingen pensionsinrättning fanns för civile embetsmän och med syfte att afhjelpa verklig nöd, borde numera, då största delen af dem, som äro pensionsberättigade i denna kassa, tillika äro delegare i Civilstatens pensionsinrättning, denna kassa icke af dessa senare få enlitas, då bon icke egentligen är för dem stiftad. Detta så mycket mindre som de ur enskilda fonden erhålla en pension vida större än inkomsten af den bouppteckningsbebållning, som j utesluter från pensionsrätt ur den allmänna eller fattigfonden. Efter redogörelsen för dessa många felakiga förhållanden, hvilka ådsgalägga behofvet af en grundlig ombildning af Civilstatens vensionsinrättning, går jag att framställa ;runderna för de förändringar mig synas apjelägna och lätt verkställbara. Det är klart, att, om pensionsåldern, sålt om vederborde, höjdes från 55 till 65 år, ll kulle tilgårgarne förslå till ett vida större intal pensioner. Men ännu större tillgång lertill skulle erhållas, om de väldiga kapitalvesparingarne å OCivilstatens pensionsinrättnings trenne fonder finge till sitt ändamål nvändas, i stället för att läggas på en ouppvörligt växande hög. Dessa fonder utgjorde wemligen vid 1869 års slut: Tjenstemannafonden on 4,575,672: 48. Ulmänna enkeoch pupillfonden. 52,422: 71. inskilda enkeoch pupillfonden ..... 282,300: 48. Tillsammans rdr 4,910,395: 67Skulle nu härtill läggas den under penionsinrättningens förvaltning stående, men ill K. M:ts förfogande ställda Filenska fonen, så har man här öfver fem millioner iksdaler. Det fordrade visserligen enberäkning, men ag kan omöjligen tro annat, än att räntan , detta stora kapital skulle förelå att, med idrag af nya delegares afgifter, pensionera lla utanför stående stater och sålunda beria riksdagen från dessas snart förekomnande billiga pensionsanspråk, Men, huru också småningom befria allvänna indragningsstaten från dess tunga ensionsbörda? Jo, Civilstatens pensionsin-1i ättning skulle ötvertaga denna på sådant1 ätt, att tjenstemännen skulle årligen af sin I ön erlägga så mycket att det vid 65 är be-; edde honom en lifränta, så stor att den, notsvarade 3s af pensionen å indragnings-I taten, hvilka 35 lagda till de 2s han nujs rhålier af Civilstatens pensionsinrättning, i kulle gifva honom hela lönen i pension. Evlt eräkning visar, i fall jag icke misstagit mig, tt, om tjenstemannen, äfven under förutsätt-t ing att han ej får första lönen förr än vid4A 0 års ålder, årligen afsätter 3!3 procent af(C nen, skulle detta förslå att vid 65 år be! t t e b F Vv Vv 1 e Dn l h f är CNS NR mm jr rt DR fr eda honom en lifränta till nämnda belopp, nåer förutsättning att medlen kunde insätag i en ränteförsäkringsanstalt, utan särkild förvaltningskostnad, ssmt att en grundond funnes, så att räntorna å insatserna, risvinster efter afgående och grundfondens fkastning årligen tillväxte med 8 procent. In sådan anstalt skulle beredas i Civilsta-!i ens pensioneinrättning, som har godt om meel till grundfond, och hvars fem tjenstemän ag vågar föreställa mig skulle till bestyret afva tid. Att embetsmannen skulle af gin in sjelf bekosta sig medel till sin lifränta ore ganska billigt, helst beloppet är ringala ot det åsyftade ändamålet, och jast eme-e an härigenom honom bereddes den morali-? ka omtanken om sin framtid, hvilken hanq ;ke, såsom nu, helt och hållet bör få kastal å staten; till hvilken han i alla fall har såln tora förbindelser för sin utkomst. Deremot, ti jr att göra den tvungna afsättningen af lö-f! en mera lätt, borde det medgifvas arfvingar; fter tjensteman, som med döden afginge före! ppnådd lifränteålder eller 65 år att åter-! ekomma :hela det insatta kapitalet, men tan ränta. Ja, jag ville utsträcka denna jsi ätt ända derhän, att tjensteman sjelf som s Panna un lanct näkn sam halot försa nAancAnRe