Aftonbladet – 11 februari 1871, sida 3

I Onskningaria halva under senare arer riksdagar blifvit allt lifligare att bättre ordn j pensionsväsendet, fylla väsentliga luckor ess åtaganden, undanrödja orättvisor, för I binda penslonsrätten med embetsmännens ege lomtanka om sin framtid, hvilket tillhörer de moraliska ordningen; samt minska statens be tydliga bidrag till nisade hufvudtiteln. På grund af tvenne motioner tillstyrkt 1869 års statsutskott, att riksdagen mått anhålla att K, M:t behagade tillse, om ick embetsmän kunde pensioneras genom inträd i en lifförsäkringsanstalt. Första kammare afslog, efter omröstning, utskottets hemstäl lan, Andra kammaren biföll densamma. Ge nom fyra motioner väcktes ätor frågan vi förlidne års riksdag. Statsutskottet, erkän nande sakens önskvärdhet, fann binder ut att någon lämplig lifränteanstalt ej fanne: och hemställde att motionerna ej skulle för. anleda någon åtgärd. Förstå kammaren bi föll detta. Andra kammaren deremöt beslö utan omröstning en anhållan hos K. M:t oc embetsmännens pensionering genom en lifförsäkringsanstalt. Jag anhåller nu att åter få upptaga frågan, och tror mig kunna visa, att en lämplig inrättning redan finnes, som inom sig kan bilda en lifränteanstalt och derigenom det förnämsta avgifna hindret kan undanrödjas, Civilstatens pensionsinrättning, grundad på ständernas beslut vid 1823 års riksdag, ehuru pensioneringen först 1830 begynte,. besörjer civile embetsmäns pensionering, men endast till en del och på ett synnerligen trassligt sätt, hvilket visserligen icke i vårt land är något sällspordt sätt. Jag nödgas i förväg utbedja mig kammarens ursäkt för en längre utredning och för tråkiga siffror, men båda äro nödvändiga för att lemna hopp om att framställningen må konna på behörigt ram vinna afseende, helst saknaden af dem ofta förebäres såsom skäl för att skjuta saken å sido, hvilket just vid 1868 års riksdag skedde med en fråga i detta ämne. Civilstatens pensionsinrättning är för det första högst ofullständig, enär hon endast lemner inträde åt departements-expeditionerna, bofrätterna, kollegierna, karolinska institutet, öfverståthållareoch öfverintendentsembetet, landstaten, landtmäteriet, poststaten och hvartill nyligen kommit tångvårdsstyrelsen. Ännu stå utanför tullstaten, skogsstaten, telegrafoch jernvägsstaten, samt en så talrik persopal som prester och skollärare, i fall man vill anse dem hithöra; delegarnes sammanträdande fullmäktige, hvilka ega högsta styrelsen öfver inrättringen, hysa obenägenhet för att insläppa nya stater, grundande detta på den oriktiga föreställningen att inrättningen vore deras egen tillhörigbet, vore ett boag, som skulle skaffa redan varande delegare största möjliga vinst, i stället för att hon i sjelfva verket är en statsinrättning, stiftad ör att genom pensionering främja statens förlel. Föreställnipgen är så mycket oriktigare, som inrättningens grundfond samlats under le första åren genom statsanslag, hvilka genom. förräntning stigit till ett högst betydligt oelopp, hvartill kommer att delegarnes årliga vidrag å tjenstemannafonden nu äro obetydigt högre än de årliga statsbidragen; men le årligen utgående pensionerna å denna fond iafva aldrig uppgått till så stort belopp som let årliga statsanslaget. Detta är ju ett anska märkvärdigt förhållande, hvilket allt ag skall genom siffror bestyrka. en jemte denna ofullständighet, hvarigewom pensionsinrättningen står sluten och afkild, ej tillgänglig tör alla stater, bar hon tt avpat stort fel, att, i följd af oriktiga vensionsgrunder, å eva sidan, samla ett oervördt kapital, årligen växande, emedan det j kan anlitas till sitt ändamål, och å andra idan statens bidrag till den redan betydliga llmänna indragniogestaten växer, i stället ör att denna, i fall eivilstatens pensionsinättning uppfyllde sitt rätta ändamål, skulle, äsom en undantagspensionering, småningom edgå till ett helt ringa belopp. Saken är nemligen den, att delegare i inättningen kan afgå vid 55 års ålder och 30 rs tjenst med omkring 2s af den pension jan skulle på allmänna indragvingsstaten åtjata, i fall han qvarstannade i tjenst till 65 r. Jag anser, för mindel, denna förenämnda ilder vara alltför tidig, för att berättiga ill pension, och att man måste hafva lefvat ltför brådskande, vid sidan af tjensten, för tt vid 55 år vara otjenstbar i de föga anträngande göromål, som mängden af civila ysslor fordra. Denna pensionsrätt, så förvänlig den än skulle synas vara för den enkilde, fastän obillig mot staten, begagnas ikväl mera sällan, emedan embetsmännen vid 0 års ålder, eller redan vid 65 år, ifall ?kraferna äro förminskade? såsom det heter, bar ätt att med 9s af sin lön, eiler med hel, m den ej öfverstiger 3000 rdr, ingå på allvänna indragningsstaten, och finner det naurligtvis ännu förmånligare att qvarstannal 0 år i tjenst för att åtnjuta denna mycket törre fördel. Längre än 10 år kan han ej ehöfva qvardröja, ty med Iduns underfalla pplen måtte den lycklige dödlige vara föredd, som ännu vid 65 år står med alldeles förminskade krafter. Hvad bar nu följden leraf blifvit, att civilstatens pensionsinrättipg, i följd af den större förmånen att ingå å allmänna indragningsstaten, på långt när j så mycket anlitas, som tillgångarne medva? Jo, att tjenstemannafonden genom de ligen stigande räntorna vuxit, att den vid: 869 års slut icke var mindre än 4,575 672 dr. j änteinkomsten af detta kapital var 1869 247,575: 75. ägges härtill delegarnes bidrag. 65,748: 10, ch staten8..............sse or 4 ar denna fonds inkomst nämnda år ich huru stort var det till endast 118 ensionstagande utgående pensionsbeloppet? Jo: ....eee41,319: — Aledes årets besparin; 2 Im härifrån afdrages förvaltningskost26,000: nad ch bidraget till enskilda enkeoch pupillfonden... 81,159: 79. iller tillsammans aess ocses 107,159: 79. terstår icke mindre än.... 225,316: 6, vilka medel, såsom ej anlitade, läggas till öljande års kapital, för att ouppbörligt växa, ten ett till sitt egentliga ändamål begagnas. Med sådana medel till sitt föriogande motätter man sig nya staters upptagande, likom ett vinstgifvande bolag naturligtvis ej!! släpper nya delegare. Man väcker icke för. ! lag om att höja pensionsåldern och småningm öfvertaga mängden af de pensionsförbin-( elser, hvilka nu tynga allmänna indragningstatan ach hvilket after min färmening harda ! I ; 4 ; i j j 4 i i l i