Aftonbladet – 11 februari 1871, sida 3

dd odon nea SHRAD Må nderö cI gistraten,; som tillförsäkrät Henne ome-ps till hvad hon kan förtjeha: Men äöö eli I dige dagdrifvären; som sjelf icke arbetar; ite le I finner för gödt att rumla upp husträns lil n förtjenst; han är vanlbgen ganska väl uvde rättaa om hvad han kör iakttaga. Inge vet bättre än han att, så länge som han bi tillsammans med hustrun och icke misshand lar Henhe med mer än lagom grymhet, s har hah lagön på sin sida. Hvad hustro förtjenar tillhör honom, ick5 höönt. Till oc med om han, så att säga, till hälften hå öfvergifvit henne, behöfver han blott dyk upp med korts mellantider för att fortfarand få behålla sina eländiga rättigheter, ty et skyddsbevis utfärdas endast i de fall, då ha bevisligen fullkomligt öfvergifvit henne. många af dessa jämmerliga fall kommer deäs utom skyddsbeviset för sent. Det lilla ka pital hastrun möjligen har medfört i boe ar blifvit förslösadt i dryckenskap och ut sväfningar, de bespariogär hön genom ihär dig flit och omtanka har kunnat göra unde äktenskapet, tillgripas för ätt bjelpa på flyk Iten den usle skurk, som jagen tillerkätme eganderätten deröfver. Afven om systeme med skyddsbevis kunde utvidgas, äfven on 1 I qvinnan kunde genom magistraten få sin ar betsförtjenst beskyddad, till och med i d fall, då manneh ähnti plågar henne med sir närvaro, vore det dock tvifveläktigt om mycIket godt derpå skulle vinnas. Det finna ofta, ehuru vissa personer tyckas tvifla derpå en verklig grannlagenhetskänsla hos qvinno af arbetsklassen, och hvarje qvinna, hur ringe T hennes ställning i lifvet än må vara, har er naturlig och instinktmessig motvilja för att uppenbara sina husliga bekymmer inför er offentlig domstol. Det är blott en sak att göra. Den gifta qvinnan måste få oinskränkt kontroll öfver hvad hon eger eller kan förvärfva. Detta är en förändring, söm, ehuru i sig sjelf af stor vigt, likväl icke egnar sig att; liksom frågor af mycket mindre allmän betydelse, blifva föremål för politisk agitation, blifva en brännande fråga; det är derföre icke underligt att, ehuru det i flera år från åtskilliga håll likväl medgifvits, att denna orättvisa finnes till, likväl ingen reform kunnat åstadkommas. Icke heiler kunna vi undra på, att de förträffliga mått och steg, hvilka parlamentsledamoten mr Russel Gurney föreslår för att befria gift qvinnas eganderätt från denna orättvisa lagstiftning, har stött på motstånd, hvilket för någon tid hindrat framgången af hans förslag. Våra gamla vänner, samhällets bälverk och slussportar inträdde vid detta tillfälle genast i aktiv tjenstgöring. Hin onde målades genast på väggen inför underhuset, som också egnade bilden en viss uppmärksamhet. Reformens motståndare illustrerade sina inkast med förfärande skildringar om histrur, som lefde i öfverflöd på sin förvärfvade egendom, under det mannen, som haft sina motgångar, stackare, fick draga sig fram bäst han kunde. I stället för det förtjusande ömsesidga förtroende, som nu finnes emellan man och hustru, betänken blott, sade dessa herrar, hvilka följder skola uppstå, om detta förslag går igenom. Ömsesidig svartsjuka, oupphörligt käbbel om pengar, ändlösa strider, ovisshet om hvem som skulle bekosta bushållets nödvändigaste utgifter, allt detta vore bland de oundvikliga följderna. Ioom äktenskapet-skulle hädanefter blott blifva fråga om ett ständigt köpslående, afprutande, möjligen bedrägerier makarne emellan. Vidare förklarade vågra af dessa inbillningsrike herrar, att de alls icke trodde på tillvaron af det öfverklagade onda, och yrkade med orubbligt lugn att det fanns intet skäl att förändra detta nuvarande, det bästa af alla tänkbara system, och att reforiren, långtifrån att göra godt, blott skulle verka. skadligt. Under dessa omständigheter hänvisades motionen till en särskild komite, hvilken efter infordrade upplysningar afgaf sitt utlåtande, som man med skäl väntat sig, ull förman för reformen. .Hvarje vitne, som hördes inför denna komitå, hade personlig erfarenhet om det förtryck, ! som alstras af den nuvarande lagen, och,l. ehuru det finnes en viss oundviklig enformig. het i de flesta här omtalade fall, kan det icke skada att vi till dem hänvisa för att ådagalägga ett sakernas tillstånd, om hvilket pergoner, hvilka ej hafva satt sig in i frågan, olott torde hafva en ganska oklar föreställ-i Ning. Ett egendomligt fall berättas om en enka, som efter sin aflidne man hade en liten förnögenhet, gifvande några pund om året. En resande handelsman, som tvifvelsutan oga studerat lagboken, kom att fundera på len der lilla förmögenheten som det skulle vara trefligt nog att rå om. Förmodligen vilade han på sin egen tjusningsförmåga, ller antog han att den förmögna enkans advokat skulle blifva för nogräknad angående in klients intressen; allt nog han hittade på len sinnrika utvägen att locka föremålet för in egennyttiga låga att dricka, och under uset öfvertalade han henne att blifva sin wstru. Till all lycka bestod den olyckliga vinnans förmögenhet hufvudsakligen i fast gendom, och som ätskilliga förhandlingar inör rätta blifvit af nöden, ingick krämaren lutligen att göra upp saken medelst vänlig fverenskommelse. Hade i detta fall förmöenheten icke bestätt i fast egendom, så hade nannen stoppat alltssmmans i fickan, och fvergifvit hustru så snart han behagade, lemande henne fullkomligt bjelplös. Två fall verättas af ett vitne, som varit sekreterare i agförbättringskomiten, när denna fråga var öre, så lång tid sedan som 1856. Det ena allet handlar om ett fruntimmer med en förnögenhet af 2000 punds årlig inkomst, omring 36,000 rdr, som af okunnighet eller vårdslöshet hade ivgått äktenskap utan förord. Hennes man förvandlade all hennes gendom i reda penningar som han förslöade, och sedan han så fått allt, öfvergaf lan den olyckliga qvinnan med hvilken han roligen ingått äktenskap blott för att ätkomma hennes förmögenhet. Det stackars runtimret skaffade sig ett tarfligt uppehälle senom att göra blommor, men kunde naturiotvis när som helst vänta att mannen sknile WW IE I I Pe Ol ml e Po