Aftonbladet – 11 februari 1871, sida 3

RA 0 AS UREA OS DO MIMENN MB lOm gifta qvinnors egänderätt. (Efter All the year round.) Af alla de frågor, hvarom man kan tala Toch skrifva oförnait och därskaper, finnes kiöappast någon sotfi så lätt urartar till öfverdritfter och ändlösa stridigheter som den ständigt återkommande frågan om qvinnans underordnade ställning. Om qvinnor skola hafva valrätt, kunna taga plats i parlamentet, blifva läkare, advokater och skrifvare, som det ena partiet med ifver påyrkar, eller om de skola ezna sig uteslutande till det husliga lifvete mindre detaljer, som den andra sidan med lika mycken hetta påstår, allt detta gifver uppslag till aldrig slutande tvister. Det är förvånande att se med hvilken bitterhet, hvilka skarpa tillmälen, hvilken allmän brist på jemnvigt och måtta, hvar och en ifrar för sin mening. Vi ämna nu ej yttra oss något öfver de punkter, hvarom dessa stridande partier egentligen tvista. Det är möjligt att ganska mycket är att säga, såväl på den ens som den andra sidan — fsktum är i alla fall, att ganska mycket verkligen säges från båda hållen. Viämna icke åter appröra den massa af falska bevis, otnött prat och orubbligt bigotteri, under hvilka frågan af många, efter hvarandra följande, partigängare blifvit begrafven. Men vi vilja föra de stridandes uppmärksamhet på en reform, en väg till qvinnans sanna emancipation, som måhända blifver skjuten åt sidan under den stora stridens hetta och larm. Vi vända oss till dem som understöda den så kallade husliga teorien, af det skäl, att ingecting i den föreslagna förändringen är på något sätt oförevligt emot deras åsigter, samt till de eldröda emancipationsvännerna, emedan, utan denna förändring, ingen del af den revolution, hvarefter de i mycket längta, med framgång kan genomföras. Det tjenar till intet att öppna för qvionorna vidsträcktare arbetsfält eller flera tillfällen att förtjena penningar, så länge som ett stort antal af dem äro beröfvade hvarje kontroll öfver inkomsten af det egna arbetet. Så länge som den gitta qvinnans egendom ej är beskyddad af samma lagar som gälla för hennes majestäte öfriga undersåtares egendom, så länge är det en dårskap att tala om qvinnans emancipation. Uader nuvarande förhållanden är en gift qvinpa, hvad hennes eganderätt beträffar, inför lagen helt enkelt en icke existerande person, en varelse som icke finnes till. Den allmänna lagen erkänner biott en person i det äktenskapliga samlifvet, och denna person är mannen. Under detta besynnerliga system antages det att hustrun, då hon gifter sig, utan all inskränkning gifver mannen sin person.iga egendom till skänks. Hån kan dermed förfara hur bonom behagar och bon kan, efter giftermålets ingående, alls intet anspråk göra derpå. Om hon är lycklig nog att som ogift ega fast egendom, har hon, då hon förändrar sin ställnieg, deraf alls intet gagn. Mannen är berättigad att emottaga inkomster och afkastnipg, hyresmedel, räntor m. m. af bustruns egendom, och använda dem efter godtfinnande. Det synes tydiigt att ett litet misstag insmugit sig någonstädes i vigselakten. — I verkligheten är det nu hustrun som begåfvar mannen med allt sitt verldsliga goda. Det är sant, mannen menar att äfven han skänker sitt åt hustrun, men det heter så blott för roskull, som ett litet oskyldigt skämt. Denna oansvariga makt öfver hustrons egendom, Bom mannen åtvjuter, afser icke blott den egendom hon kan hafva medfört i boet, utan alit, af hvsd slag det vara må,som hon zedan kan förvärfva. Hustrun, som inför lagens ögon ej finnes till, kan icke uppgöra något kontrakt, kan icke stämma eller stämmas inför rätta, och är följaktligen alldeles urståndsatt att på lagligt sätt förtjena nåot, hvad det vara må. Om hon arbetar för ön, tillhör lönen besnes man. Om hon skrifver en bok, har hon intet att skaffa medinkomsten deraf. Om hon målar en tafla, blifver betalningen för densamma ej hennes. Detta allt är en rik källa till bekymmer, ledsamheter och svårigheter af alla slag; och här ätminstone synes männens tyranni, om hvilket vi höra så mycket talas, ligga för öppen dag. Utan allt tvifvel har den dåliga äkta mannen all rätten uteslutande på sin sida. Domstolarne ha visserligen föranstaltat ett visst slags botemedel för de dåliga följderna af detta system. Om qvincnan händelsevis vet att hon i ett sådant fall kan taga sin tillflykt till lagens hjelp, kan hon genom äktenskapsförord (settlement) skydda sin egendom. Men, som regel kan artagas, att denna utväg olyckligtvis sällan är känd af personer, som icke tillhöra samhällets högre klasser, hvartill komizer, att alla dithörande lagliga formaliteter äro af ganska dyrbar beskaffenhet. Dessutom, då egendomen är mycket liten eller då hustrun tilihör arbetsklassen, kan ingen säkerhet vinnas genom förordet. Arbetarens hustru är försvarslös emot manpen, ehuru han i många fall kan vara en drinkare eller en lättjefall usling, för såvidt ban icke är god nog att helt och hållet öfvergifva henno. I detta fall vinner hon en dubbel fördel. Hon blir qvitt en skälm, som ofta nog både misshandlar och bestjäl hanna Ach han får ott oiruddehavie från ma.