Aftonbladet – 10 februari 1871, sida 3

hvad hon medför, ärfver eller förvärfver, eller frihet att öfverlemna dispositionsrätten åt mannen. as I England har alltsedan 1858 en strid pågått för att vinna en reform i dess äktenskapslagar, bvilka hittills varit lika absoluta som våra. Dock har lagen af de högre klasserna ständigt kringgåtts, och det har ansetts såsom en grof försummelse om en qvinna med förmögenhet icke sjelf, eller genom målsman föranstaltat upprättandet af äkrtenskapsförord (settlement). Alla de hitbörande formaliteterna voro dock så kostsamma, att deras begagnande var otillgänvgligt för de obereedlade klasserna. Det senaste förslaget, som under si:tl. året 1870, utan diskussion, antogs af underhuset, stödde sig på den enkla grundsatsen, att giftermålet ej skulle inverka på qvinnans eganderätt, att hon i allt som ongäår hennes egendom skulle lagligen betraktas såsom vore hon ogift, men att för öfrigt de åligganden som tillhöra mannen, med afseende på hennes och barnens underhåll, skulle i samma mån drabba henne; med ett ord, att samma förmåner och skyldigheter, som hittills varit hans, nu äfven blifva hennes. Denna reform mötte emellertid ett lifligt motstånd i öfverhuset och undergick der betydliga inskränkkande förändringar; men detta har åstadkommit en så stor missbelåtenhet i landet, att följden deraf anses blifva ett förnyande vid västa parlament af lagförslaget, i den form anderhuset antagit detsamma. I Nordamerika har staten Newyork sedan 1848 infört likställighet och hustruns myndighet inom äktenskapet, utan alla konventioner och vilkor, och Massachusetts samt Vermont och Öfre Canada voro de första, som följde exemplet. Sedermera hbafva åtskilliga punkter af Newyorks lag blifvit ändrade och tillagda, men endast för att skydda tredje mans rätt, testamentsdispositloner och dylikt. En särskild paragraf i den lagen stadgar dessutom, att fadren må ej skicka barn i tjenst el!er sätta dem i lära, eller till annan person aflåta målsmanskap öfver barnet elier för samma barn utse förmyndare, utan modrens skriftliga samtycke. Lagen stadgar intet om hustruns bidrag till hushållet, hvilket är fullkomligt frivilligt, emedan allmänna meningen anser det, å ena sidan sårande för mannens stolthet, om det antages, att han gifte sig, utan att kunna försörja sin familj, och å den andra antages, att moderskänslan för barnen gör ett sådant stadgande obehöfligt. Vid inhemtad kännedom af de här föratnämnda särskilda lagarnes innehåll, såvidt jag dertill kunnat erhålla tillgång, har den i staten Newyork sedan 1848 gällande, sedermera blott till en obetydlig del förändrade lagen, hvilken dessutom är nästan ord för ord lika med den redan år 1855 i staten Massachusetts antdgna, synts mig obetingadt vara den enklaste och bästa, äfvensom utmärkte lagfarne der i landet lemnat det vitsordet, att allmän belåtenhet råder med dessa lagar och deras verkan. Det syres derför icke vara någon gnlednivg att betvifla, att en sådan, redan genom erfarenheten inom andra länder, till sin ändamålsenlighet bepröfvad lag, äfven bär bör kunna användas för att gifva en af vära lagstiftare önskad, men hittills ej fannen lösning af frågan om en mera rättsenlig ställ-. ning för den gifta qvinnan i afseende på vättigheten att råda öfver sin egendom; hvarföre jog här tillåter mig, att till höglofliga lagatskottets bepröfning meddela det hufvudsakliga deraf i öfversättning, jemte det jag skall hafva äran tillhandahålla utskottet en fullständig afskrift deraf. Genom staten Newyorks lagar af 1860 och 1862 förklaras, att den både fasta och lösa egendom, som en hustru nu eger såsom sin egen och särskilda egendom; den som tillfaller henne genom arf, testamente, gåfva eller förlänipg; den hon förvärfvar genom sitt yrke, handterivg, arbete eller tjenster för hennes egen och särskilda räkning; den som en hustru i denna stat eger vid tiden af hennes giftermål, samt räntor, inkomster och afkastning af all sådan egendom skall, oaktadt hennes giftermål, vara och förblifva hennes särskilda egendom och må begagnas, samlas och lagfaras i hevnes eget namn och skall icke vara underkastad inblandning eller öfverinseende af hennes man, eller hon vara ansvarig för hans skulder, undantagande sådana som kunna blifvit ådragna för hennes, eget eller barnens underhåll, genom hennes förvållande, En hustra må belåna, sälja, anvisa och öfverflytta sin särskilda personliga egendom, drifva ett yrke eller handtering och uträtta hvilket arbete eller tjenst som hbelst för sin egen räkniog; och inkomsten, som tillfaller en hustru af hennes yrke, handtering, tjenst eller arbete, må begagnas och användas af henne i hennes eget namn. Denna lag innehåller vidare, att hvarje hustru kan öfverlemna och hemula sin särskilda egendom, söka och sökas för densamma, samt anställa åtal i sitt eget namn för oförrätter emot hennes person eller barnens egendom. Hon skall ock sjelf ansvara för kostnaden för rättegångar som röra hennes egendom, Afven fordras modrens skriftliga samtycke, tillika med fadrens, for att göra lärlingskontrakter angående deras barn bindande, eller att kunna skicka dem i tjenst hos andra. Då det sålunda, å ena sidan, visat sig, att alla de Jagutskott, som under de förflutna rikedagarre afgifvit utlåtande i denna fråga, äfvensom de fleste bland de riksdagsmän, hvilkas yttranden deröfver återfinnas i riksdagarnes prototokoll, varit ense om det i hög grad behöfliga och behjertansvärda af en sådan förändring i vissa delar af den gällande civillagen, att den gifta qvinnans rätt, i afseende på förfogandet och om förvaltningen af hennes egendom, icke längre blerve helt och hållet beroende af mannens godtycke; då en förbättring af det ravarande missförhållandet uteblifvit, endast derföre att de hittills uppgitna förslagen ieke befunnits tillfredsställande; samt då den här ofvan åberopade, istaten Newyork införda lagen, under en redan mång arig utöfning, befunnits tillfredsställande och jemväl annorstädes blifvit efterföljd, så yrkar jag vördsamt, att lagutskottet täcktes föreslå, dels en lagföräcdring i omförmälda afseende, i