Aftonbladet – 10 februari 1871, sida 3

UTBAUUV. TLL la Ul Vala HUNVA alv TUULA derom, att en ung man kan ega den hederligaste karakter och många goda egenskaper, otan att ega förmåga att på ett törståndigt sätt handhafva penningar eller sköta en hushållning, hvad vore då billigare än att den qvinra, med hvilken han vill förena sig, kunde, till säkerhet för framtiden, förordova om större leller mindre delen af den förmögenhet hon redan kan ega eller framdeles särskildt förvärfva, på sådant sätt, att hon sjelf kunde forttarande råda deröfver, och detta så mycket hellre, som det i de flesta fall är antagligt, att den egendom, som härigenom räddades undan följderna af mannens oförstånd eller slöseri, skulle komma barnen och äfven mannen tillgodo. Inom de obemedlade klasserna händer det mycket ofta att mannen slår sig på lättja eller starka drycker, samt förstör hela sin arbetsförtjenst utomhus, lemnande åt hustrun ensam att försörja sig och barnen bäst hon gitter. Ar hustrun en idog qvinna, som genom egen flit och omtanke kucnat förvärfva någon besparing i kontanta medel, så kan hon möjligen gömma dessa, men hon kan icke, äfven om mannen sedan längre tid skulle hafva förlupit henne, för denna besparing köpa sig en fast egendom för sin räkning; mannen sjelf eller hans borgenärer kunpa i sådant tall, utan vidare omsvep lagligen komma och tillegna sig — man kunde med andra ord, utan oskäl, begagna uttrycket röfva till sig denna egendom. Sak samma äfven med varualager och lösörebo, ända intill hennes och barnens kläder. Allt detta bestyrkes af otaliga exempel ur den dagliga erfarenheten och någon invändning å hustruns sida tjenar till ingenting, der ej konkurs egt rum och domaren i sådant fall medgifvit boskilnad, om någonting ännu finnes att rädda, hvilket ändock icke upphäfver något af den makt målsmanskapet lemnar mannen, såvida icke makarne flyttat ifrån hvarandra. Under åberopande af dessa allmänt erkända förhållanden, gjorde jag i borgareståndet vid 1862—1863 årens riksdag ett försök alt åstadkomma ett skydd för den gifta qvinnan emot mannens oinskränkta herravälde öfver hvad hon kan ega eller förvärfva, genom ett förslag till ändring i 8 kap. giftermålsbalken, innefettande, att förord före äktenskapet må göras om giftorätt, eller om användandet af den egendom endera makan då eger eller framdeles har att vänta, samt genom tillägg af ett nytt stadgande, att om bustru i eget namn idkar handel eller annat yrke och sådant offentligen kungjort, eller mannen, utan hustruns förvållande, kommit få obestånd eller utöfvat misshandling å ustrun, eller frivilligt afsagt sig målsmanskapet, då må hustrun söka och svara för sig sjelf, samt förvalta den egendom hon derefter kan förvärfvs, dock utan förfång för andras bättre rätt på den tid då målsmanskapet upphörde. Lagutskottet föreslog med anledning af denna motion följande förändringar: I 8 kap. giftermål:balken: att förord må göras om makarnes giftorätt, så ock om inskränkning i den rätt mannen, såsom hustruns målsman, tillkommer i den egendom, deri hon ej eger piorätts samt i I kap. I följande: Sedan man oeh qvinna sammanvigda äro, så är han hennes rätte målsman och eger söka och svara för henne, der ej genom äktenskapsförord blifvit annorlunda bestämdt. Hustrun följe ock mannens stånd och vilkor. År genom äktenskapsförord viss egendom från mannens målsmanskap undantagen, och villej hustrun sjelf samma egendom förvalta eller är hon ej dertill lämplig; förordne rätten god man att förvaltningen öfvertaga och Jlåte kungörelsen derom i allmänna tidningar införas. Detta förelag, som visserligen hade den förtjensten att lemna qvionen ett skydd för den egendom hon medtör i boet, men likväl gör detta beroende af förords ingäende före äktenskapet, bifölls af borgareoch bondestånden, men afslogs af ridderskapet och såra samt presteståndet och var således förfallet. Vid fyra rgpåföljande riksdagar förnyade jag försöken att, under något förändrade former, erhålla det önskade skyddet för den gifta qvinnanp emot mannens oinskränpkia målsmanskap. Det är öfverfödigt att här upprepa innehållet af dessa motioner, emedan de finnas i riksdagshandlingarne förvarade, men jag anser det icke oväsentligt att anmärka, alt lagutskottet för hvarje gång, utom vid riksdagen år 1868, då något betänkande icke till riksdagen inkom, erkänt tillvaron af de missbruk, som påkalla en ändring af lagens stadgande rörande mapnens målsmanskap, och önskvärdheten att vinna ett ökadt skydd för hustrun, genom förändring i de åtskilliga lagrum, som angå förvaltningen af den egendom hustrun ärit eller förvärfvat. Oaktadt detta erkännande, hafva emellertid alla dessa lagutskott funnit stora svårigheter ligga i vägen för åstadkommandet af en ändamålsenlig författniog i omförmälda afseende, utan att omarbeta en mängd dermed sammanhang egande legställen, hvilket skulle erfordra ett större arbete än som kusde medhinnas; och dels i fölid häraf, dels genom den behandling utskottets betänkanden erhöllo i kamrerne, befinner sig lagstiftningen zsörande detta ämne på samma punkt som innan den första motionen år 1862 afgafs. Sverige står i följd häraf ännu efter del flesta andra civiliserade länder i afseende på lagens skydd för den gifta qvinn:ns egendom. Såväl i Europa som i de Förenta Staterna i Amerika har man nemligen varit betänkt på alt genom särskilda lagar lemna hustrun rättighet att råda öfver sin egendom. I Frankrike och till större delen äfven i Schweiz, tillåter Code Napoleon valfrihet före äkteoskspet, huruvida bustrun vill förbehålla sig det hela eller en del, kapitalet eller afkästningen af sin medförda förmögenhet, eller om hboua vill öfverlåta den åt mannen (söparation eller communsut6 des biens). I förra fallet är hon skyldig stt med en tredjedel bidraga till hushållets utgifter. T Italien kan hustrun förbehålla sig nyttjanderätten till sin egendom, men ålägges biöraga till hushållet i proportion deraf, I Spanien är gemsnaamhbeten inskränkt till efkastnipgen, men hustrun bibehåller fri