Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 3

fe eu TE FIRRSVARVAS ULUUTLURIVV DVvARy VP VVE under förutsättning af de bäst genomtänkta och sorgfälligast utarbetade motioner, nödvändigt måste motverka ett fördelaktigt resultat af de årliga riksdagarne, såsom representationens begär att blanda sig i de administrativa detaljerna och den dermed följande oförmågan att göra gig respekterad hos regering och folk, otåligheten att för hvarje gång löpa igerom hela statsregleringen, oförmågan att kritisera der kritik är af nöden och att visa förtroende der förtroende är af nöden, 0. 8 v. Alla dessa ofullkomligbeter kuona endast afbjelpas efter hand och i den mån folket och dess ombud förvärfva en högre politisk bildning, så att statsskicket kan utveckla sig i sant parlamentarisk riktning, någonting som hvarken vinnes genom inskränkning iregeringsmakten eller utvidgning af de s. k. politiska rättigheterna. Tvärtom är hufvodvilkoret för en sann konstitutionel frihet, att representationen genom medvetandet af hög redbarhet, intelligens och upplysning! gör det möjligtaför regeringen att på en gång vara stark och väl kontrollerad. en äfven om härmed allting vore väl bestöldt, så gör sig riksdagen år från år skyldig till en försummelse, som måste menligt inverka på resultatet af hang arbete: han hushållar illa med sin tid. Det är vid denna misshushållniog som vi denna gång vilja uppehålla oss; vi hoppas att vi icke skola blifva beviset skyldige för vårt påstående... Redan har en sjettedel af den rikedagen tillmättsa tiden förflotit, och vi fråga hvad den uträttat annat än att — konstituera sig. Intet enda beslut har biifvit fattadt, och utom de redogörelser som statsoch bankoutskotten hafva att afgifva, och hvilka lika gerna kunde göras färdiga i förväg at några tjenstemän, har sannolikt icke en enda rad blifvit satt på papperet som fört riksdagens verkliga arbete framåt. Att konstitvera Big är liksom uppvaknandet ur sömnen: det mäste ske hastigt för att vara helsosamt, och andra parlamentariska församliogar behöfva dertill ett par dagar. Derföre att den svenska riksdagen behöfver några veckor att morna sig på, måste den på några minuter jägta igenom de verkliga sffärerna, till hvilkas redbara behandling erfordrades dagar, för att icke säga veckor. Vid 1867 års riksdag genomgingos hufvudtitlarne, som då innefattade 223 särskilda punkter och upptogo 172 qvartsidor utom tabeiler, af Första kam! maren på 5 och af Andra kammaren på 6 etter hvarsanåra följande dagar, med en daglig arbetstid af 9 till 10 timmar. Under de senare riksdagarne bar detta marstrandsarbete visserligen varit fördeladt på flere dagar, och derigenom att ej statsutskottets memsorial följt omedelbart på hvarandra, har bågon liten hvila varit representanterna unnad; deremot har arbetet i riksdagens allra sista minut blifvit mer och mer brådstörtadt och rent ut sagt, undanslarfvadt. Vigtiga betänkanden angående riksstatens slutreglering, riksväldskontorets styrelse, hela lagförslag sådsna som dissenterlagen, och andra tid och mogen j pröfning erfordrande angelägenheter, hafva blifvit föredragna och afgjorda på den sista plenidagen, och till samiälda voteriogar har man stulit ett ögonblick innan de få qvarvarande af kamrarnes ledamöter varit färdiga att af.åga till rikssalen, medan statsutskottet unler det allmänna tumultet fått på några minuter smyga sig undan för att inregistrera beslutet och derefter nppgöra den slutliga inansregleringen. Vi vädja till hvarje oparisk riksdagsman, om vi gjort oss skyldige ill någon öfverdrift, och om ej en hvar känt och beklagat dessa omvexlingar af maklighet och öiverretnipog. Men då så många vigtiga frågor föreligga till denna riksdags behandling, kan det ej pu gå mycket annorunda än det hittills gått. Man skall kanske på riksdagens sista timme efter flere återremisser få ett betänkande af försvarsutskottet, liknande det sista, hvari den aflagda sedeln bestärot motiven på ett sätt och besiuten på ett annat, och hvad som kallas nationens lifsfråga skall mellan bråket med inpackning och afskedsbesök blifva undankastad eller undanstöxad af sådana samvetsgranna tolkombud som lyckats göra våld på sin trötthet och sin resfeber, endast derföre att man tagit sig allt för god tid att orgapisera sig. För denna gång kan sannolikt ingenting bjelpas, men det måste en gång ske en brytning med gamla vanor, och det är af denna anledning som vi tillåtit oss närvarande framställning. Vi tro att en sådan förändring i riksdaens vanor skulle kuona ske utan någon grund-: lagsförändring. Den pröfoirg af fullmakter som anbefalles i 32 riksdagsordniogen kan! lika väl ske omedelbart före riksdagens början som omedelbart eiter, derigenom att de med posten insändas till justitiedepartementet och der företagas till granskning på föreskrifvet sätt. På detta sätt skulle hvarje år en hel dag, och hvart tredje år tre hela dagar, vin. nas för det verkliga arbetet. Att en hel dag skall åtgå tör att få talmän — en förrättning som går för sig på mindre än en half timme — är en tidspillan som lätt kan undanrödjas, om det blefve sed såsom det redan är i Första kammaren, att ålderspresidenten på förband anmodar några personer att åtfölja sig till konungen för att begära talman. Hela denna förrättning kunde, i fall man ville uppoffra talen och processionerna, ega rum omedelbart ftöre gudstjensten, och omedelbert efter ceremonien på rikssalen kunde kamrarne välja sekreterare och de personer som skola ntse betjening. I 6 34 säges att konungen ej må utsätta dagen för riksdags öppnande senare än å femte söcknedagen efter riksdags början. Nu är emellertid icke rikedagen börjad förr än fullmakteroa äro godkända, och så snart detta skett, finns intet skäl att uppskjota öppnandet,, hvilket alliså synes oss lämplgast ske på riksdagens första dag; ingen skuile derpå blifva lidande, De första fjorton dsgarne af en riksdag äro pu den stundeslöses onyttiga fjesk; man har hvarje dag något att beställa men ingen dag något verkligt att uträtta. Vi förbise bärvid icke nödvändighsten af ecskilda rådplägningar för valen till utskotten; tvärtom anse vi detta vara en särdeles vigtig argelägenhet, och vi skullo icke vilja att dessa val brådstörtades. Lyckligtvis finns det ingen parsgraf i riksdagsordsingen som bhinrav kamrarna aft i dattan aAarscende förfara