jen högtidsdag för mig, Om jeg ej vore på den här fördömda byrån med en chef de inne och en der — slupgande en pappersboll mot mr Browa — 3å skulle jsg både sjunga och dansa i glädjen. Här sitter jag nu och har redan förstört tre kopior af den bär gamla uokna handlingen. Browa säger att jag är ifrån mina sinnen, fråga honom får vi höra. Ni har just aldrig fått beröm för edre kopior och inte för er flit heller, mr Yorke., Roland blef en smula stött. Jag vill hellre vara utan, än bli berömd på samma sätt som ni är det i Helstonleigh, Batterby. Det var mivsanv iute ert fel att ej Arthur bief transporterad. Inte ert heller, sade Batterby lugut. Så der ja, fortsätt, tala om alltihop om ni vill! Jeg bar ja sagt förot att ni kan göra dot, men då Arthur kommer till London kan ni så gerna be en bön att ni ej måtte möta honom ute. Hans åsyn skulle kanske ej vars er rätt angenäm och man skulle måhända få se er rodna, hvilket för en djarf, oförsynt polis......n Ar mr Bede Greatorex hemma?o Afbrottet kom från den inträdande pastor Henry William Ollivera. Hans första blick föll på Butterby och derpå följde ett ömeesidigt igenkännande. De hade ej sett hvarandra sedan den aftonen i Butterbys hem gt det tilifälle då presten besökte Helstoneigh, Knappt hade en minut förgått ionan de redan vero inbegripna i ett lifligt samtal rörande det förflutna, i minnet återkallande detsljerns vid den olyckliga tilldragelsen och aklagande att det aldrig lyckats till fulio uppdaga den. Ammnet roade icke Roland, som bade sitt hufvud falit af mera angenäma saker att tänka på. Synbarligen tycktes det i