Aftonbladet – 9 februari 1871, sida 2

den Pommern blifvit afträdt, öfverflyttades Obitz till krigskollegium, der han innehaft agar, medeltal af närvarande vid öfningarne, u ntal förbruksde patroner m. rm. till en deljti våst göras approximativt, med tillhjolp artk 868 ärs uppgifter. At: likväl öfvingsrae, ilk ynnerhet de i målskjutning, med mycketih nera kraft än förr bedrifvås samt att deln rivilliga skarpskyttarne, oaktadt det förminkade antalet och kanske jast till följd af etta, numera bättre än förr förstå de all-i rarliga pligter, som de pålgt sig genom ia-h säds i det frivilliga försvaret, tyckes varalt tt obesttidligt faktum. k — t — Dödsfall. Gårdagens aftontidningar peddelade i sin annonsafdelnving att en 72h wig man, revisorn i f. d. kolonial-departenentet Axel Oscar Obits här aflidit. Inoml? mufvadstaden, der han sannolikt vistats etwtl!? alft sekel, var han känd af ganska få, chill ill namnet, och ändå färre torde de vara af : 1 ! By pg let na verkande generationen som han kände, ;y under loppet af många är förde han en eremits tillbakadragna lif. Född i Stralsund den tid då Pommern innu jydda under svenska kronan, kom han? sannolikt tidigt till Sverige, och anställdes : såsom ganska ung i det så kallade Pommer. ske och kolonial-departementet. Någon anledning förefinnes, att han på fädernet var at! kunglig börd; men visshet derom har man : oa .urligtvis icke, dock fick denra förmodan något stöd af den omständigheten att bar j: särdeles protegerades af excellensen grefvo Wetterstedt. Men stt han tillika var en man med större förmåga och mycken bildning framgår deraf, att han, jemte sin offii ciella tjenstebefattning, i många år fungerade : såzom grefve Wetterstedts handsskreterare,! stod i ständig beröring med denne statsman . och så nära, att då grefve W. afled, utan att i sitt testamente ha tiliförsäkrat Obitz någon pension, så skyndade Carl XIV Johan genast att i ett handbref underrätta Obitz, stt hen ur kosungens händkassa egde att uppbära en årlig pension. Vi känna dock ej om Ovbitz mottog detta välvilliga anbud. 5eolika befattningar, äfven såeom krigekommissarie; men man finner a? en anteckning, att han vid särskilda tillfällen förekommit under den ovanliga rebrikea: f. d. karerer i f. d. krigskollegii f. d. andra departementsnrderhålisafdelniog. Emellertid var han till sin död ännno tjenstgörande såsom revisor vid kolonial-ärendev2, nu omisttande codast S:t Barthelemy, hvars förvaltningsräkenskaper ban med all noggrannhet granskade. Till följd af denna befattning tillhörde han finensdepartementet och var vid sin död både den till lefnadsåren och i afseende på fallmaktsdatum äldste tjenstemannen i samtliga statsdepertementera. Att Ovitz i flera afseenden var en ovanlig kearakter, red strängt utpräglage grundsatser, är otvifvelaktigt, och sannolikt skulle han annars icke fört ett så isoleradt lif. Dertill föranleddes ban väl ock af en månårig sjuklighet, hvilken -han dock öfvervann under det sista decenriet af sin Jefnad. I sju år var han ständigt sängliggsnde af en svår sjukdom, för hvars hotande han vis serligen anlitade en af hufvadstadens skickligaste läkare; men under tiden förde ban tillika deo besynnerligaste diet, och lårga tider uteslutande använde ett, andra tider ett annat lefnadsmedel, utan att någotdera egentligen ver med dietetikens reglor öfverensstämmande. Men det oaktadt tillfrisknade han till läkarens stora förvåning. Han lefde sedan under många år fullkomligt frisk; under de sju nyss nämnds åren kunde han naturligtvis icke lemas sina rum, och under de tio derpå följande lärer han aldrig lemnat sin boning vid Blasieholmstorget, der hsn, man vet icke fråa hurn iångt tillbaka, begagnade några rum i f. d. Pommerska och Kolozialdepartementets embetslokat, belägen päst inÅ j Itill utrikes-statsminister-hotellet. Der besöktes ban stundom af en eller annan vän, men han öfverlefde dem nästan alla. Hans käraste sysselsättning var lektyr och han lärer egt, ett rikt bibliotek. Åt en annan sysselsättning tyckes han äfven med en viss förkärlek, dock under mycken ansträngning, hafva egnat sig. Under flera år har redaktionen sf Attonbladet på lokalpost mottagit kortsre uppsatser, skrifna på det finaste papper och med en ovaniigt nitid, den senare tiden dock mycket darrande handstil, innehållande dels reflexioner, deis citationer ur tryckta arbeten, standow ock uar bibeln, oftast afseende de politiska tilldragelserna, med hvilka den anonyme författaren sällan var belåten ej heller med tidninarnes uppfattning af desamma. Denne förattares ständpunkt var afgjordt legitimistisk loch derföre spårades ett häftigt missnöje med Bernadottska dynastien. Mot Napoleon och Bonaparteska familjen hade han den starkaste afsky, liksom han röjde en bestämd motvilja mot fransmännen, och han meddeIlade oss till och med bland otaliga andra spådomar, till en del stödda på Johennis luppenbarelse, att det syndiga Paris skulle I falla den 10 sistlidne December. Ehuru vi aldrig koude för tidningen begagna hans uppsatser, som än voro författade på franska, än på tyska och någongång på svenska, fortfor han dock att dermed förse oss, och den lsista kom oss tillhanda föga mer än en vecka I före hans bortgång. Genom en tillfällighet fingo vi för ett par år sedan veta, hvem den flitige författaren var. Hans älsklingssysselsättning var äfven att förse några gråsparfvar, som togo plats otanför hans fönster, med föda; men på det att degese, som vaknade tidigare än han, ickv -skul:e bun gra, lade han sjelf om aftonen Bisse. Jtrrt Asttrbetetnr AAA