Aftonbladet – 8 februari 1871, sida 3

kläda och föra sig med elegans. Hamish visste att en god menuiska, hon må stå på samhällets höjder, likväl förstår att värdera bildningen och den sanna förtjensten under hyddans låga tak som inom palatsets murar. Ack! är det ej förr än då man snart är färdig att lemna denna fåfänga verld som den slöja blir upplyft, hvilken här omtöcknar våra blickar. Huru går det med manuskriptet, Hamish? Jag har det med mig,, sade Hamish i det han upptog det ur fickan. Jag uppsköt mitt eget arbete — — Ah, tack min vän, afbröt Gerald. Tacka mig ej för det. Jag ville säga att man kan så mycket bättre bedöma en bok om läsningen deraf sker utan afbrott af annat annat arbete, så att jag för min egen skull följt denna plan. Gerald drog pappersbundten till sig och öppnade omslaget varsamt, nästan ömt, som om det inneslöt en kär och dy bar skatt. Hamish märkte uttrycket i sin väns ansigte, det glada hopp som uttalade sig deri och hans sköna blä ögon blefvo helt sorgsna. Gerald såg i detsamma upp och yttrade: Jag skall säga dig huru det förhåller sig, Hamish. På detta manuskript bygger — Han stannade midt i meningen och kastade en skarp blick mot dörren, ifrigt lyssnande. Hamish Hade ej hört något. Svara att jag är borta, Hamish, att jag är utgången, hviskade Gerald, i det han brådskande och ljudlöst försvann inom en nästan osynlig tapetdörr. Hamish satt qvar på sin piats, till det yttre alldeles lugn, men inom siv ej litet törundrad öfver hvad detta månde batyda. En kvackniog på dörren hördes och straxt derpå trädde en män af aktningsvärdt utseende med begäran att få träffa mr Yorke. Hamish gjorde en åtbörd, som häntydde på att rummet var tomt och mr Yorke ej synlig. Den främmande kastade en forskande blick omkring sig, men i samma ögonblick kom betjenten häftigt inspringande och såg sig om Jika pröfvände som den förre: