Aftonbladet – 8 februari 1871, sida 2

från Ekenäs till Helsingfors Dagblad skrifver följande : Den 19 dennes på e. m. anlände lotsen England från Espingskär med förmälan, ett ett skepp var synligt från Jussarö, hvarefter undertecknad I sällskap med min broder Albert Österholm och sjökaptenen Berndt Freder ögon-blickligt afreste, men kunde ej tillföljd af mörker och svag is komma längre än till Espingskär. Påföljande morgon d. 20 fortsatte vi vår färd till Jussarö, dit vi anlände kl. 9 f. m. Der blefvo vi af lotsarne underrättade att skeppet låg i SSO cirka 4 mil derifrån infruset, men konde ej tillföljd af svag och bruten is uppnås, emedan lotsarne de tvenne föregående dagarne varit på väg till skeppet, men af sistnämnde ofsak ej kunnat framkomma. I samråd beslöto vi att påföljande morgon försöka appnå skeppet eller komma så långt möjligt samt anskaffade8 djerfva män, en släde, hvarpå vi satte en liten båt, för att i händelsen isen skulle skjuta, vi då öfver öppningen kunde öfvergå från ena isstycket på det andra. Följande morgonen den 21 kl. 5 anträdde vi vår färd och upphunno den bratna isen vid dagniogen. Af solens uppgång trodde vi oss kunna företspå en klar och vacker dag, hvilket stärkte vårt mod att börja vår färd med att klättra öfver det höga isberg, som bila dats af strömmens och vindens starka rörelse några dagar förot. Vi indelade vårt manskap i (venne vakter att framsläpa båten, nemligen så att Vid hvarje haltftimme skedje ombytet. Kl half 12 f. m, märkte vi rörelse i isen, då vi hunnit en mil nära skeppet. Vår färd fortsattes då i ilmarsch och vi anlände ombord kl. I e m, och orforo att fartyget, en skoneribårk om cirka 120 å 130 läster, Var hemma från Pernau och hette Delphin. Såväl skrof som rigg voro alldeles nya med bramseglet beslaget och de öfriga gigade; några dokumenter stodo ej att finna, och af allt öfrigt syntes besättningen baft god tid då den afgått. På ett afstånd från fartyget syntös bss som skulle besättningen qvarleninat sin båt, men vid ankomsten befanns detta vara en soffa, någre stolar, 5 st sigoailanternor och några snickareverktyg, som de troligtvis haft för afsig att medföra men af en eller annan orsak blitvit tvungna att gvarlemna. Vid återkomsten till skeppet blefvo vi öfvertaskade al att med hvit krita på fertygets styrbordssida följande ord voro tecknade: Capt. Kienroth geflächt aut den schwedischena Postdrmpfer Sophias wegen Hungern. 30 Tage in Sce KL 1,45 e m. auträdde vi vå återfärd, som gick ganska bra till kl. 4, då en stark tjocka uppstod, som i förehicg met mörkrets inbrott försvårade färden i bög grad, hvarpå ljus i en lanterna påtändes oci med den i handen gick jag förut, uppletande de spår vi lemnat på ditfärden, emedan mång: krokvägar måste göres för att undvika di största isryggarne. Färden fortsattes så til kl. 8 e. m. då manskapet till följd af de öfvermåttan svåra strapatsen blef uttröttad och vi derigenom blefvo tvungna att lemn: båten på isen. Vi fortsatte färden till kl I e. m,, då vi anlände till Jussarö. Påföl jande morgon den 22 utgick menskapet ånyc för att hemta båten, med hvilken de anländ: kl. 10 f. m. Samma dag på e. m. förmärk. tes en starkare rörelse i isen och andra mor gonen den 23 dennes beaxnns isen hafva skju tit och skeppet skred framåt i riktning mo V. till S., och på e m. var det ur vår syn hkvrote för att trvalgnan må Aamwenoba dan vmnn