Aftonbladet – 6 februari 1871, sida 3

befästes, ej blott till öns försvar, utan till hela rikets säkerhet. Men vi tillåta oss att härvid yttra några ord särskildt om Gotland. Utom det att detta landskap snart skall i och för sig kunna drifva en betydlig rörelse med spavmål, hvitbetor, bränntorf, slagtboskap, ypperliga stenarter, cement, m. m., om nemligen orten styres med liosigt och ibållig kraft samt dess utveckling .befordras genom de vanliga medlen dertill Jeller den inre rörelsens lifvande medelst jern; väg, 0. V., skall Gotland med sitt fördel-laktiga läge midt i Östersjön lätt kunna blifva len ganska vigtig länk uti den just nu omsiI der började nya naturliga handelsrörelsen mellan Sverige och Ryssland. Dock, så ofantlig bandeln öfver Gotland var i fordna tider och så betydlig den i framtiden möjligen kan blifva, så har dock öns politiska vigt för fäderneslandet alltid varit vida större; och så är det ännu. Ty, liksom det för konung Carl I Knutsson, våra Sturar och landsfadern konung Gustaf Wasa var omöjligt att, oaktadt alla l ansträngningar eljest, vinna en stadgad trygghet inom fasta landet, så länge Erik af PoImern med Fetalie-bröderna, de mäktige Tottarne eller den djerfve Severin Norrby ännu Igatt i samma stolthet på Gotland, såsom I Eonucg Gustaf I klagade: det var ständigt på Gotland som man rustade sig samt det var osta derifrån som fienderna störde vår handel och sände ut sina mordflottor mot Sveriges kuster. Och så är ännu i dag Gotland Sveriges utpost eller ett mot detsamma riktadt hot — allt som vi hafva det eller icke besitta det — och således af ailrastörsta vigt för fäderneslandets och hela mordens framtida trygghet. Säkert var det också derför som redan konung Carl X anlade Carlsvärds lilla fäste vid Slite, men hvilket konung Gustaf III vid början af 88 års krig lät rifva af fruktan för ett möjligt ryskt öfverfall, då, om fienden toge ön, han åtminstonv ej skulie finna för sig en färdig fästning, hvarigenom han lättare derstädes kunde göra sitt välde ständigt. Hvar och en vet hvilka riksvådliga följder kunnat för Sverige I uppstå sedan ryssarne 1808 i en handvändi ning tagit den alldeles obevärade ön. Och af hvad cändlig vigt Gotlands besittning är under ett sjökrig, det syntes återigen under Orientaliska kriget 1853—55. Säkert är att ön för hennes läge i alla tider varit och ännu lär en ifrigt eftersökt besittning för våra grannstater, och att svårigheten för oss att försvara Sveriges fasta land blir mångdubblad, kanske oöfvervinnerlig, om en stark fiende — det Gud förbjude — fått tillfälle intaga Gotland och der befästa sig. Gotland togs af ryssen 1808, behandlades mildt af en ädel fiende, amiral Bodisco, samt återvanns den gången till moderlandet genom amiralen frih. Rudolt Cederströms välbetänkta raskhet; men vi få aldrig glömma de ord, som öns eröfrare då skall hafva sagt i Wisby: Ja, visst fägnar det min nådige kejsare mycket att nu hafva intagit Sveaborg och dermed snart Finland, men Hans Moj:t sätter allt vida högre värde på att genom mig lyckligen hafva tagit detta sköna Gotland., — Men, på det att ön, hvilken har ett så farligt läge mellan nordens skilda folkstammar, skall kunna för fäderneslandet bibehållas, måste något stort och det ganska välbetänkt snart göras för detta landskap, ej blott genom dess rörelses utveckling (också inom orten), landets vidare odling och ess folks lifvande i mod och tillförsigt, utan isynnerhet för dess befästning och försvar till lands och vatten. Dock vilja vi om öns försvar blott antyda nödvändigheten af att främst Fårösund och kanske äfven Slite eller Wisby, enart och medan tid är, kraftigt befästas samt jatt nationalbeväringen, ekom är ett vackert minnesmärke af frih. Radolf och Jacob Cederströms insigter och fosterländska sinne, snarast må ytterligare och efter tidens kraf utvecklas och förbättras, så att den för den dyrbara orten må bli ett verkligt försvar; hvilken sak, med afseende på öns läge och moderlandets tillgångar, emellertid torde vara en af våra kinkigaste militära frågor att nöjaktigt besvaras, men som i alla fall ju måste afgöras. Men genom utförandet af nämnde förslag till utveckling och säkerhet blef:e orten icke blott af större betyd-1se för Sverige, utan ock afsamtolklig vigt för flera stater, och detta ej blott i afseende på handeln, utan också med hänsyn till deras allmänna politiska förhållanden samt under möjliga sjökrig. Sålunda skulle Gotland, genom att bli dyrbart för flera mäktiga folk och deras stora angelägenheter, först bli en fallt säker besittning för Sverige, samt fäderneslandet derigenom alltid tryggare, sedan nemligen all fara vore aflägsnad för ej blott hvarje enskild makts anfall mot ön, utan också för vådan af att någon fiende skulle våga fästa sig på densamma, vare sig på den afskilda Fårön eller i de ypperliga krigshamnarne Slite och Fårösund. För öfrigt är det af allrastörsta vig: att hela vårt krigsväsende blir så skipadt, att alla dess tusenfaldiga delar befinnas i den reda och ordniog, ett hela bären, när det en gång gäller, kan lugnt, utan hvarken brådska eller söl, samlas, uppträda, häoga tillsamman, rjöra sig, strida, slå och segra, eller med ett ord så att man icke ter sig såsom de tappre fransmännen, utan eåsom de krigsduglige preussarne, d. v. s. jast såsom våre gammaldags svenska bussar uppträdde under Gustaf Adolf, Baner, Torstenson, Carl X, Carl XII, Måns Stenbock, Döbeln och Carl Johan. Derjemte är det klart att, under det att vi städse lita på oss sjelfva, hela vårt försvar skall stödjas på ett nära skandinaviskt förbund samt att Norges försvarsväsende på det närmaste förenas med Sveriges; och så bör riket, såvidt eom det kan ske utan skymt af politisk förödmjukelse, städse beflita sig om att stå i fredliga förhållanden till alla främmande makter. Och få vi vårt riksförsvar ungefär sålunda skickadt, hvilket bereder oss trygghet ivom eget land samt aktning hos andra folk, skall en evöfrare ej i brådkastet anfalla ett fredligt folk, som gör ingen för när, men som är fast beslutet att till det yttersta försvara sitt fädernesland och sin fribet. Må nu alla höga verderbörande, riksombuden och krigsståndet, icke förgätande hvad godt vi hafva af lag, rätt och sjelfständighet, iostundande riksmöte ändtligen skrida från ord till handling, snarast företaga sig Sveriges största och förnämsta angelägenhet oo Of MV oe fe eV a