Det är i öfvermorgon valen till den franska nationalförsamlingen skola hållas, men innu råder full söndring mellan de maktgande i Paris och Bordeaux i afseende på ie grunder hvarefter dessa val skola ske. Medan Parisregeringen i sitt valdekret uppställt 1849 års republikanska vallag som norm, har delegationen i Bordeaux med Gambetta i spetsen utfärdat ett annat, hvari tre kategorier af personer uteslutas från valbarhet. Det var att förutse att stor förvirring skulle uppstå med anledning af dessa striliga dekreter, då valmännen och valförrättarne ej veta hvilketåera af dem bör vid valen tillämpas. Det är äfven hvad som skett. Telegrafen meddeler oss ett märkligt xempel derpå från en af Frankrikes betydligaste städer, Lille. Här hade i och för valen en nationalkomite bildat sig, hvilken som kandidater för staden och departementet uppställt dels f. d. ministrar, såsom Thiers och Changarnier, dels medlemmar af f. d. lagstiftande kåren, såsom Brame och Kolb-Bernard, af hvilka åtminstone den förre ansågs med tillbjalp af den officiella kandidaturen ba erhållit sin plats. Da båda senare hade till och med redan formligen antagit kandidaturen. Kommer så valdekretet från Bordeaux. I sin förlägenhet vända sig valmännen till prefekten i Norddepartementet Testelin, för att af honom bli upplysta om bvilketdera dehretet är det lagliga och rätta. Prefekten, en afgjord republikan och liflig anhängare af det af Gambetta följda systemet, fäller utslaget till fördel för Bordeauxdekretet, — såsom det senast utfärdade. En stark opinion har emellertid uttalat sig emot uteslutningarne och till förmån för vallagen i oförändradt skick. I sjelfva Bordeaux har ett stort antal tidningar, bland dem den demokratiska Gironde, utfärdat en gemensam protest mot inskränkningarne i valbarheten. Innan protesten offentliggjordes, skickade publicisterna en deputation till Jules Simon, för att fråga honom om regeringen i Paris ej ämnade utfärda någon vallag. Simon svarade, att regeringen redan den 28 utfärdat en sådan lag, hvari alla inskränkande bestämmelser äro upphäfda, likväl med undantag för prefekterna, som ej ansetts böra vara valbara. Han tillade att valdekretet blifvit skickadt till prefekterna, och att detta dåskret vore det enda giltiga.