Aftonbladet – 6 februari 1871, sida 2

— Sågverksrörelsen i Norrland. Efter en artikel i N. D. A, benämnd Mellan Ljusnan och Indalselfvenn, meddela vi töljande uppgifter angående sågverken i denna del af Norrland: Utefter kusten mellan Indalfselfven cch Ljusnan fionas 35 sågverk med :7 dubbla och 124 enkla ramar samt en årlig afverkniog af omkring 2,650,000 timmer, hvarvid dock bör märkas, dels att denna uppgift å afverkvingen är låg, dels att en massa småsågar, som finnas spriada öfverallt inom Helsingland och Medelpad, äro alldeles utelemnade ur räkningen. — Det äldsta, ett af de solidaste och, enligt artikelförf:s omdöme, mest aktningsvärda trävarubosaget i Norrland lärer vara Wifsta varf, hvars historia, sådan den at artikelförfattaren berättas, jemväl är ganska märklig, emedan den visar till hvilka resultat othållighet och klok förvaltning kunna leda. I början af 1790-talet — heter det — bröt sig Ragundasjön i Jemtland plötsligen väg till hafvet, öfversvämmande kriogliggande vejd, och anstälde der ofantlig förödelse. För att i någon mån lindra folkets betryck och skaffa allmogen inkomst af dess stora skogsmarker stälde sig d. v. matheseos lektor P. Hel!zön i Hernösand i spetsen för ett bolag, afsedt för timmersågning och skeppsbygeeri Bolaget koustituerade sig i slutet at året 1798, sedan äfven nere vid Wifsta byiTimrå socken i Medelpad en del af stranden blifvit inköpt och skeppsvarf der anlagdt. I början voro bolagets affärer ganska trassliga, och intressant är att läsa om aktieegarnes jämmer och veklagan i protokollen från de första bolagsstämmorna. I December 1799, således knappt mer än ett år efter bolagets