Aftonbladet – 4 februari 1871, sida 4

Nenne En oriktig uppgift vederlagd. Den svenska tidningspressen hear undör Senaste månaderna meddelat genom ballongpost erhållna underrättelser om tillståndet i Paris och omtalat bland följderna utaf belägringen, att den franska hufvadstadens befolkning af nödvändigheten gjort en dygd samt börjat använda hästens kött tilt menniskoföda Denna uppgift är så till vida oriktig, då den påstår, att början till hästkötts ätande först nu blifvit införd i Frankrike. Redan för 15 år tillbaka stod att läsa i texten af sjelfva Stockholms: Dagblad en så lydande artikel: I Paris konsumeras under olika former dagligen nara qvantiteter hästkött. Det skrifves från nämnde hufvudstad: Kn -dinr gafs för några dagar sedan af den berömde gastronomen Chevet, broder till den nyligen aflidne marchand des comestibles af samma namn i Palays Royal. Gästerna bestodo af ett urval af gourmander: DindÅrn utgjordes af kötträtter, alla så konstnärligt tillagade, att värden öfvethopades med loford. Sedan middagen var slut, meddelade värden sina gäster, att de olika sorter kött, de trodde sig ha förtärt, i grunden reducerade sig till en enda, nemligen ingenting mer eller mindre ån — hästkött. Chevet berättade dem åerjemte, att det i Paris knappt funnes en enda charcutier, i hvars varor icke hästkött bildade en hufvudbeståndsdel. Som ett ytterligare bevis af oriktigheten utaf ofvannämnda ballongpost, som är väl mycket tagen ur luften, torde jag få anföra följande citat utur ett af Villeroy och Möller år 1868 utgifvet arbete om hästen: Skulle någon våga bestrida hästköttets välsmaklighet, så behöfves ingen annan bevisning att anföra, än att tiondedelen af allt det bifstekskött, som, förtäres i Paris, icke är något annat än hästkött. Åfven flertalet af de soldater, som deltogo i den förste Napoleons krig, voro mycket ofta nödsakade att använda hästens kött till föda; och de franska läkarne använde ofta, under deasa fälttåg, hästkött till spis åt de sårade och sjuke krigsmännen; så till exempel uppehöll den berömde franske öfverfältläkaren Larey 8ex tusen sårade, som lågo på ön Lobau, med i kyrassierharnesk på hästkött kokt soppa, som var kryddad med kanonkrut. Den förste framstående fransman, som på sin taffel lät offentligen servera hästkött, var fältmarskalken Massena, hvarom vidare kan inhemtas uti Geoffroy Saint Hilaires arbete: la Viande de:cheoch uti broschyren: Memoire de rYile de Loau. . Epligt tillförlitliga uppgifter slagtas under vanliga förhållanden minst 16,000 hästar om året till menniskoföda i Paris Nationalförsvarsregeringen i Frankrike har säkerligen vigtigare att ombestyra än att bevisa, att hästens kött är helsosamt och ätbart. Vetenskapsmän, sådana som Larey, Liebig, Ulex, Gumwprecht, Regnault, Parent Du chatelet, Viborg, Im-Tburn med flera, ha långt för detta konstaterat ett sakförhållande, hvilket icke behöft något förord af den parisiska öfverheten. En så celeber auktoritet som Larey afgaf för sextio år sedan det omdömet: att hästens kött är mnärande, helsosamt och välsmakande samt innehåller mycket osmazom. Liebig, en i sin vetenskap oafsättlig konung, har som resultat af noggranna, omdömesgilda analyser erhållit flera procent creatin i hästens kött än uti oxens, och som ytterligare stöd för mitt påstående, att nu pågående fransk-tyska krig icke har ens den moraliska förtjensten, att hafva infört hästköttets ätande, torde jag utur en på franska utgilfven och år 1855 wyckt afhandling i ämnet få reproducera följande uppgift af doktor Gumprecht: Jag har helt nyligen erhållit en högst intressant underrättelse angående bruket af hästens kött till menniskoföda, ty den engelska regeringen har med en leverantör i Rendsburg afslutit kontrakt om salta och rökta proviantartiklar af hästkött, att lemnas till armen på Krim. De, som derföre äflas att vilja tillskrifva nu pågående krig initiativet till hästkötts allmännare förtärande, irra sig i högsta grad. Det sunda förnuftet, stödjande sig på tillförlitliga, vetenskapliga analyser och på den dagliga erfarenhetens rön, har för flere-år tillbaka vunnit såväl iFrankrike som i Tyskland en lysande, oblodig seger öfver en snart tusenårig fördom. Förhållandet med hästköttsätandet i Paris reducerar sig dertill, att, såsom förut i Metz och i Strasbourg, har den uti Paris inneslutna och jernomfamnade armån och befolkningen, i saknad af annan animalisk föda samt af brist på fourage åt kreaturen, nödgats under några månader nerslagta ett hundradetusen hästar, deraf flertalet utgjorts af såväl dyrbara lyxsom fullt arvändbara arbetshästar, då deremot under normala förhållanden på samma plats behöfts under ett helt är blott utrangeras 16,000 hästkreatur för att öfverlemnas till slagtbänken. Utan fiendtlig invasion eller belägringstillstånd har hästköttsätandet i vårt eget land gjort stora fråmsteg. Det var år 1851, som jag började göra hästsiagteriet till ett aktningsvärdt, offentligt yrke. Uti Stockholm finnas nu elfva hästslagtare, som p salutorgen offentligen omsätta tillsammans hästött om året för säkerligen minst trehundratusen rdr. För att denna nya näringsgren skall medföra afsedt, allmänt gagn, är ett oeftergifligt hufvudvilkor att hösten, som slagtkreatur, får ett med hornboskapen relativt köttvärde och, för stora och feta slagthästar betalar jag derföre från etihundrade till etthundradeemtio rdr samt för smärre och mindre välfödda från fewtio till åttatio rdr stycket, alltefter djurets hull och storlek. Respektive hästegare, såväl i landsorten som i hufvudstaden, som fästa afseende härpå, torde pr posto under nedanstående adress meddela mig när och hvar djuren få beses och köpas pr kontant. Skulle afständet från. Stockholm göra transporten hit af det lefvande kreaturet alltför kostsam, så köper jag köttet efter det nedsiagtade djuret och betalar detsamma efter 2 rår 3 3 rdr 50 öre för 20 EE, om det, väl afslagtadt samt åtföljdt af djurläkares eller annan omdömesgild persons intyg, att det är efter friskt och matnyttigt kreatur, pr jernväg eller annan lägenhet ötversändes hit. Till underrättelse för de hästvänner, hvilka intressera sig för här i fråga varande reform8 framgång, för hvilken jag under tjugu års tid gjort hvad som stått inom omfånget at mina ringa krafter och små resurser, får jag meddela, att snart hafva vi att emotse utfärdandet af en lag, som stadgar erforderlig, konsideratiovslös kontroll öfver i riket nu befintliga, talrika hästslagterier, ty IH. M:t konungen har, med antedning utaf min till civildepartementet inleninade underdåniga ansökan härom, i nåder under den 21 sistiidne Oktober till kommerskollegum adlåtit en skrifvelse, hvarutur jag torde få anföra: Uti en till oss ingifven ansökan bar K. J. Ekeblad, reed förmälan hurusom han alltsedan år 1851 ibärdigt arbetat för att utrota den här iriket från äldre tider rådande fördomen mot begagnande af häctangs kätt till menniekafäda i nnäerdåiniohsåan