Aftonbladet – 2 februari 1871, sida 3

-) det yttersta för bibehållandet af Elsass och Lothringen, emedan genom dessa provinsers förlust dess yttrepolitiska ställning skulle blifva I osäker och illusorisk, och det rättmätiga anspråk det i denna kamp eger på de europeia folkens sympatier och understöd, fortfar Than: Men i hvad fall som helst, antingen Frankrike utdrifver fienden eiler dukar under, l ; qvarstå vissa bänsyn, som taga statsmannens J uppmärksamhet i anspråk. Detta krig medIför större sociala förändringar ön något annat sedan 1789; ty det har framkailats geJnom sociala rörelser och måste sluta med änna större sådana. Folkandens uppvaknande i dess hemland dref både Bismarck och I Napoleon att ledafsina folks viljekraft på krig timed utlandet, och den hotande faran för I hans tron tvang Napoleon slutligen tik krig, 1ja, äfven Frankrikes olyckor bärröra från Isam ak. Frankrike lider, man må aloa det, af en inre omhvälfning. Der har den stora sociala kampen mellan kapital och arbete, den långvariga kamp i hvilken England börjar deltaga ochl som Tyskland närmar sig, redan långt framskridit. Den verkliga orsaken till kriget och till Frankrikes olyckor och vanmakt, är att! Frankrike liggeri ea social revolutions kramp: ryckningar. Det är söndradt mot sig sjeitt. Arbetare och arbetsgifvare, rika och fattiga i. stå hvardera i sitt läger, misstroende och) motarbetende hvarandra, och blifva derigevom ett byte för politiska äfventyrare. : Frankrike är således för ögonblicket svagt! och faller lätt :som offer för enheten i Tyskland, der till följdj at att dess sambällsnt-: veckling står längre tilbaka denna omhvälfli nivg äcnvjicke börjat. j Men så snart Fråskrike undgått stormen, l: skall cen stöt dess socisla rörelse erhållit! blifva oerhörd. Republiken har blifvit uppj:i rättad, och republiken är den enda styrelse:! form i Frankrike som icke kommit i vån-! rykte, hvarjemte Frankrike lyckligtvis blif-: vit befriadt från den mara som hittills tryckt i på dess utveckling, nemligen sin här. Dessa j! 350,000 pretorianer, dessa marskalkar, gene-l1 raler och stabsofficeraroe, kanoner, fanor, ma : teriel och örnar, bela det chauvinistiska Jä-i gret från kejsaren till tramslagaren har snöpligt försvunnit. — Yrkessoldaten är i Frank-l: rike moraliskt död. Dess här, Europas och :. civilisationens förbannelse, har gått bort med . en elak Iukt, och det var icke Napoleon nten jj soldatväldet som afsattes. den 4 September. j: Soldaten har blifvit en snakrocism, en sioneI i bild af nstionel förvedring, och den endå ära, li som vunnits, har skördats af frivillige af ar-i betareoch boödeståndet och en äkta bor-t garhbär at nationalgardister. För första gån-! Å gen i franska historien ha arbetarne i de stora städerna blifvit väpnade och organiserade, och hela den nya hären är uppifrån -estlioen demokratisk, hvilket i hän de sco fans är ep talet skall söka eiwr kraften skall vara herre öfver suucl Huru länge kriget än räcker och huru stora Frankrikes lidanden än tlifva, är det dock förnämligast de rike som förlora, ty så länge de fattige förblifva helskinnade och ickerent ef svälta ibjäl förlora de icke rätt mycket helt enkelt af det skäl att de icke ha mycket att förlora. Ett preussiskt anfell medför för dem icke större förlust än enskildes nöd, missväxt eller srbetsinställvingar medföra, ja ännu mindre, emedan de utgöra den odmbärligg delen af befolkningen och måste ba sin föda. Mär freden blifver efsletad, skall folket derför i sociolt och politiskt hänseende vara berre öfver Frankrikes och som följä deraf öfver Puropas öde. Allt bvad Fiankrike mister i timlig öfverlägseohet i Europa skall det vinna i andlig; ty freden kan icke blitva afsluten utan att arbetet får makten. Så gic: det efter förvirringen 1793, och så skall det åter gå efter 1870. Arbetarne äro de enda som upprätthållit Frankrikes äras, och derföre skall, om Frankrike också itimligt hänseende bifver stympadt, republikens och arbetets sak komma att intaga den mest framstående platsen. Och till och med omrepubliken dakår under i kampen — ty Frankrike är ännu deladt i tvenne läger, de rikas och de fattigas — skall det republikanska elementet dock vara starkt, och Frankrike skall bibehålla och utvidga sitt andliga inAytande. Det äricke endast Napolecnismen och goldatväldet som blifvit asatta i Frankrike, utan äfven någonting mera, nemligen de: rikas makliga yppighet, Det andra kejsardömets. ovärdiga och egoistiska prakt tillhör det förflatba, och ännu en gävg sedan 1793 ha fribet och jemmnlikhet börjat bliva verkligheter, Men folket 1 Frankrike skall icke komma att stå ensamt; folken och republikanismen i Europa skola sluta sig omkring detsamma, Trots alla Frankrikes lidanden och förödmjakelser skall denna sak vinna nytt fotfäste, och äfven af de tyska demokireakterna skall det blifva erkändt, att endastdet franska folket bär frihetens och framåtekridendets baner. Preussens farliga planer-oeb reaktionära ärelystnad skola vara folkens fiender öfver hela verlden. — Till arbetarne i Frankrike ha arbetarne i Englsnd reder anslutit sig, och arbetarne i Schweiz, Spsnien, talien och till och medi Tyskland börja göra detsamma. Utgången är af så stor vigt för framtiden och faran från den reaktioptiraj makten så allvarsam, att de uppvägs oa nationella och lokala frågor. Nu skall det bvarken blifva frågan om England, Frankrike eller Tyskland utån Om republik och konöngadöme, Kring den prenssiska. tronen sluta sig alla tillbakaskridande, kring det franska folket alla framåtskridande grunds satser. I denna stora strid försvinna alla nationelia och partifrågor till ett istet. För oss engelsmän skola alla regeringar bädant efter komma på ett ut; Whigs och Toryg och alla de andra äro ecdast partinsmö i sockneråden, och den enda sak, i hvilken alla de anira uppgå, är repubhkens. i Men denna stora strid behöfver derför icke föras med vapen och blodsutgjutelse, ty den är väsentligen en andlig, en strid mellan principer. Tändnåisgeväret kunde nedslå! fö fr I — TR HN är LR RR ÅR FR JA Tr VR KE RR RR RN fr KR ess NN AA rer EA see ft SRA Arla KA 6 JK I Unt I net är KR AA Sn RR ER ERA Kor ÖR AL KR RA RA rn JA ER RR en DT ir JR för förr