Aftonbladet – 2 februari 1871, sida 3

och mycken tillkrystad lustighet. Denna apaktiga förnöjelse i att efterhärma krigets ton sänker den moraliska ståndpunkten, och den förskräckligaste af alla menskliga passioner, lusten till tillintetgörelse i dess mest utipreglade och yrkesmässiga gestalt, näres, utsmyckas och uppsporras, så att den börjar blifva ett slags ideal. ) Det tyckes vara nödvändigt att nu åter lupprepa de gamia utnötta sanningarna, att I menniskoslagtandet i och för sig är förskräck. ligt, att mennisktoslagtaryrket är förskräckligt joch att menniskoslagtarnes moralitet nödvän. jdiat måste stå mycket lågt. Den krigiska ilfstypen hade på goda skäl blifvit mer och I mer förhbatlig; men nu, har kriget i sanning åter kommit till heders. Lifvets krigiska geIstaltniog är den enda riktiga. Vårt borgerliga Lif skall orastöpas, och hvarje borgare skall vara soldat. Hvarje icke-krigsman tadar jomat om kanoner, granater och truppjuppställningar samt efterapar den jargon som föres af stridsdjaret i dess lägsta gestalt. Moltke och Bismarck äro vår tids store män. Preussen är vårt mönster på en väpnad och väl inexercerad stat. Den enda offentliga frågan är ombildningen at vårt (Englands) härväsende. Vårt väsentligaste tidsfördrit består i att prata om detaljerna vid dessa ofantliga slagterier. Vår litteratur hvimlar af pittoreska skildringar af det och det fältslaget eiler den och den belägringen, i och derigenom gå vi tillbaka ett århundrade 1i offentlig moralitet. Krigsväsendet blifver det sanna uttrycket för det menskliga samhället. En eller annan obarmhertig fältherre är en hjelte,-ena eller annan samvetslösg rävk. smidare är en statsman, och det folk, som är !det bäst inexercerade och bäst väpnade i I Europa, skall gå i spetsen för vår civilisation, Hvilken djarisk och orimlig trol... och för den ha vi att tacka Preussen. Hvad vi mest ha att frakta för framtiden jär tillintetgörandet. af. den folkrättsliga moI ralitetea i Earopa och återställandet af den gamla soidatmåttstocken, Att sätta Bismarckianism i stället för Napoleonism skulle vara till mycket liten båtnad för samhället, I och den preussiska hären är större, ofolkliI gare, mera yrkesmässig och mera tillbakajskridande till sin ton än den franska. Det franska sabeiväldet — sjelfva Napoleonismen :— jefde och rörde sig i ett revolutionärt me:.dium, likasom det städse erkändes att ett folkuppror kunde skaka det i dess grundval, : hvarför det nödgades hedra och stundom bekänna sig till folkliga grundsatser. Men den preussiska hären stödjer sig uteslutande på en :feodal och monarkisk grundval. Fosterlands; kärlek betyder i Preussgn lydnad mot dena : högste befölhafvaren, och graderna i samhället veiy2s graderna i hären. En fullständig j diseinlin herrekar ötvorol!t nanifrån och ned åt, och buru riktigt detta än är iran pisk synpunkt betyder det från politisk syvpubi stillastående I hela det borgerliga lifvet. Den; preossiska hären (och i alla internationolla i förhållanden är preussiske hären preussiska 1 regeringen) är uttrycket för aeu ut till bekasktidande anda i nutidens sambällen och den naturliga fienden till hvarje vilkor för framåtskridandet. Hvad kunna vi säledes vinna på att i Europa sätta det preussiska sabelväldet i stället för det Napoleonska? Man uppfordrar oss att lita på, att Tyskland när det segrat skall undergå en omwgestaltning i frisinnad anda. Hvilka skäl ha viör ect sådant hopp? Bismarck skall kanske, likasom Napoleoa gjorde hvarje vår, lofva att sätta kronan på verket och med lika stort resoltat. Vi ha sett preussiska regeringen börja det ena eröfringskriget efter et andra; men vi ha aldrig hört, att folket kunnat atöfva det minsta inflytande på sin regeriog. Skall det kanske göra det när Bismarck och Moltke klafbundit Tyskland? Ty det är åt Tyskland och icke åt Frankrike som de smida bojor. Nämn mig en enda politisk grundsats i Earopa, som vi-ha att tacka Preussen för? I. poiitiskt hänseende är Preussen ett läger och preussären en utskrifven rekryt, och trots all den naderbara rådighet, flit, bildning och vilj2skraft för hvilken den enskilda preussaren icke nog mycket kan lofordas, har folket såsomett politiskt helt genom exercis och byråkrati, hvaraf äfven dess offentliga uppfostran utgör en del, blifvit nedsatt till ett oting i politiskt hänseende. Det fions mera politiskt lif i sjelfva Ryssland. Efter att ha tecknat det tillstånd. som ij Europa måhända för en lång tid skulle följa på Preussens fullständiga seger och Frankrikes krossande, ett tillstånd af osäkerhet, förtryck och politisk reaktion, öfvergår författaren till .den ställning England enligt hans tanke borde intaga till den fransktyska striden. Hvarpå borde vår politik gå ut? Jag drager icke i betänkande att säga: på att hämma den preussiska äregirighetens framsteg, om möjligt på diplomatisk väg, men om så fordras med vacenmakt. Icke i Frankrikes eller den franska republikeas namn, utan iji den europeiska fredens och utvecklingens högsta intresse, är det Englands pligt att motsätta sig en ny soldatstats herravälde. Det är tid att befria. Europa från den tyngd med hvilken det tillbakaskridande och krigiska Prenssen trycker på detsamma, och drifva det tillbaka till dess rätta plate. Men huva kan detta låta sig göra, äfven om vi önskade det? fråga da fega, hvad kan motstå Prenssen? Liksom-om statsmannaskap,s viljekraft och styrka lemnat England för alltid. Är då detta land lika med Holland, Belgien eller Danmark, att dat skall räknas för ett intet i den europeiska politiken? I första rommet fordras bär statsmannåskap. Om Enoglind vääde hela sia håg dertill och man visste att det egnat sig åt detta mål, kunde det bilia ett stort förbond af nentrala stater. Det bo:de ställa sig ispetsen för ett förbund mellan de svaga, hvilket iisig sjelft skulle vara ett starkt förbund; I det borde förena Sverige-Norge, Danmark, Holland, Belgien och Schweiz genom en of fensiv och defensiv allians, hvilkens enskilda mejlemmar skulle med hela sin makt garanitera hvarandras okränkbarhet, och det borde bringa rättvisan på sin sida, genom att ätergifva alia sina notländska. besittningar i Eui ropa. Det borde hålla Helgoland besatt på det nya förbundets eller på Danmarks vägnar, Hvilken stat det egentligen borde tillFO ee Fa Pg PA N Je dt dn hen KR Je ÄR dn AR rr IR ER JE rk RR RR RK KR 8 k r f r Vv I 3 r t 2 I : C e 8 S b 8 b g g s r o el st te EL u k m d h li 8 1 T I fi sl s d r