Aftonbladet – 1 februari 1871, sida 3

serliga parken i S:t Öloud, som kallas Gula por k ten (Porte Jaune). Fransmännens första anfall riktades mot jord verket i Montretout, som fienden byggt före Pa ; Iris belägring och som af tyskarne lemnats : sitt gamla skick såsom obrukbart för deras de i fensiva ändamål. Vi behöfva blott nämna, att bröst värnet på denna skans är vändt mot vårs positioner. Till den angripande truppstyrkan som i morgondimman anföll skansen, hörde ett tåg 8. k. vangeurs,, hvilka likasom de förut bekanta chasseurs de nuit äro helt och hållet Pi svartklädda och bära en filthatt, hvilkens breda I brätten de draga ned öfver avsigtet. På skansen I befunno sig endast 60 man af preussiska 58:e reI gementet. Det var en hjeltebragd, som förtjenar det högsta loford, att de icke läto kringränna sig Jutan med sina tre officerare i spetsen till större delen slogo sig igenom. Hufvudanfallet riktades på förmiddagen strax efter kl. 10 mot byn Garches, der fienden dock måste göra halt vid barri; kaderna och sedan vid kullarne på venstra sidan. På en sluttning af desamma står slottet La Bers gerie, fordom en särdeles omtyckt vistelseort för Napoleon III:s gemål; nu är hufvudbyggnaden nedbränd. Här uppehöll det 59:de regementet fienden och lät honom, trots en strid som räckte hela förmiddagen, icke avancera öfver parken, Deremot lyckades fransmännen fatta posto på den andra afdelniogen af kullarne vid Garches. Innan detta ännu skett erhöllo omkring kl. 9!, f. m. konungens grenadierer (regementet nr 7) order att rycka ut från Versailles. Då en del af nämnda trupp denva dag hade vaktgöringen i staden, var icke strax hela regementet disponibelt. Omkring kl. 2 erhöll den af öfverste v. Kötben, befälhafvare för konungens grenadierer, kommenderade fusilierbataljonen order att, kosta Hvad det ville, återtaga kullarne vid Garches. Bataljonen ryckte ut, förstärkt af två kompanier af 59:e regementet och ett kompani jägare, från byn Garches, under det en bataljon af 47:e regementet kom till hjelp från Bergerie. Redan vid foten af kullarne mottogos de preussiska trupperna af en stark eld. De upplöste sig strax i smärre afdelningar, närmade sig fienden på ett afstånd af 200 steg och drefvo honom upp på kullen. Denna stormning, som måste företagas under ftegnväder på tumsdjupt uppblötta vägar, var het och blodig. Lyckligtvis uppnådde preussarne höjden af kullen, men derag eld bade blifvit så häftig att de, när de kommit dit upp, hade skjutit bort all sin ammunition, ehuru hvar man gått i striden med de vanliga 80 patronerna. Stridens gång upehölls dock derigenom endast för nägra minuter. en 1:a bataljonen af konungens grenadierer kom till undsättning och helsades med hurrarop då den visade sig, på kullen. Detta var det kritiska ögonblicket af striden då båda parterna mätte sig med hvarandra med hela sin styrka. Denna bestod icke endast i infanteriets utveckling utan i ett anlitande af artilleriet som isynnerhet på fiendens sida var kolossalt och som leåde till en artilleristrid, så intensiv att man på södra fronten af Paris ännu icke upplefvat någonting sådant. Fransmännen sköto med batterier som de uppkört mellan Ruejl och Malmaison, liksom från sitt förnämsta fäste; de sköto långt öfver vägen som förbi Rueil för till Bougival, la route imperiale äfvensom öfver vägen till Vaucresson. Deras grapater flögo: öfver höjderna vid Celle S:t Cloud, till höger vid vägen mellan Rocquencourt och Bougival.. De nådde ett på denna sidan befintligt observatorium; två granater krossade byggnaden och förstörde instrumenterna. Men det preussiska faltartilleriet visade vid detta tillfälle, ehuru det ej i antal var hälften så starkt som det franska, samma öfverlägsenhet som under dessa dafr dokumenterat det tyska belägringsartilleriet. ess gravater slogo ned i de franska bataljonerna MN anställde bland dem en fruktansvärd föröelse, Fullständig blef den preussiska artillerieldens verkan derigenom att hon anföll fransmännen just på det ställe hvarifrån de skulle hemta gina friska trupper. Paris reserv stod hopad i täta massor i Rueil. Denna-ort besköts med korseld från batteriet i St Michel och 4:e kårens artilleri på andra Seinestranden vid Chatou. Denna artilleristiska anordning bidrog väsentligt till framgången, då hon hindrade utfallsarmen att utveckla sig i hela sin styrka. Kejsar Wilhelm uppehöll sig under striden på aquedukten vid Marly, der general Moltke och flera tyska furstar voro vid bans sida. Hvarför ha cheterna i Paris ej fortsatt striden? De hade gifvit trupperna proviant för fem dagar och sagt dam att om utfallet ej lyckades första dagen, dei skulle upprepas fyra dagar å rad. Om å ;blof, el Nåter detta törklara ha på deuiua q skangningar skapat c I fö kalias radikalt.