Aftonbladet – 1 februari 1871, sida 2

bart likgiltig, ehuru uppmärksamt lyssnan varit sysselsatt med sina dokumenter. H lemnade nu nyckeln till pulpeten åt mr B terby och då denne slutat sin undersökni gaf han honom tecken att taga plats, i d han sjelf slog sig ned i sin skinnkläd skrifstol. Mr Batterby, dt är min önskan a denna sak må förfalla. Hade mr Butterhy fått ett slag i hufvi det kunde han ej hafva blifvit mera fö bloffad och glömde alldeles att svara. Be Greatorex såg hans förvånade min och up repade tillsägelsen. Hvad vill det säga ? utbrast mr Butterbl Jag måste hatva förtroende för er, for for mr Bede, jag hoppas jag kan lit på er? Mr Butterby skrattade, Förtroende! na turligtvis kunde man lita på honom, on verlden blott hade någon aning om hvilk: hemligheter han bevarat. Jag kan likväl ej meddela er allt, åter. tog Bede, icke för min egen skull, men fö min familjs, jag bar intet att dölja härvid lag och skulle gerna se sanningen uppdaga Ända tills i dag på morgonen var jag lik ifrig som min far att polisen skuile ta; Saken omhand., Bede Greatorex gjorde ett uppehåll, m ingen anmärkning hördes af från hans upj märksamme åhörare och han fortsatte: Jag erhöll i dag på morgonen en bilje som väsentligt förändrade sakens utseen och gaf mig ett slags upplysning röran rätta orsaken till vexelns försvinnande. Ic ullständigt, långt derifrån, sparare endast e sväfvande misstanke, men likväl tillräckli utt förmå mig att låta saken falla. Jag haj verkligen icke något annat val; vi få för ika 083 med förlusten af penningarne. (Forts.)