Aftonbladet – 31 januari 1871, sida 3

Spårvägar i Stockholm. I den ansökan, som grosshandlaren A. W: Frestadius och maskindirektören E. Fränckel ingåfvo till K, M;t, rörande tillstånd att få anlägga spårvägar i Stockholm, anfördes bland annat följande: Under de senaste åren hafva i flera af Europas större städer s. k. spårvägar blifvit anlagda samt öfverallt, der man tillegnat sig dessa nya kommunikationer, medfört stör lättnad i personoch varutrafiken samt bidragit till en liflig samfärdsel olika stadsdelar emellaa. Till en början gjordes hvarjehanda invändningar mot dylika anläggningar och förespåddes flera olägenheter, som förmenades skola deraf uppstå, såsom att fastigheterna atmed spårvägarna skulle falla i värde, att den allmänna gatutrafiken såväl för åkande som gående skuile hämmas, och att i spåren å mera trafikerade gator skulle bilda sig långa rader af åkdon, hvilka blott med svårighet kunde afskäras. Erfarenheten har vederlagt dessa invändningar, och ingen enda af de olägenheter, man föresjådde, har inträffat, ( stället för att falla ha fastigheterna utefter spårvägarda stigit i värde, hvilket isynnerhet gäller förgtäderna, hvarest den ena nya byggnaden efter den sndra uppförts i följd af den geDom spårvägarna yuona hastiga, beqvima och billiga kommunikationen med städernas centrala delar, d Fr Hvad angår hindren för åkande, lära sig