Aftonbladet – 31 januari 1871, sida 3

trygga eganderätten, men icke behöfdes för att göra guldet till myntfot, emedan en sådan reform redan med 8:s närvarande lydelse var möjlig. Remissen af K. M:ts proposition om landtförsvarets ! organisation föranledde en kort diskussion, hvilken öppnades af hr v. Geijer med den anvmärkning, att då vid försvarsfrågans behandlande år 1867 värnepligtens utsträckning ställts i sammanhang med eftergifter för rustoch rotehållare, hade man ej kunnat tro annat än att, då en så stor utsträckning af värnepligten yrkades, sådana eftergifter skolat komma i fråga, så mycket mera som de strängare och noggrannare föreskrifter om rekryters anskaffande, hvilka blifva en följd af den nya armorganisationen, nödvändigt för rustoch rotehållare måste medföra större besvär och kostnader. En annan anmärkning gjorde han mot den föreslagna löneregleringen för armån, genom hvilken i hans tanke ätskilliga löntagare skulle komma att få sina inkomster minskade. Grefve C. G. Mörner trodde, att ingen meningsskiljaktighet kan råda derom, att man måste bereda landet ett starkt försvar. Men att ordna detta försvar så, att landet derigenom förlamas i hela sin öfriga verksamhet -— detta är en öfverdrift. Månne Sverige eger förmåga att underhålla en krigsstyrka, som upptager hela landets manliga befolkning mellan 20 och 40 år? Tal. för sin del trodde det icke. Om värnepligten utsträcktes till 30:de året och man icke utsträckte befrielserna för långt, skulle man få en tillräcklig styrka. I afseende på sjelfva organisationen af försvarsväsendet hade tal. alltid varit en ifrig anhängare af indelningsverket. Men den senaste tidens erfarenhet hade rubbat hans tro på detsamma. Han trodde icke, att ett befäl af landtbrukare var hvad landet under närvarande förhållanden kräfver. Han trodde icke, att det vore ändamålsenligt att hålla en stam af soldater, som i åratal öfvas för att aldrig komma längre. Bättre vore då om denna ständigt upprepade öfning fördelades på nationalförsvaret i dess helhet. Såsom icke egande specialinsigter i hithörande ämnen ville talaren här icke fälla några positiva omdömen, men han kunde icke undertrycka den tanken, att då det är fråga om ett nationalförsvar, borde man låta krigarkasten, för att begagna detta uttryck, uppgå i detsamma. De värfvade regementena syntes honom böra väsentligen vara befälskadrer. Hvad byggandet af ett artillerietablissement beträffar var det härför begärda anslaget af en million riksdaler väl drygt tilltaget. Då för försvarsväsendet behöfvas så mycket penningar man har, så är det nödvändigt att icke för en särskild del deraf använda mera än som oundgängligen behöfves. Denna anmärkning härrörde icke från någon afvoghet å tal. sida mot anläggandet af ett artillerietablissement. Han hade redan vid ett föregående tillfälle visat att han intresserade sig för saken; men han intregserade sig för den inom behöriga gränsor. Frih. C; A. Raab (pptradR mot den föregående talaren. Man borde göra försvaret så kraftigt man kunde, och hvad regeringen begärt för dess ordnande vore visst icke för mycket utan snarare för litet. Under det nuvarande kriget ha kårer på 50,000 man baft ända till 200 kanoner och enligt K. M:ts proposition skulle antalet kanoner för hela armån endast gå till 180. Värnepligtens utsträckning till 40 års ålder var icke för mycket tilltaget. Man måste i detta hänseende hålla jemna steg med andra länder och i Preussen stå de värnepligtige qvar i landstormen ända till en ålder af 45 år. Kostnaden för landstormen enligt den kongl. propositionen är för öfrigt så godt som ingen. Detta förslag är blott ett förmedlingsförslag för att framdeles kunna få till stånd en tillfredsställande organisation af vårt försvar. Då hehöfver man nog äfven taga landstormen i anspråk. Derföre måste man äfven hafva den med från början. Allt som är nödvändigt för landets försvar måste man understödja till alla delar. På vice talmannen Fåhreei förslag remitterades propositionen till statsutskottet eller till särskild: utskott, i händelse ett sådant för försvarsfrågan af riksdagen kommer att tillsättas. Vid remitterandet af frih. A. C. Raabs motion om accis på tobak uttalade sig hr Hazelius ifrigt för indirekt be skattning i allmänhet och gärskildt denna. I an ledning af invändningen att indirekta skatter äro så försåtliga, att man skattar utan att man vet af det, förklarade tal. att han för sin del skulle vara särdeles tacksam, om någon ville bereda honom tillfälle att betala sina skulder så att han icke visste af det. Han åberopade Englands, Frankrikes och Rysslands exempel. Då stora och rika länder icke försmå att på detta sätt skaffa sig inkomst, hvarföre skulle vi göra det. Man säger, att dessa skatter för mycket drabba de fattiga, Det ser så ut vid första påseendet, derföre att största antalet af dem, hvilka träffas af denna beskattning, onekligen tillhör de mindre bemedlade. Men saken får ett annat utseende, när man observerar, att-de varor-som skulle drabbas af konsumtionsskatter på tobak, kaffe m. m. förbrukas af den fattigare befolkningen i så små qvantiteter, att den beskattning som till följd deraf drabbar hvar och en blifver mycken liten. Slutligen fraraframhöll tal, såsom ett anmärkningsvärdt förhållande, att bevillningsutskottet vid flere riksdagar i motiveringen för sitt afstyrkande utlåtande angående tobaksaccis, yttrat att en sådan skatt vore mycket ändamålsenlig immen att det skulle möta alltför stora svårigheter att införa den hog oss, och att om man en gång införde den skulla man aedan icke få bort den. Det sistnämnde skä2 syntes tal, snarare tala för skatten än emot en. Vid remitterandet af hr Björkenstams motion om låneunderstöd för Sevalla-banan yttrade grefve C. G. Mörner, att det föreföll honom besynnerligt, att man kailade denna bana företrädesvis bergslagsbana, då den under hela sin första sträckning följer sjön åt och kommer in i bergslagen först der den sammanfaller med Salabanan, att om Stockholms framtid — såsom man ständi igt upprepar — beror på Sevalla-banan, hvilket tal. för sin del icke kan tro, så hvilar det på en bra lös grundval, och slutligen att staten måste ha bra godt om penningar om den vid en tidpunkt då landets försvar tager i anspråk allt hvad man kan åstadkomma skall gifva ett så stort låneunderstöd åt en bana, ämnad att konkurrera med dess egen. Hr Casparssons motion om inskränkning af edgång och hr v. Kochs motion om förändrade bestämmelser för utskänkningen af öl, vin, kaffe m. m. remitterades till tillfälligt utskott. På hr Fåhreei förslag beslöts tillsättandet af eh RS utskott af 7 medlemmar och 3 suppleanter. nr rr (Insändt.) Föreläsningarne i vetenskapsaka