Aftonbladet – 30 januari 1871, sida 2

toret C. Salin; till notarier: e o. kanslisten Th. Lidman och kammarskrifvaren P. M. Nilsson; till registrator: kammarskrifvaren C. Drake, samt till kanslister: kanslisten i riksgäldskontoret J. Montell, kammarskrifvaren i statskontoret P. Håkansson samt e. o. kammarskrifvarne W. Henschen och E. Woligast. — Lagutskottet bar i dag till notarie antagit krigsfiskalen frih. Armfelt och till kanslist v. häradshöfdingen R. Annerstedt. — Musik, Den första af de konserter för kammarmusik, som utlofvats af hrr Book, Hagemeister , Nordqvist och F. Söderman, gafs af desse konstnärer i gär i Stora teaterns foyer och blef för vänner af god och gedigen musik en verklig högtid. — Program. met upptog först Haydns allbekanta Dmollqvartett, qvintqvartetten kallad, emedan första satseps hufvudmotiv börjar med tvenne qvintföljder, som sedan genomgå hela stycket, och hvars utförande, lika liffolit som korrekt, lemnade intet öfrigt att önska. Det andante och allegro fugato ur Mendelssohns efterlemnade arbeten, som nu följde, hade vi redan förra året tillfälle att höra af samma artister utföras. Denna komposition är en musikalisk perla, rik på skönhet och kontrapunktiskt arbete och friskare än i allmänhet Mendelssohns yngre skapelser. Allegrots tempo var måhända något för snabbt, för att låta de lyckligt funna tonfigurerna framstå med full. tydlighet. Matinbens glanspunkt blef dess slutnummer, en stor qvintett i Cmoll af Ludvig Norman, ett mästerstycke, hvars mera omständliga bedömande efter allenast första åhörandet vore allt för vågadt. Det hela är en storartad tondikt,som i breda drag skildrar en djup svårmodig stämning. Redan första satsen med sin dystra karakter bereder oss till Andantet, som förtrollar genom gripande motiver och den rikaste harmonidrägt. Allegretton och särdeles Dessdurtrion är hällen i något lättare stil, hvaremot finalsatsen med sina klagande violinoch violoncellkadanser åter är lika mörk och sorgbunden, som romantiskt skön. Återgifvandet bevisade det mest omsorgsfulla studium och tycktes understundom verkligt inspireradt. Särskildt anslog oss hr Books flärdfria och konstnärligt jemna spel samt den mjuka och på samma gång starka tonen hos violoncellstämman. Den andra altviolinstäsman uppbars af hr Lindroth. Åhörarne gåfvo lifligt sitt bifall tillkänna och bade ända till trängsel fyllt konsertsalen. Vi kunna således ur hvarje synpunkt lyckönska matintgifvarne till en utmärkt succes, gom helt visst skall framgent blifva deras vackra företag trogen.