Aftonbladet – 30 januari 1871, sida 2

nehade i Canada, börjat lemna honom ring eller ingen inkomst. För att utröna huru vida felet låg hos hans agent på stället el ler i andra orsaker sände han dit sin son Den unge mannen, några år yngre än mr Channing och utan särdeles erfarenhet, tycktes ej vara i stånd att reda de intrasslad förhållandena, utan mr Huntley fann sig slotligen nödsakad att sjelf resa efter. Det bref vi hört mrs Channing häntyda på, var frår hennes far, det innehöll så ledsamma underrättelser att Ellen gerna skulle önskat dölja dem för sin man, Det måste tilläggas att den ofvannämnda bankens ruin ingalunda föranieddes af dålig förvaltniog. Hade äfven de klokaste affärsmän stått i spetsen för densamma, skulle de hvarken kunnat förutse eller förekomma dess fall. Hamish Channing lemnade således sin plats utan minsta fläck på sitt rykte eller sin heder. En sekreteraresyssla erbjöds honom i London och han flyttade dit med sin hustru och sin lilla dotter för att der slå ned sina bopålar. Ellen hade vid sitt giftermål endast erhållit en mindre hemgift, den egentliga förmögenbeten skulle först tillfalla henne eiter hennes fars död. Huruvida hennes andel deri skulle bli större eller mindre, kanske ingen, kunde ej bestämmas nu då fadrens affärsställning blifvit rubbad. Det var dock ej endast på den obetydliga sysslan som sekreterare, på hvilken Hamish berodde för sin bergning och sitt anseende. Han hade ett högre och kärare mål för sin sträfvan. Han var ej okunnig om att Gud i rikt mått beskärt honom en af sina dyrbaraste gåfvor, nemligen snille. Författare med talang hafva funnits och fionas ännu i öfverflöd, både manliga och qvinliga, men det sanna snillet är sällsynt. Mähända är dock olikheten öfver hufvud taget ej så märkbar