Aftonbladet – 30 januari 1871, sida 2

— Jag önskade du ville lära mig att läsa korrekturet. Ett sådant infall. Jag skall väl lära mig sjelf då. Det vore förspild möda, min nådiga. Jag måste gå igenom det sjelf.n Så egenkär! Jag undrar om det är något medfödt för skriftställare? Aro de alla lika inbillska som Hamish Channing? Han tog upp penntorkaren och kastade den på henoe; men Ellen var icke rätt bågad att skämta längre i qväll. Hon lade penntorkaren — en rosett at rödt kläde — tillbaka på skrifbordet, steg upp och lade sakta handen på hans axel, Hvad vill du min älskling? Hamish, jag skulle gerna bära in ditt tå bit det vet du, men jag tror det skulle göra dig godt att lemna ditt arbete för några minuter; dessutom har jag något att tala med dig om. Godt. Jag skall komma om en qvart, men du är då en riktig tyrann. Ellen lemnade honom och satte sig att vänta i yttre rummet. Detta ger oss tillfälle till en förklaring. Ibland de många af alla stånd och vilkor som fingo lida genom följderra af en viss kris, var äfven Hamish Öhanning. Dan bank i Helstovleigh, hvars styresman han varit, blef äfven indragen i hvirfveln och vick sin undergång till möte. Dess ledare voro likväl redbara män, de offrade sina egna medel för att betäcka de oförmodade förluterna och ingen af dem som hade något att ordra blef lidande derpå. Banken kunde ;mellertid icke på nytt organiseras och Hanish blef utan sysselsättning. Hans svärfaler mr Huntley hade varit en af de förnämta delegarne och han hade drabbats af den vetydligaste förlusten. Icke nog dermed, samidigt hade en större egendom, den han in