Aftonbladet – 28 januari 1871, sida 3

vats af den bumana känslan och af konsideration för neutrala och vänskapliga staters medborgare, men ingalunda genom något folkrättens bud. avru mindre är genom lag eller häfd någon förpligtelre gifven att på förband underrätta de belägrade om de speciella militäriska operationer, till hvilka belägringen fortgår, hvilket jag redan med afseende på bombardementet i min till br J. Favre ställda skrifvelse af den 26 September förlidet år baft äran konstatera. Att vid fortsatt motstånd en beskjutning af staden skulle följa, derpå måste man vara beredd. Vattel betygar, ehuru han icke hade för ögonen något exempel af en befästad stad med så stora härar och krigsmedel som Paris: Att förstöra en stad genom bomber och glödgade kulor är en ytterlig åtgärd, för. hvilken man icke utan vigtiga skäl besluter sig. Men den auktoriseras likväl genom krigets lagar, då man icke är i stånd att på annat sätt betvinga en vigtig plats, af hvilken krigets framgång kan bero eller som kan tjena till art mot oss rikta farliga hugg. Emot Paris beskjutande kan en rättsgiltig invändning så mycket mindre framställas, som det icke är vår afsigt att förstöra staden — såsom Vattel anser tillåtligt — utan endast att göra den fasta, centrala ställning ohållbar, i hvilken de franska armberna förbereda sina anfall på de tyska trupperna och efter deras utförande finna betäckning. Slutligen tillåter jag mig att erinra er och de öfriga undertecknarne af den ärade skrifvelsen den 13 i denna månad att efter ofvannämnda tillkännagifvanden och varningar å vår sida under hela månader alla neutrala som önskade det släpptes igenom våra linier utan andra vilkor än att de skulle styrka sin identitet och nationalitet, och att ända till denna dag icke endast medlemmar af diplomatiska kåren utan äfven andra neutrala, så snart de af sina regeringars respektive sändebud reklamerats, fått passersedlar ställda till sitt förfogande hos förposterna. Många af de herrar, som undertecknat skrifvelsen af den 13 ha sedan flere månader af oss blifvit underrättade, att de kunde passera våra linier och de äro sedan lång tidi besittning af sina regeringars tillåtelse att lemna Paris. I ett analogt läge befinna sig hundratals medborgare af neutrala stater, hvilkas utsläppande genom vederbörande sändebud hos oss blifvit begärdt. Hvarför dessa icke gjorde något bruk af den tillåtelse de sedan lång tid egt, derom saknas officiella uppgifter. Men at trovärdiga privatmeddelanden kan jag sluta, att de franska myndigheterna sedan längre tid icke tillåta neutrala staters medborgare, icke en gång diplomater, att Jemna Paris. Om detta är fallet, skulle jag vilja rekommendera hoa dem som blifvit tvungne att stanna i Paris att framställa en protest hos de maktegande derstädes. I hvarje fall är jag, enligt ofvanstående, berättigad att, hvad tyska krigestyrelsen vidkommer, tillbakavisa det antagandet i skrifvelsen af den 13 i denna månad, att de neutrala blifvit hindrade att undandraga sig faran genom svårigheter som af de krigförande blifvit lagda i vägen för deras afresa. Den åt diplomatiska kårens medlemmar gifna tillåtelsen skola vi upprätthålla såsom en fordran af interpationel höflighet, så svårt och störande än utförandet deraf måste blifva i belägringens närvarande stadium. Att rycka deras talrika landsmän undan de faror, som äro oskiljaktiga från belägringen af en fästning, dertill har jag till min ledsnad för närvarande intet annat medel än Paris kapitulation. Vi befiona oss i den bedröfliga nödvändigheten att icke kunna underordna den militära aktionen under vår medkänsla för den parisiska civilbefolkningens lidanden, Vårt handlivgssätt är strängt utstakadt genom krigets bud och pligten att försäkra de tyska härarne mot nya anfall af Parigarmån. Att det tyska artilleriet icke afsigtligt skjuter på byggnader, hvilka äro bestämda till vistelseort ör qvinnor, barn och sjuka, behöfver i betraktande af den samvetsgrannhet, med hvilken å vår sida Genevekonventionen äfven under de svåraste förhållanden blifvit iakttagen, knappast försäkras. I anseende till fästningens byggnadssätt och det afstånd, från hvilket batterierna ännu skjuta, är det svårt att undvika ett tillfälligt skadande af sådana byggnader, likasom sårandet och dödandet af icke militära personer, som vid hvarje belägring är att beklaga. Att sådana pinsamma och at oss lifligt beklagade händelser i en stad sådan som Paris i ännu större mått än i andra fästningar måste vara förenade med en belägring, detta hade bort afhålla från dess befästande eller från ett hårdnackadt försvar deraf. Men ingen nation kan tillåtas att påföra sina grannar krig och under förloppet af detsamma vilja skydda sin bufvudfästning genom undseendet för der boende obeväpnade och neutrala invånare och för de förbandenvarande sjukhusen, midtibland hvilka de beväpnade härarne efter hvarje anfall kunna söka betäckning och hereda sig till nya anfall. Jag anhåller, att ni måtte meddela detta svar åt de öfriga undertecknarne af denna skrifvelse och mottaga försäkran om min utmärkta högaktning. CESAR Det