Aftonbladet – 27 januari 1871, sida 2

fa anfallet madan vv vä, 2 Nifva anfallet medan vi vänta på den, se mm år tidningens patent på förmågan att ordna örsvaret eller medan vi småningom arbeta jf itan plan och mål, men vi betvifla att sven-; ka folket tager garantien för god. Troligen i: kal! det anse rådligt, att nu gripa verket un med det mått af duglighet och förmäga, lt om står landet till buds. EMPRESS SR PS Underrättelsen att Favre i Versailles öppnat underhandlingar om en kapitulation be-! sräftas nu från flera håll, och i en tysk tid-l! ning till och med officielt. Om det närmare förloppet vid samtalet mellan Bismarck och len franska republikens utrikesminister känna vi dock ännu så godt som ingenting, lika litet om underhandiingarna; sedan de i tisdsgs atbrötos, blifvit sedörmera upptagna. En Versail!, zusllertid veta att Favres återvändande -tiil Paris ej är liktydigt med ett fullkomligt af-! brott af de började underhandlingarne. Som j: vi sågo i går, har Favre sjelf begärt att till! ett följande möte få medföra vissa namn-! gifna medlemmar af regeringen samt en re! Prag tant för garnisonen. Bismarck har emelertid för en och annan af de engelska kor! respondenterna i Versailles lyftat en flik af! den slöja, hvari han hittills iosvept da tyska ! fredsvilkoren. Såsom de af Daily News och : Daily Belegraph meddelas, befinnas de vara de samma som af den halfoffieiösa Spenersche Zeitung för en kort tid sedan angåtvos som Tysklands eantolikt blitvande fordringar. En verklig nyhet är deremot det i ett Timestelegram omnämnda förslag Thiers skall haj väckt att göra Frankrike åter till eo monarki j och erbjuda dess krona åt konuvgen af Belg:en — ett arrangement som, för ögonblicket åtminstone, ej synes ha stora utsigter för sig på någondera sidan den belgisk-franska gränsen. Flere af de ledande engelsko statsmännen hålla j dessa dagar mestings med sina val-j män för att för dem framlägga sina åsigter om de sväfvande frågorna och framförallt om Enoglands stälining till de krigförande makterna. Det märkligaste af dessa möten är onekligen det, som torsdagen i förl. vecka hölls I Chatham, der stadens representant i anderhuset, mir Otway, redogjorde för de orsaker, som förmått honom att afgå ur ministåren, der han beklädde posten som understatssekreterare för utrikes ärendena. Otway utgick, som man erinrar sig, ur Gladstones kabinett, emedan han ej gillade den passiva hällning lord Granville gitvit åt Englands ntrikespolitik. Till denna fråga återkom hen! nu äfven i sitt tal och yttrade under åhörarnes starka bifalisrop: En konferens äri! detta ögonblick församlad i London, men den hör till de ämnen, hvarom jag i dag är ur stånd att yttra mig. Jag kan hvarken tala om dem som der äro representerade eller om dem som icke äro det. Ej heller vill jag! oppehålla mig vid orsaken till konferensen; eller spekulera öfver dess sa-nolika resultater. Men om min stämma nu kunde utöfva något inflytande på min ädle vän (lord Granville), som har presidiet i konferensen, eller nå deana församling sjelf, skulle jag säga till hennes medlemmar: ?I kunnena na utföra en stor handling. I kunanen försöka att bämma det blodbad, som i hvartenda bem i Frankrike och Tyskland väcker förtviflan. Om uppgiften lyckas er, skolen I skörda heia mensklighetens välsignelse. Misslyckas försöket, skolen I åtminstone vinna menniskornas aktning. Men om I, som i egenskap af de europeiska makternas sändebud ären församlade på konferensen i London, åtskiljens utan att ha gjort något försök att bringa detta krig till slat, skolen I icke allenast icke gifva edra hedrade namn ökadt anseende, utan äfven bringa det diplomatiska ståndet, hvars prydnader I ären, i ett förtjent förakt. (Starka bifallsrop.) Betrakten hvad som i nuvarande ögonblick försiggår i Paris, denna stad, som i skönhet och intresse ej har sin like. En befolkning af två millioner menniskor, af hvilka mer än en million äro qvin: nor och barn, äro utsatta för bombardementets fasor. Bomber kastas in i staden natt och dag. Invalidernas hem, Pantheon och Hötel de Ville, äro, säger man, utsedda att förstöras af petroleumbomber, Öfverallt höres jämmer från mödrar, som ropa på mjölk åt sina nyfödda barn. Hundratusentals af invånarne äro dömda till hungersdöden. Men ej nog härmed: man har med en cynisk brutalitet, som ej skall glömmas förr än Rhein och Seine upphört att flyta, sagt Frankrike, att ?Psris skall koka i sin egen sås? (?Groans? och ett rop: Det är deras eget fel.) Ar det ej tid att Earopas neutrala makter skulle göra sin stämma hörd i denna sak? (Bifallrop.) Det tjavar till ingenting att säga mig, att man ej skulle bry sig om att iyssna till Enoglande, Österrikes och Italiens srämmor, och jag säger att det skulle vara en feg politik, som skulle hindra deras stämmor från att höjas (bifallsrop) — ja, feg och ovärdig, icke blott dessa länder, utan äfven menskligheten. (Högljadda bifallsrop.) Den tyska pressen, såväl den i Berlin som i Wien, har på senaste tiden mycket talat om det rärmanda som skall ha egt rum mellan Österrike och det nya tyska riket. Detta intimare förhållande daterar sig isynnerhet från det besök det preussiska sändehudet general von Schweinitz nyligen gjort i Pesth och de öfverenskommelser som der anses blifvit träffade. Meningarne om värdet af denna allians äro dock i Österrike-Ungern långt ifrån odelade. Det tyska centralistpartiet, med f. ministern Herbst i spetsen, önskar visserligen ett så nära förbund med det nya Tyskland som möjligt för att här fiuna ett stöd mot kejsarrikets icke-tyska elementer, och särskilt de ungerska, men å andra sidan saknas ej inflytelserika stämmor äfven bland de tyska österrikarns sjelfva som varna för att låta Österrike föras i släptåg af Prenssen. En sådan stämma är bland andra den från kejsarstatens äidre politiska strider välbekante dr Kurandas, hvilken under budgotdebatten i den cisleithanska delegationen, i ett tal som väckt allmänt uppseende, gitvit uttryck åt denna farhåga för den nya kejsarstatens vidare planer. Han såge, förklarade han, upphofset til Österrikes olyckor derati, att det 1864 låtit föra sig i släctås af Preussen. Och om kriget mellan FrankTAN AA a 20 a ae Rana GRE nr at ne es-KOjrespondent till Berlin tror sig. dä u f i k 6 r Vv v S 5 r i i I E 6 1 q a