Aftonbladet – 26 januari 1871, sida 3

k I dertill kan blifva i stånd: det sker ej genom blek, lagda nej till politiska reformyrkanden, utan gea nom kraftigt främjande af icke-politiska reformer -) Med denna tanke för ögonen — behofvet af en kraftigt ledande, en i spetsen raskt framgående, en t i ivitiativernas regering — ställer jeg till mig sjelt e den frågan, om en sådan gifver sig tillkänna i det Ei program, hvaraf vi uti trontalet fått en kort text t; och i statsverkspropositionen början till en kom mentar. Om jag ej kan utan vilkor besvara denna , fråga med ja, så beböfver jag endast med åbero; I pande af ett enda faktum bland flere förklara min . j tvekan, Jag nödgas påminna om — hvad visserli; gen ingen här kan hafva glömt — en bittert sorg 1 1ig episod från förra sommaren, för hvilken h ; ; excellens hr statsministern för utrikesärendena när I mast bär det ansvar, som jag vågar hoppas att har . i cjelf ej finner lätt. Jag beröm öfverseende, derest mina ord skulle synas såra någon förment diploi matisk anständighets fordringar; dock vågar jag antaga, att ej många på detta rum äro så anstän I diga, att de ej tåla vid att se sanningen naken. Denna sanning, korteligen uttryckt, är den att ; vårt land ådragits en svår förödmjukelse. Er i isvensk tidning, i hvilken officiella underrät telser offentliggöras, men som i öfrigt ha. en af. regeringen oberoende ställning, hade i I I hofsamma ordalag påpekat motsägelsen mellan -I den af preussarne med deras konung i spetsen ofI ficielt bekända kristlighet och humanitet och ett i krigföringssätt, som i sanning är egnadt att väcka i tvifvel, huruvida civilisationens framsteg är er verklighet eller ett bedrägligt sken. Allt hvad den ifrågavarande tidningen, i sin icke-officiella afdelning, yttrat, var egentligen blott ett framhållande jaf ett ostridigt faktum, på sin höjd kan man säga, Jatt orden inneburo ett moderat uttryck af der tavenska allmänhetens upprörda rättskänsla. ttannd icke dess mindre tidningens yYwiu.... väckte an stöt i Berlin, vill jag ej bestrida lämpligheten at Ten förklaring, på diplomatisk väg, af samma inne; håll som den i Posttidningen för den 12 SeptemI ber — en förklaring, som ådagalade bladets ställning till regeringen och fegtringens fullkomliga (ansvarsfrihet för allt hvad bladet i sia icke-offiviella afdelning yttrar. Men hr utrikesministern har ansett 2et med landets ära förenligt, att genom vårt sändebud i Berlin frätaföra ursäkter för någonting som för det första ej kominer regeringen vid och som för det andra icke innebär någonting klandervärdt, såvida eljest en hederlig menniska eger rätt att uttala sitt ogillande af i Guds namn begåbgna Sköndligheter: I br Dues till Nordd. jaNg. Zeit. för den 18 Sept. insända artikel karakteriseras detta Posttidatngens tttälsode, som endast kan lända bladet till heder, såsom sopissande, der förklaras att svenska regeringen med bekla; gander sett tidningen uppträda så som den gjort, och der itrddeles slutligen, att svensk-norska utrikesministern bar föf öfrigt att Astadkomma PostJtidnings-privilegiets upphäfvandes, Ha vi sålunda kommit derhån, att vår regering, rörandö tillämnade inre svenska regeringsåtgärder, skall i främsta jrommet nefdela sig med vederbörande i Berlin? Ehuru jag här dessa ord framför ögonen, år jag libland frestad att tro, att de icke stå fer. Väl har jag hört den förklariogen, att hr utrikesministern icke till hr Due meddelat sina planer röfa58e Pasttidningen i akt och mening, att det I skulle förkunfås i Berlin; förklaringen förefaller ne a derför, att man ej förstår; hvartill ett sådant meddelande till hr Due skulle tjenä, derest han ej deraf. skulie göra något bruk. Men antafom att den är riktig, såjär det lika litet begripligt, hvarför ej en minister rapellerats, som så illa utför sin regerings bafallningar: Herr talman! Jag år öfvertygad om, ati vårt folk både vill och kan försvara sig; Get har tydligen numera vaknat till besinnivg af hvad dess frid tillhörer. Men skall något kunna göra det vacklande i dönh? föregsats, så är det visserligen ett förfarande sådant son h? t:trikosministerns; åtminstone. så länge det ser ut, som. oil. regsringen öfrigt härutinnan vore med honom , solidafisk. Man blir osäker om trontalets mening, tviflande oil fästet af de uppoffringar, landet uppfordras att underkasta sig, titt men ser landets ära sättas på spel, på sått som nyligen skett. Detta är ej en hållning hos regeringen, som vore egfiad att ingifva folket förtroende och göra det benäget att äfven med de största offer och ansträngningar värna sitt nationella sjelfbestånd. Må man ej här komma med fåfängligt tal om den diplomatiska courtoisiebå förvringar. kller skall väl, när snart sagdt alla andra kapitel i fölkrätten äro upphäfda, endast det om comitas gentium ej blott Stå qvar, utan äfven utsträckas derhän, att höflighet från vår sida skall förenas med sje!fförnedring? Det har blifvit sagdt, att under Gustaf IV Adolf ingen Onderstod sig att skratta i hans närvaro, snart sagdt under hans regering, Det förmäles ej, hvari risketi begt6d. Förmodligen var den något lin drigare än hvad sagan förtäljer om den mediske konungen Dejokes hofceremoniel, som med döden straffade hvem som djerfdes spotta eller Je i högstdensammes åsyn. Detta bistra allvar gällde dock endast de begge konungarnes egna undersäåter; men nu säger man oss att, om vi röja vämjelse vid ocrhörda skändligheter eller löje 7id den nimbus af gudsnadlighet, i hvilka dessa skändlign ters uppofsmän insvepa sig, då skall vår regering Skynal att i Berlin ursäkta det naturiiga och hederliga Uttrycket af våra sunda menskliga känslor. Hvad är det då vi böra rusta oss att försvara, hvad skola vi kämpa för? 3 Jag är ej ensam i min tvekan, hur den handling, hvars sorgliga minze jag nödgats upplifva, och den: etiergi, hvaraf man i trontalet velat finna ett uttryck, skola förenas... Och hos många: skall denna tvekan:stanna. qvar, så länge hr utrikesministern stannar ;qvar på sin plats i konungens råd. Desse månges mening är, att vårt lands värdighet också är ett bland värt lands sanna intressen. Hans exc. grefve Wachtmeister bemötte en del af den föregående talarens anmärkningar. Han förklarade först att den svenska pressen under det pågående kriget fått fritt uttala sina tankar rörande de krigförande makterna. Den. hade ock i vidsträcktaste grad begagnat sig af denna frihet, utan . att regeringen sökt i densamma ingripa. Sveriges officiella tidning vore dock i utlandet ansedd som regeringens organ, hvarföre med den blefve ett helt annat förhållande. Det vore icke lätt i ut-l: landet förklara, huru denna tidning har en afdelning, för hvilken regeringen icke kan svara. Enl sådan förklaring skulle låta som en sofism. Den regeringens åtgärd, som af den siste talaren blifvit så hårdt bedömd, bestod endast deruti, att reger.ngen beklagat det uttryck blifvit fällda, hvilka sårat ett främmande lands regent. En förändring : i regeringens förhållande till Posttidningen måste ske och kunde tillvägagå på tvenne sätt: antingen så att Posttidningen gjordes helt och hållet beroende af regeringen eller ock att regeriogen toge sin hand från den. Man hade valt den förra utvägen. (Forts.) I å Under gårdagens sammanträde väcktes följande motioner, newligen af Hr Palander: angående förändrad organisation af rikets sjöförsvar; Hr Ehrenborg: 1) om örjutssky dighetens skiljande från jordbruket samt med förslag ti!l förändradt sätt för densammas utgörande; 2) om be! viljande af anslag eller lån för inlösen af erforderlig mark till Frövi—Ludvika jernväg; 3) om underdånig hemställan till K. M:t rörande skyldighet för lärjunge vid elementarläroverk att i: viss mån bidraga till lärarnes aflönande; och 4) I Am förändrad lvdalana af 1A L I amhatanedein san fxa