Aftonbladet – 25 januari 1871, sida 2

Jenner hade omnämnt honom, Roland Yorke hade gjort anmärkningar öfver hans peruk, men att denne mr Browo, var samme man som nu stod framför henne hade hon aldrig ens anat. Sitt ned, miss Rye, ni mår visst illa. Hon drog sig undan handen, som ville leda henne till en stol, och stapplade sjelf dit. Han följde efter och stod tyst bredvid henne: Hur är det ni kallas här?, började hon — och i sitt upprörda tillstånd hade hon måhända verkligen förgätit namnet, så att fråan icke endast var ett gäckande utbrott af arm: — Är det Godfrey Pitman? Med instinktlik fasa hörde mannen ljudet af detta namn. Hans blickar öfverforo rummet, väggarnae och möblerna, liksom för att öfvertyga sig att intet öra lyssnat dertill. Tyst — tyst! hviskade han försigtigt. pUpprepa aldrig detta namn, hvarken bär eller annorstädes!. Ån om ja gör det? Om jag ropar det högt till alla som borde höra det? Då skulle ff släppa lös ett getingbo der ni minst anade, och deras stygn kunde bli värre än döden. Döden för er? Nej, det vore jag som skulle blifva böleln. Hvad menar ni? Hör mig, miss Rye. Jeg kan icke säga r hvad jag menar och ni gjorde bäst i att Wärig mera fråga mig derom. Ifall...s Bäst, för hvem ? afbröt hon. För... nåja, för mig att börja med. Förväliandet är att vissa intressen för mig och ör andra personer vissa tilldragelser i det förlutnan, fortfor han med eftertryck, hafva viifvit så invecklade, så förenade med hvarandra, att vi efter all. sannolikhoat måste stå ller fälla tillsammans. öCCor