Aftonbladet – 24 januari 1871, sida 3

åstadkommas, och äfven på de svårigheter, med hvilka ett krigsföretag med hafvet till operationsbas är förbundet. Vi underskatta ej våra möjliga fienders antal och tillgångar, men vi äro dock öfvertygade, att de icke skola förmå att någonstädes på våra kuster landsätta en styrka större, än den de förbundne landsatte på Krim (62,000 man), vid hvilken landstigning icke allenast Europas tvenne mäktigaste sjöstaters, Englands och Frankrikes, krigsoch handelsflottor togos i anspråk utan äfven Turkiets. En landstigning på svenska kusten af 62,000 man förutsätter sålunda redan ett förbund af mäktiga grannar mot oss, hvilket vi väl knappast kunna tänka oss, så framt vi ej sjelfve skulle handla så okickt och dåraktigt, att vi därtill uppeggade dem. Men på den landsatta styrkan kunta förstärkningar fo och vi tro, att numera ingen skall skylla oss för öfverdrift, då vi påstå, att dessa förstärkningars styrka uteslutande begränsas ar våra flenders förmåga att uti vårt land underhålla sinä härmassor. Uti detta hänseende hafva vi äfven ganska rhåöga lärdomar att hemta från Krim-kriget, ty vi kunna ej uteslutande hemta dem från det nu pågående, alldenstund ingen enca jernväg leder direkte från S:t etergbtirg eller någon annan utländsk punkt in i vårt land, på hvilken ersättningstrupper, proviant och ammunition kunna tillföras eröfrarn, utan allt detta måste föras öfver hafvet. Vi erinra dervid om de outsägliga svårigheter, med hvilka de förbundne hade att kämpa, för att på Krim underhålla sina härar, och huru de en mil från kusten ledo brist på det nödvändigaste, ända till dess man lyckades anlägga en jernväg från Balaklavaj vi erinra vidare, att hela den krigsmakt, som från England, Frankrike, Italien och Turkiet underhölls på Krim, aldrig öfversteg en styrka af 180,000 man, och att den aldrig kunnat uppbringas till denna styrka och på Krim kunnat underhållas, så vida ieke den ofvannämnda jernvägen blifvit anplagd öeH såvida ej så många förenaus makters transportmedel föF detta ändamål bnrvit tagna i anspråk; vi vilja äfven aterkalla i minnet att, om än vintern uti Krim är sträng, kan den dock ej jemföras med en vibter i norden, samt att vintern ingalunda förhindrade de nödvändiga transporternas jemna änläfidände öfver Svarta hafvet under det att dimmor, snö oCh is ander de allra flesta vintrar skulle göra en fiendtlig armes proviantering från eget land medelst sjöstansport öfver Östersjön rentaf omöjlig; och vi erinra äfven derom, att för en eröfringshär kan det ej vara tråga om att endast framrycka et ell6? anat milutilandet; den måste oundvikligen besätta största delen deraf för att kuona beherrska det; och slutligen harns vi ej undgå att fästa uppmärksamheten derpå, ätt de tyska härarne under nu pågående krig icke uteslutande kunnat lefva på Frankrikes bekostnad, utan att belägriogshärarne kriog Metz och Paris helt visst måst upphäfva belägrihigarne på grund af ottöjligheten att underhålla dessa härar, så frartit de ej ögt jernvägsförbindel se med Tyskland, hvarifrån förnödetiheter af alla slag tillförts dem; och detta oaktadt särskilda armeer haft uti uppdrag att uti detta Frankrike — ett det rikaste land på jorden — uppsamla och tillföra dessa belägringshärar hvad som för dem kunde varit nödvändigt; och någon skonsamhet med landets tillgångar ju ingenstädes varit ifrågasatt. På grund af alla dessa skäl anse vi ej någon fara finnas för de förenade rikenas frihet och sjelfständighet, utan äro öfvertygade, att hvilken inkräktare som helst, som beträder våra kuster, skall med blodig panna kastas tillbaka i hafvet igen; men för uppnåendet af-ett sådant mål är det nödvändigt, att vi gripa oss an och göra oss fullt beredda till vårt försvar, ty ett land sådant som Sverige och Norge kan vida mindre än en af stormakterna bestämma tiden och stunden, då dei vill uppträda på stridsplatsen; det måste fastmer ständigt Yara färdigt, tör att ej vid de förvecklingar, som kuna uppstå utan deöse förvållande, blifva en lekboll 107 den mäktigaste. Det första vi hafva att göra för detta ändamål är att skaffa oss ett vapenöfvadt folk och befäl att leda det i striden. Men detta är ej ftillfäckligt) vi måste ock tillse, att försvaret uti alla hänseendet bliver kraftigt förberedt. I främsta rummet måste riiad då sörja för, att det vapenöfvade folket äfven har fullt tidsenliga vapen i tillräcklig; mängd, då det uppbudas att strida för tosterlandet, och i detta hänseende återstår ännu mycket att göra, oaktadt mycket blifvit på senare tider uträttadt. Men 4—500,000 bakladdnings-gevär af bästa beskaffenhet är det åntal, vi böra hafva i förråd, då kriget en gång hemsöker våra landamären, om vi skola vara säkra att kunna sätta dugliga vapen i hand på såväl den egentliga krigshären som landvärn och landstorm, då de uppkallas till fosterlandets försvar. Vivåga knappast hoppas på en sådan tillgång på vapen, som den, hvilker kär blifvit omnämnd, men derföre är ock en annan förberedande åtgärd för ett kraftigt och ihållande försvar af så mycket större vigt. Det är nemligen att anlägga ett nytt gevärs-faktori på en mot en inträngande fiende fullkomligt skyddad punkt i landet, och vi tro oss knappast behöfva gifva några skäl för vår åsigt att en sådan punkt lämpligen torde vara att finna uti Fryksdalen i ermland, der den är tillräckligt långt bort beiägen, för att ej behöfva skyddas af befästningar och dock i full förbindelse med både Sverige cch Norge genom jernvägen. En blick på kartan är tillräcklig för att inse lämpligheten af den antydda punkten för en sådan anläggniog. För sjelfva anläggningens ämplighet behöfva vi ej gifva många skäl. Det nu pågående kriget har tydligt visat huru svårt det är att under krigets gång förse den vapenföra befolkningen med vapen, och detta paktadt detta rika Frankrike har vida större tillgångar, än dem, som stå oss till buds, och oaktadt det genom sin flotta fullkomligt beherrskar hafvet och från Amerika och Engand erhåller det ena 100,000-talet gevär etter det andra. Vi återupprepa det ännu en säng: anläggandet af nytt gevärs-taktori, med ller utan understöd af staten, och dess föräggande på en genom sin aflägsenhet och andets natur skyddad punkt, är en af de ullra vigtigaste åtgärder vi hafva att vidtaga ör att förbereda vårt försvar. Må vi alltid FN hånkamma asve 22 LA