Aftonbladet – 23 januari 1871, sida 3

och man hade ej tid att utrusta fartycen med de för besättningarne beböfliga beklädnadspersedlarnpen. Eskadern var beordrad att gå till Öresund, att låta ett mindre ångfartyg segla till Kjö benhavn samt derefter återvända till Jahde och der blokera den tyska flottan. Vid Jakde skulle eskadern förstärkas med nya pansarfartyg, trupptransportfartyg, kanonbåtar och flytande batterier, hvarjå amiralen skuile lemna en division qvar der och med de öfriga fartygen segla till Östersjön. Hvad dessa förstärkniogar angår, så aukommo de aldrig; vi veta åf hvad skäl Landstigningstruperna skulle ju befria Bazaine och sålonda jelpa till att rädda kejsardömet. Marintropperoa kommo således verkligen till Östersjöns kuster, men ickefgenom Öresund, utan på vägen öfver Sedan. Den franska armen erhöll, såsom man inhemtat af de utaf repubiiken offentliggjorda hemliga påpperen, efter Wörth och Foörbach, sedan de i fullt återtåg ankommit till Mosel, kartor öfver Pfalz till Rhenprovinserna samt planritningar öfver Mainz, Rastatt och Germersheim. På franska kartor tyckes den franska generalstaben ännu i dag lida brist, hvaremot den preussiska generalstaben har öfverflöd på kartor öfver Frankrike. Men flottan spelade man ett ännu värre spratt. Man glömde nemligen helt och hållet att låta kenne få kartor med sig, Hvad detta ville säga på farvatten, der man hade släckt fyrtornen och med afsigt borttagit sjömärkena, kan hvar och en förstå. Expeditionens befälhafvare, vice amiralen Bottet-Villaremez kan man föröfrigt icke göra någon förebråelse. Han gjorde hvad han kunde. Först den 22 Juli anförtrodd ledningen öfver eskadern, lemnade han den 24 i samma månad Cherbourgs hamn. Moniteur bekräftar, att marioministera sjelf ville taga betälet öfver flottan, men förhindrades derifrån af kejsaren, till följd hvaraf han, såsom Movitenr antyder, med alsigt skali ha försommat flottans utrustning. Hvad nu den preussiska flottan angår, så har den blott fem pansarfartyg; två af dem äro monitorer och tre bredsidsskepp, bland hvilka König Wilhelm befinner sig. Den franska pansarflottan räknar inailes 31 bredsidsskepp med tillsammans 471 kanoner, och de bästa fartygen af denna kategori hade blifvit ställda till amiral Bouets förfogende. Enligt hvad Monviteur försäkrar egde denna eskader det osktadt istet enda fartyg, som kunde mäta sig med König Wilhelm i snabbhet och styrka: Biott Rochambeau ensam skulle ha kunnat iclåta sig i strid med Köig Wilbeln. Rochambesn, ett lågbordadt fartyg, blef, såsom man iorde minnas, inköpt från Förenta Staterna efter inbördeskrigets slut. Det kar röra sig med stor snabbhet och äfven gifva stöter. Armeringen består sf tolt IYooch 10s-tuns käroter. Men ill all olycka var Rochambesu, just då man betöfde det, icke färdigt att gå till sjös. De ranska ekeppsbyggnadsanvktoriteterna insägo ör sent fördelarne af den i Amerika byggda monitorp, futmo i sin tanke många fel hos lensarume och höllo honom i två år fördold för verldevs ögon under förevändning att den höll 1å att repareras. Amiral Bouet disposerade således blott öfver 7 bredsidsskepp; de vädurskepp, kanonbåtar och flytande batterier, som man lofvat bonom, ankommo icke, Då Jabdebugten var ganska väl försvarad örmedelst torpedos, då det var omöjligt att ned de djupgående fartygen göra något ansH på de grundå farvattnen och då den tyka flottan icke lemnade den säkra hamnen, å måste fransmänned slutligen vända om hem, wvarmed 1870 års sjökrig tog en ända.