Aftonbladet – 23 januari 1871, sida 2

om Paris till ett förskansadt läger, och huru jeklagliga följderna än äro, måste de, com ebo Paris, underkasta sig dem. Denna stad ar biifvit landets vigtigaste fästning, der Jess bufvudarmå har samlat sig och midt bland Paris befolkning angripit den tyska armön. I betraktandena af förhållande kunna härförarne icke gå in på att sfstå från anfallet mot Paris eller verkställa detta på ett med en belägring oförenligt sätt. Efter att ha antbärkt, att bppmaningar att lemna staden Here gånger gifvits, förklarar Bismarck, att syftemålet med bombardeingen icke är att förstöra Paris, utan göra fiendens centrala anfallsställning ohållbar. Derefter fortsätter han sålunda: Tillåt mig erinra, att i en hel månad passage hölls öppen för alla neutrala, som Öönskade lemna ståden; icke blott de neutrala makternas diplomater, utan äfven andre veutrale erhöllo på sändebudens begäran passersedlar för att kunna komma genom förpoesterna. Många af undertecknarne ha i flere månader innehaft dylika sedlar, likaså flere hundra personer, som tillhöra neutrala stater. Då något brok icke gjorts af dem, måste man således förmoda, att de franska myndigheterna ba förvägrat tillåtelse att lemna Paris. Om detta är händelsen, vore det bäst, satt vederbörande protesterade hos de maktegande i Paris. I alla händelser kan med rätta det påståendet tillbakavisas, att de neutrala ha blifvit förhindrade att lemna Paris genom svårigheter, som de belägrande skulle ha lågt i vägen för dem. Medlemmarne ef den diplomatiska kåren ha ingen apnan utväg att undandraga sina staters undersäter belägringens faror än uppgifvandet af Paris. Vi befiona oss i den sorgliga nödvändigheten att vara tvungna att afpassa de militära aktionerna efter krigföringens strängaste reglor. Att det tyska artilleriet icke med afsigt skjuter på hus, som äro ämnade till vistelseort ät qvinnor, barn eller sjuka, -behöfvero knappt försäkras i betraktande ef vår samvetsgranna efterlefnad af Genöve-konventionen, då befästningärnas byggnadssätt och batteriernas stora afstånd göra det mycket svårt att undvika sådana skador. Detta såväl som tanken å de många individer, som skulle bli sårade eller dödade utan. att deltaga i striden, borde ha afhåliit de belägrade från ett så hårdväckadt försvar; men det kan icke tillåtas någon nation att börja krig mot sina grannar och derefter tro, aft -undseendet för de neairala invånarne eller för hospitalernå skall kunna beskydda hennes hufvud ästning, der armeerna söka skydd efter anfallet och rusta sig till nya angrepp. Jag ber er gifva undertecknarne kännedom häraf.