Aftonbladet – 21 januari 1871, sida 2

Ja, lote är hon bättre, påstod mrs Jones med eftertryck. Hon hänger fast vid rinnet af en förrymd stackare, så är det, mr Yorkel... Hon har haft ett godt giftermålsanbud nyligen, men antog det inte. Förr pinar hon ut sig med att sörja efter den der, än hon vill se på en hederlig karl... och det för en rymmares skull, en som förlorat sin heder. Hvad hade han gjordt? frågade Roland nyfiken. Det är just inte något roligt att berätta, sade mr Jones snväft. Hon bodde i vår töpelseort Birmingham tilis vår mor dog då bon kom till mig. Det första hon sade mig var att hon var förlofvad med en ung man vid en byrå der, Georg Winter. Vid jultiden reste hon på besök till en slägting för att träffa bonom der och kom tillbaka efter en vecka. Nå ja... mr Yorke, den der förträfflige Georg Winter, som jag alltid hyst mina tvifvel om, fastän jag aldrig hade sett honom, råkade i bryderi innan tre månader gått till ända. Han och en af hans kamrater gjorde något orätt med kassan och Winter rymde sin väg. vJag undrar om han for till Port Natal? inföll Roland, det fanns mycket dåligt folk der.n Kan just vara detsamma hvart han for, återtog mrs Jones med hetta. Borta blef ban och kom aldrig tillbaka och Allsthas sinneslugn följde med. Det var nästan vid samma tid som den der ohyggliga händelsen med mr Ollivera inträffade hos oss, och med det ena och andra, så har Alletha aldrig sedandess varit sig lik. Roland påminde sig hvad han nyss hört af Jenner om juristens död och kände sig något villrådig. Hvad var Ollivera för henne? Ingenting naturligtvis. Det är föga bättre