Aftonbladet – 20 januari 1871, sida 2

Upprättandet af en lagbyrå motiveras af justitiestatsministern i hans anförande till statsrådsprotokollet på följande sätt: Under senaste årtionde ha rikets ständer och riksdagen tid efter annan hos K. M:t gjort underdåniga framställningar om behofvet af förändrade stadganden i åtskilliga ämnen, som tillhöra civiloch kriminalagstiftningens område. Med anledning häraf har E. K. M:t åt särskilda komitåer uppdragit att utarbeta flera författningsförslag, bland annat rörande införande af fastighetsböcker, angående allmänna underdomstolarne å landet, angående den s. k. vattenrätten äfvensom rörande utsökningsväsendet. Icke sällan inträffar emellertid, att sålunda utarbetade lagförslag, såsom förhåilandet särskildt varit med dem i ofvan först omförmälda två ämnen, vid deras i grundlag föreskrifna granskning inom högsta domstolen blifva på anförda skäl afstyrkta; hvarefter regeringen, om ej frågan skall helt och hållet falla, är satt i valet att antingen, med förbiseende af åsigternå bos den myndighet, som i frågan bör antagas ha den grundligaste insigten, till riksdagens godkännande framlägga förslaget i hufvudsakligen oförändradt skick eller ock låta detsamma undergå en mer eller mindre genomgripande omarbetning. Ju större och vigtigare dessa lagförslag äro och ju flera frågor samtidigt fordra en snar lösning, desto otillräckligare måste de krafter befinnas, som till ett sådant arbetz för närvarande äro inom justie-statsexpeditionen tillgängliga. Då nu, utom förenämnda vigtiga och vidsträckta delar af vår lagstiftning, som redan äro under bearbetning, äfven andra till civiloch processrätten hörande inom den närmaste framtiden torde böra underkastas en sådan, synes med skäl kunna ifrågasättas, om icke den förändrade anordning lämpligen borde vidtagas, att i stället för tillsättande at särskilda komitter för enstaka lagfrågors behandling, såsom hittills skett, upprättandet af samtliga de lagförslag, som under nämnda tid ifrågakomma, ätvensom dylikas omarbetning, der sådan i följd af gjorda erinringar funnes nödig i sin helhet, så vidt ske kunde, af samma personer utfördes. Det vill i detta hänseende för rig synas otvifvelaktigt, att om ett sädant lagberedningsarbete uppdrages åt insigtsfulla män, hvilka finge, ostörda af andra embetsåligganden, egna sig deråt, de, under fortsatta studier, med en genom vanan alltmera uppöfvad förmåga att röra sig på lagstiftningens fält och med lemnadt tillfälle att, der för någon viss fråga särskild sakkännedom erfordrades, genom tillkallade personer vinna nödig upplysning, borde blifva i tillfälle att på ett mera tillfredsställande sätt lösa den föreliggande uppgiften, än om arbetet i den hittills följda ordningen bedrefves. Icke blott enhet och konseqvens i redaktionen af sjelfva lagtexten, äfven innehållet af de särskilda lagarne och det inbördes sammanhanget dem emellan syntes böra vinna på den ifråpasatta förändringen i arbetssättet, liksom arbetet i i sin helhet borde antagas komma att skrida raskare framåt. Antalet af dem, åt hvilka detta arbete skullej uppdragas, har jag tänkt mig böra blifva tre, hvilka jemte det de, i den mån de dem närmast tillhörande arbeten det medgåfve, kunde biträda öfriga statsdepartementer. med upprättande och granskning af lagförslag, tillika skulle öfvertaga den byråchefen för lagärenden nu åliggande skyldighet att föredraga lagfrågor i högsta domstolen! samt vara underkastade de närmare bestämmelser I afseende å arbetet, som af chefen för justitiedepartementet meddelas. För att kunna med någorlunda säkerhet på! räkna, att de personer, som för ändamålet utses, komma att dermed fortfara, och då löneförmånerna, som medfölja de befattningar, de förut möjligen innehafra, torde böra helt och hållet afstäs bill dem, som befattningarne under tiden sköta,! synes mig ett årligt arvode till hvarje ledamot i den sålunda föreslagna lagbyrån böra bestämmas till 8000 rär. Derest den af mig förordade an