Aftonbladet – 20 januari 1871, sida 2

En fest för franska krigsfångar. Då kollekt insamlades i härvarande franska kyrka till förmån för krigets offer, anträffades. bland gåfvorna ett litet paket, som innehöll en ganska betydlig penningsumma, beledsagad af dessa enkla ord, skrifna af en qvinnas hand: till en julfest för franska fångar. Pastor Puaux lade ett belopp till den gåfva han mottagit och anmodade en af sina vänner att realisera gifvarinnans önskan. Han har nu mottagit ett bref, hvari redogöres för denna festlighet, och har gifvit oss del af brefvet, öfvertygad att dess detaljer skola intressera våra läsare: Bfter ett vänligt samtal, hvarunder jag såg mer än en tår tillra utför bronsfärgade kinder och smyga sig in i mustacher som grånat sedan bataljerna på Krim och uti Italien, beslöto vi att den ädelmodiga gifvarinoans uttryckta önskan skulle strängt respekterag och att de fångna soldaterna i W... skulle samlas kring ett bord med hvit duk, ett väl försedt bord. Det belopp som återstode skulle användas tillinköp af yilesockor. Jag fick enhälligt i uppdrag att arrargera den lilla festen och utdela yllesockorna. Den 1 Januari således, ni vet att det är vår jul, samlades, enligt kommendantens ij W... lemnade tillstånd, alla fångarne på restanrationen Zum Gambrinus. Middagen, som på förhand var beställd af mig till ett pris af 13 silbergroschen pr person, bestod af en god soppa, stekt gås med legymer och den oundvikliga potatisen, två muggar öl, en kopp kaffe, förstärkt med ett petit verren, samt tre cigarrer prman. Vid utsatt klockslag på middagen gick appellen och ingen enda man hade försummat att infinna sig. För dem var middagen, trots det billiga priset, en riktig fest, en extra gigantisk tillställning, och ni skulle ha haft nöje af att ee så många par ögon vilga sig när de fingo syn på den rykande soppan. På edra vägnar inledde jag tillställningen med ett kort tal, som kan resumeras med dessa ord: undergifvenhet nu, hopp, arbete och pligt för framtiden. Våra gäster intogo sin middag i allsköns ro och de drucko den goda svenska damens skål och er också. Allt gick städadt till, inga oordningar föreföllo. Länge skola vära fångar tala om denna glada fest. Komma dessa rader under den frikostiga gifvarinnans ögon — de stackars fångarna ha henne att tacka för minnet af denna lilla fest — skall hon ännu mer inse den djusa sanningen af Kristi ord: Saligare är att gitva än att tagan. CORSET