Aftonbladet – 19 januari 1871, sida 2

Det är nu tre dagar å rad Bourbaki anfallit Werder i bans ställningar framför Belfort utan att lyckas tränga honom derifrån. Söndagen och måndagen besköt han hans positioner vid Cbagey, Hericourt och hela linien ned till Montbeliard och kastade sina anfällssolonner uppför höjderna på andra sidan Lisaine, men båda dagarne lika fruktöst: vägen till Belfort förblef på denna sida stängd för hans framträngande. Men två andra vägar återstodo att försöka: den ena rån Montbeliard på hans yttersta högra flygel rakt i norr genom den lilla Savoureuselodens dal, der Belfort ligger ungefär fyra mil vorrut; den andra från hans vestra flygel anger i norr, der vid Frahier den från Vesoul och Lure kommande stora vägen till Belfort passerar Lisaine. Den förra går geom trånga defiler och af preussarne besatia oyar samt passerar slutligen en knapp mil rån Belfort det af tyskarne nyligen eröfrale Danjontin, hvarifrån de dominera ett af less vigtigaste fästen, La Perche. Den seare, som från nordvest leder till Belfort, är ör båda sidorna af den största betydelse. Den utgör nemligen tillika med den på kort vfstånd derifrån gående jernvägen den tförvämsta kommunikationslinieo med VWVesoul,; wvaröfver Werder har sin förbindelse med Lothingen och de andra tyskaihärarne i Frankike. Märkvärdigt nog hade Bourbaki örsummat att afskära denna väg genom att ätta sig i besittning af Frahier. Han hade ;ndast posterat ett svagt detachement af ägra hundra man i Chenebiers, en by strax ydvest derom, men lemnat Frahier sjelf, yckeln till positionen, obesatt. Werder ade å sin sida äfven begått samma försumnelse, men han godtgjorde den snart. Natten ill tisdagen ditsktickade han general Keller, om der satte sig fast sedan han öfverrump