Aftonbladet – 18 januari 1871, sida 3

afvoghet eller likgiltighet från svenska folket, hvilket, med all sin tröghet, dock är i besittning af temligen sundt menniskoförstånd och derföre nogsamt inser frågans öfvervägande vigt, samt att frambringandet af inhemska stenkol i större mängd vore detsamma som att gjuta friskt blod istatskroppens ådror. Med allt sitt visade berömvärda intresse för vår industris utveckliog, tycks det dock liksom insändaren, trots jemförelsen med kolfältet vid Cardiff, skulle nästan frukta att utan skymglas blicka på den bild af framtida idoghet som han sjelf framkallat. Detta framgår af yttrandet, att ett dylikt resultat som det i Aberdanedalen ingalunda kan ifrågakomma i Skåne. Med all aktning för insändarens tankar i ämnet våga vi påstå att de skånska kolfältens bearbetning icke allenast kan, utan sannolikt kommer att medföra verkningar af lika omfattande och häpnadsväckande natur, som dem hvilka blifvit en följd af kolgrufvorna i trakten af Cardiff. Kan insändaren frambringa något, på verkligt sakförhållande grundadt, skäl deremot? Sedan de skånska kolens godhet och användbarhet, för alla industriella ändamål, numera blifvit satt utom tvifvel, torde man måhända kunna spåra ett sådant skäl i den rådande föreställningen om den ringa mäktigheten at Skånes kollager; men att ännu mycket tunnare lager i andra länders koldistrikter med fördel bearbetas, borde icke vara insändaren obekant. Kolgrufvan vid Porta jernvägsstation nära Minden på Köln—Hanover-banan, der sedan längre tid tillbaka kolen, med ganska tillfredsställande vinst, brytas från ett lager af 9 till 15 tams tjocklek på ända till 700 fots djup, utgör ett bland många exempel derpå, utan att tala om Belgien, der koldistriktet tillhör samma geologiska ordning som i Skåne, nemligen Juraformationen. Nu vet man dock att Skåne har stenkolslager af 3 fot 9 tums mäktighet på endast 100 fots djup under jordytan, således mångfaldigt rikare och lättare åtkomliga än nyssnämnda kollager vid Minden. Jemförelsen med Aberdanefältet vid Cardiff är här ger på sin plats, ty såväl djuet som mäktigheten (120 fot och 4 fots kolHöts vid Aberdane) öfverensstämmer ganska nära med förhållandet i Skåne. Hvarföre skulle man då ej våga hoppas att våra kolfält komma att frambringa ett likartadt resultat? Insändaren, som endast tagit i betraktande de nu kända kolflötserna, (hvilka dock äro fullt tillräckliga att med sina produkter totalt omskapa Sveriges ekonomiska förhållanden, alldenstund de äro mer än nog för vårt behof under många sekler), är säkerligen lika okunnig som vi om de upptäckter, hvilka sännolikt blifva en följd af djupare undersökningar. Alla schackt och borrgingar hafva hittills alltid slutat i sandsten, och sandstenslager ligga i Skåne, liksom i andra länders koldistrikter, alltid emellan de olika kolflötserna. Då sandstenslagret blifvit gevombrutet, har man alltid, utan undantag, funnit ytterligare kollager, och den allmänna regeln synes vara, att kolen blifva fastare och bättre, äfvensom lagren tjockare, ju djupare man går. Förrän vi i Skånes kolformation nedträngt ett par tusen fot, liksom i England och Belgien, kunna vi omöjligen veta någonting om hvilka och huru stora de skatter äro, som här ligga gömda. Hvarken insändaren eller någon annan lärer väl med fullkomlig ofelbarhet kunna påstå, att under de bittills på ringa djup kända lagren icke andra, ojemförligt rikare, kol. bäddsr kunna finnas. Men äfven om, emot all sannolikhet, så icke skulle vara förhållandet, så veta vi redan nu, att inhemska stenkol finnas i tillräcklig myckenhet för att möjliggöra förverkligandet af ätven de mest storartade hägringar af framtida industri och dess otaliga välsignelserika följder. Med de rikaste jernmalmfält på jorden och med stenkol att bearbeta dem, hvar finnes väl gränsen för industriens framsteg!... Taflan af rykande masugnar, jernbruk och verkstäder i ofantlig skala, samt tusentals fartyg årligen ntagande sina laster af våra inhemska black liamonds,, kan säkerligen äfven hos oss blifva en verklighet, blott man med förtröstan och ihärdighet griner verket an och låer det komma from sounds to things. Bergsman.