Postångfartyget Sofia. (Telegrafrapport till generalpoststyrelsen.) Wisby d. 17 Jan. kl. 7,45 e. m. Lemnade Wisby fredagen den 6 Januari kl. 11 f. m. Vinden SV. och var påföljande morgon utanför Odensholms fyr, ) der is möttes. Tänkte der lägga bi, för att invänta isens drifvande från land, då jag varseblef ett större fartyg, liggande i drif-isen, med nödflegg. Beslöt genast att försöka berga besättningen. Ingick i isen omkring kl. 11, men måste afstå derifrån kl. 1, ty isen var för stark; hvarföre jag måste vända. Då syntes folk komma till mig på isen. Vinden gick om till storm, sjön växte och isen brast sönder, hvarföre jag gjorde ott nytt försök, som lyckades, så att jag kom fartyget en engelsk mil nära. Der upptog jag kaptenen jemte 8 man, hvilka måst lemna fartyget, efter att ha blifvit nästan utan all proviant. Kaptenens namn är Kienroth och fartyget är ryska skonertskeppet Delphin från Pernau. Vände genast, sedan besättningen blifvit ombordtagen, för att utgå genom isen, men under den tid jag forcerade isen, för att berga besättningen, hade ytterligare ismassor tillkommit, som för aftonen hindrade mig att komma längre än tre engelska mil från den plats, der besättningen bergades. Påföljande dag gjordes ytterligare ett försök, men genom den starka köld, som var under natten, kunde jag ej forcera isen. Legat stilla och drifvit till den 12, då vinden sprang på ostlig och isen började skingra sig, men detta varade blott några timmer. Då vinden ånyo sprang på OSO., hoppackade sig isen och dref ner på finska skären, så att den hin drade mig utkomma. Den 14 varseblefs en öppning i isen omkring !4 mil från fartyget. Med hårda ansträngningar lyckades det mig kl. 6,30 e. m. utkomma ur isbandet. KI. 8 fick sigte på Odensholms fyr, men som isen åter sammanpackades och mörkret tilltog, kunde fartyget ej fortsätta. Pejlade Odensholms fyr i 8. 12 O, distans cirka 10 min, Då den 16 isen skingrades sattes kurs på Baltisehport. Efter tre timmars gång sammanpackades åter isen, hvilket hindrade inkommandet. Atervände till iskanten. Eftersom kolförrådet började taga slut, ansågs omöjligt att längre qvarstanne, utan kl. 8,30 sattes kurs på Stockholmsskären, för att aflemna passagerare och den bergade besättningen, men som land ej syntes och mörkret tilltog, lades bi och hölls med sakta maskin under natten. Som sydlig storm illtog och kolförrådet ej tillät att dröja längre, beslöt jag att gå till Wisby för utt erhålla kol, nödig proviant och vatsen. Anlände till Wisby kl. 1 e m. ör mig färdig för vidare resa till Balishport. Allt godt och väl. Höggren.