Aftonbladet – 17 januari 1871, sida 3

ÄV RT IE NAN Här och der. Fria pennstreck af En Obekant. Riksdagen lärer blifva betydligt lugnare än den föregående, Jag menar på läktaren i första kammaren, der man hädanefter icke riskerar att blåsa bort. Huru det kan gå i andra kammaren; isynnerhet i de nedra regionerna, det är välsvårt att ännu säga något om. Emellertid lärer hr Arehn, som har temperaturen få sitt ansvar, sörja för att det ieke kommer att gå för hett till, hvarför den lugna utvecklingens vänner måste vara honom tacksamma. En lagom temperratur i våra kamrar är hvad man först öch främst behöfver. Får man sedan ett galaspektakel på rikssalen, hvilket väl kommer att gå för sig, äfven om hertigen af Dalarne skulle vara frånvarande, derefter, eller helst förut, några invigningsfester på Hasselbacken — hr Davidson lärer hafva försett sig med ofantliga förråder och skall kunna uihärda en belägring på mera månader — så en glad bal med kungliga småleenden och goda buffeter få Carlsdagen, några trefliga partier på Sällskapet och ett i allmäshet angenämt storstadslif, då hafva våra riksdagsmän egentligen ingenting att klaga. Då är, allt, såso:s fransmannen någon gång i lyckliga dagar sagt, pour le mieux dans le meilleur des mondes. Visserligen hafva vi en allvarsam fråga att behandla, och nog kunde det hända att någon af de frågvisa representanterna i andra kammaren vill veta i hvilket förhållande vår utrikesminister egentligen står till den tyske rikskansleren, men äfven sådant låter väl ordna sig, och för öfrigt anser jag det icke höra till min afdelniog i bladet; hvilken är af en vida lättare natur. Politiken angår mig egentligen icke. Jag gör bara streck, alldeles opolitiska, och när hvar och en sin syssla sköter, går oss väl ehvad oss möter. Nog skall jag göra hyad jag kan vm mändagarne, fastän detta naturligtvis — kändt talesätt i den högre blygsamhetsstilen — är ungefär detsamma som intet, Jag är riktigt glad öfver att vi ej mera lefva i de gamia ständsriksdagarnes tid, det kan jag heligt bedyra, men nog var den tiden fördelaktig tör extraordinarie tienstermän, om ej flere. Man hade tagit sin Examen i Upsäla och kommit temligån helskinnad derifrån, Skulle Aron Forss ännu kanna presentera en liten räkning på åtskilliga koppar choklad, konsumerade i förbifarten, när man gick till Delldens föreläsn r och använde ,qvarieno med ett partj bräde i lilla rommet, till venster innanför skänken, så oroade man sig ej särdeles deröfver, ty man hade förhoppning om att komma in till riksdagen, såsom extra kanslist i bondeståndet med hela tre riksdalers aflöving om dagen. Kamrern i verket har flera gånger talat om den tiden och det står så lifligt för mig, som hade jag sjelf varit med. Det var visserligen ännu minst ett par år till riksdagen, men det gjorde ingenting. Unogdomen har Gudilof tid att vänta, och det måste ungdomens kreditorer också göra. Icke behötde man svälta under tiden. Man skref in sig i tio verk, hvilket alltid gjorde. en inkomst af tvåhundra riksdaler om året)