Aftonbladet – 16 januari 1871, sida 3

sleg, som då äfven framstäldes, att flytta de skenor, som nu begagnas på vägen mellan hafvadstaden och Upsala till Östgötabanan och inlägga andra lättare i stället. Just här ligger enligt vårt förmenande frå: gans tyngdpunkt. Kunde man anse alla jern-. vegooyggnader i Sverige norr om Mälaren : fslutade med sammanbindningen af Upsala och Storvik, vore det onekligen, såsom ock vid sista riksdagen anmärktes, föga klokt att för denna återstående tiondelen af stami. banenätet slå in på ett helt och hållet nytt: system. Åfven den ifrigaste fäktare för det smala spåret måste, om saken ss från en sådan synpunkt, gifva med sig. Men icke ens statens jernvägsbyggnader kunna med denna linie här anses afsiutade. Under sommaren hafva norr om Storvik för dess räkning pågått undersökningar för närmare 60 mil smalspåriga jernvägar, och dessa underj i ; ; Å ; L l ; J Å sökningar inåste väl hafva något ändamål. j Det ligger onekligen på djupet af det all-l: männa tänkesättet en dunkel anivg om, attj: det: 6 å 7 månader af året tillstängda Norriand förr elicr senare måste hafva en jern-: vägsförbindeise med det öfriga landet och ! med en hamo, genom hvilken i någon mån !: en hjelpsam band kan räckas det under: missväxtår; och visst är att mången opartisk representant röstade för norra banan endast på : dee grund att man genom henne närmade sig : detta politiska mål, Ånou mindre finnas skäl l:! för den föreställningen, att inga grenbanor till Upsala—Storviks-Jinien skola på enskild väg : uppstå. Skall dena linie kunna göra afse ! värdt gagn, måste han åtminstone förbindas :! med gruffälten, hvarförutan han i likhet med Upsala—Stockholm knappast torde få tion-! delen så stor trafik, som man förespeglat. : Här är således fråga om ett helt bansystem och icke ensamt om en bana af biott ! 14 mil. Oafsedt dess norrländska politiska betydelse måste detta systems hufvudsyfte vara vexeltrafiken mellan Uplands, Westmarlands och Dalarneg malmdistrikter och skogarne ij dessa trekter och i Norrland. Af skäl eom vi nedanföre vilja närmare framhålla måste: man derföre här mer än annorstädes ska, a) nerbringa anläggningskostnaden till lägsta möjliga siffra och b) såvidt möjligt undvika omlastning. Att svenska jernhandteringens framtid ligger uti dess koncevtrering till större verk är otvifvelaktigt. Men enär jernproduktionen hos oss är baserad på träkol, som mäste tzgas från så många och skilda håll långa vägar, blir ett billigt byggnadssätt i dessa trakter oafvislig nödvändighet om man skall förmå istadkomma tillräcklig mävgd och längd sådana koljernvägar iör en koucentrering af någon betydenhet. BSkogarne sjeifva kunna i icke koncentreras. Berget går härvidlag aildeles icke till Mahomed, utan måste Mahomed gå till berget. Vår jernhandteriog är sålunda föga betjenad med en eller annan dyrbar bana, som kan komrua endast ett tåtal tillgoio. Den behöfver många och långa, men kan i stället nöja sig med billiga jernvägar. Om vidare för trafiken i allmänhet eller för den färdiga prodnakten en omlastning betyder föga, hvarpå vi hafva exempel i Herrljunga och Köpiog, så eger den dock beträffande träkol enligt sakens natur sina svårigheter. Men just derföre bör man här för hufvadlinien välja ett byggnadssätt, som för bilicierna medgifver anläggningskostnadens nerbringande till minsta möjliga belopp och dermed enhet i spårvidden. Vi harva ovederläggliga fakta derpå att med någon inskränkniog i beqvämlighet grenbanor a 3!(2 fots spår flerestädes kunna byggas till ect pris at 250,000 rår pr mil och så billiga jernvägar kan den enskilde hafva utsigt att kunnal åstadkomma. Vidhåller man åter en spår-! bredd som ovilkorligen fordrar en hög anläggningskostnad, blir följden antiogen enl kolomlastning eller också att en hel del bi-l banor icke komma till stånd. Hvad än må sägas kan aldrig det breda : tillåta ett så lågt anläggoiogspris som det smala. Minimum af vigt för rälsen kanj vid bredt spår icke tages lägre än 14 skålp. och senaste jernvägskomite har till och med satt den till 15 skålp. pr fot, hvsremot skenvigten för 3!2 fots spår i nödfali kan sänkas till 10 skålp. Derjemte måste vid det breda spåret rörliga materielen bekostas någorlunda i jemnbredd med statens nuvarande för att kunna inkopplas i dess stora och tunga tåg. Oberoende af allt apnat gör detta ensamt en icke obetydlig skilnad i anläggningskostoad. Biand de 17 st. bredspåriga banor som jernvägskomiten behandlat finnes ingen enda till lägre pris än 370703. rår, hvaremot bland de 21 st. smalspåriga den billigaste med 12 skålp:s skenor angifves kosta 276,622 rdr pr mil efter komitens omarbetning. I dessbetänkandeförekommer äfven förslag till en bredspårig bara Carlshamn—Wieslanda på7,1 milmedlutningar i båda riktniogarna af 1 : 60 och med ett anläggningspris pr mil af 378,028 rdr. Under sommaren har i samma sträckning ny undersökning skett för 3!2 fots spårvidd. Ehura latningarna nedbringats till endsst 1: 100 åt ena och 1:70 åt andra hållet samt blott på trenne ställen krokar af 1000 fots radie eiler lika med stambanans skarpaste blifvit tillämpade, upptager dock nya förslaget endast 263,100 rår pr mil för en bana med 12 skålp:s skenor och en rörlig materiel af 5 lokomotiver och 100 vagnar; och vitro oss veta med säkerhet, ait entreprenadanbud å byggnadens utförande till kalkyleradt pris och efter den uppgjorda planen står ett blitvande bolag öppet. Väl torde trakter finnas, der bredspåriga banor med lätta skenor och andra inskränkningar kunna utföras till ett pris af 350,000 rdr pr mil, men att sänka kostnaden till 250,000 måste man väl ändå medgifva vara omöjligt; och den i dylika förhållanden invigde vet alltför väl, att en kostnadsskilnad af till och med endast 20 å 30,000 rdr pr mil mången gång kan omöjliggöra ett eljest ganska lofvande jernvägsföretag. — Ingen har tänkt sig annat än smalspåriga banor för Norrland, och jernvägsbyggnadsstyrelsen sjelf har töreslagit ändriog at spårvidden norr om Storvik samt äfven i sådant syfte låtit utföra undersökningarna derstädes. Men i så fall skulle omlastningen blifva placerad jemnt upp på olämpligaste punkter. Belägen midt emellan groffälten och de egentliga skogstrakterna, blefve den likasom en dammlucka för all kolPra tan 2 banna Aalldalano inlkba nco