Aftonbladet – 14 januari 1871, sida 4

En middag öfverraskades jag af att bli tilltalad på svenska. Det var en agent, som tillbragt 5 år i Stockbolm och Norrköping, men ändock tvcktes ha något underbara begrepp om svenska förhållanden. Han frågade med en viss ifver, hvilken makt Sverige nu skulle få till beskyddare, då Frankrike så illa tilltygades af tyskarne. I Bistritz finnes en hattmakare, som arbetat i Stockholm och Kjöbenhavn. I Hermannstadt besökte jag en gammal värdshusvärd, som man sade mig skulle vara svensk, och han var det så tillvida, att ban vsp född i Stralsund medan Pommern ännu var svenskt. Professor Schuler-Lib!oys svärfars far var en till Siebenbärgen utvandrad svensk. Ett var det, som gaf Sveriges namn glans och gjorde dess namn kärt för de sin frihet älskande sachsarne, och det det var minnet af Gustaf Adolf. När jag något senare besökte Burghalle eller Varhely, nordligare i Siebenbärgen, och gerna ville leta rätt på ett stycke af en romersk landsväg, som måste finnas för att göra vägnätet fullständigt, påstod sig en bonde hafva sett spår af vägen långt bort på sin åker. Det var lätt att se, att han misstagit sig, men vi samspråkade i öfrigt om landets fornlemningar. Då hörde jag honom om en stund fråga en af mina ledsagare: ar det verkligen sannt, att den a herrn är från samma land som Gustaf 0. Ci