Aftonbladet – 7 januari 1871, sida 3

eftermiddagen, då ett bantåg saktade sin fart för att stanna vid Paddington, En af de första bland passogerarne som stego ur, var mr Bede Greatorex. Han hade en liten nattsäck i hand och sprang genast upp i en droska. Till Bedford säoare!, Akaren rörde vid mössan. Bede Greatorex var tillräckligt känd inom London och det var ej första gången mannen kört för honom; men i stället att få köra upp till den välbekanta porten, hejdades han på kort afstånd derifrån. Jag stiger ur här, sade Bede Greatorex. Han betalte kusken, fortsatte sin väg med natisäcken i hand och kastade en blick uppåt fönstren i det han passerade gatan. Rullgardinerna voro nedfällda. Det var en ståtlig byggnad som ursprungligen bestått af två hog, För lävgesedan, trettio år eller mera, hade rar Greatorex endast hyrt det ena huset, men då efter hand såväl göromålen som familjen ökades hade hen köpt både detta och det näst intill belägna och sammanbyggt båda till ett. Annu bibehölls tvenne ingångar, den ena för familjen, cen andra för dem 2om kommo i affärer. En del af bottenvåniogen var upptagen som byrå, ett rum med utsigt åt trädgården var mr Greatorex arbetsrum. Bede inträdde genom den privata uppgången, den han upplåste med sin nyckel. Sedan han lemnsat nattsäckaen i förstugan, gick han igenom några korridorer för att komma till sin fars arbetsrum, men fann det tomt, återvände derföre och ställde sina steg uppför trapporna, Hunoneg till första våningen mötts får en af tjenstfolket, zom emottog hans kappsäck, bvarpå han öpppade dören till matsälen, Det var ett rytiligt väl in