tåget. De öfriga blefvo qvar för att följa den olycklige John Ollivera till grafven. Han bars ut vid klart. månsken från mrs Jones bostad, strax efter sedan klockan slavit elfva. Antingen med afsigt, såsom mest ämpadt efter det knapphändiga i sjelfva ceremonien, eller af glömska, hade begrafningsentrepenören uraktlåtit att skaffa ett bårtäcke till kistan. Mrs Jones utbrast i förebråelser, så häftiga och skarpa som blott en jvinnas tunga är i stånd till och skyndade att hemta en stor svart ylleschal, den hon ned egna händer utbredde öfver kistan. Liktåget sattes i rörelse, företrädt af en nängd nyfikna åskådare och efterföljdt af innu flera, bland hvilka senare smög si Alletha Rye; på detta sätt anlände man til vegrafningsplatsen. Hvad der tilldrog sig är förut beskrifvet; FJERDE KAPITLET. Hemkommen med underrittelser. I grannskapet af Bedford square och så ära derintill, att vi alltförväl kunna begagna lenna ortbenämning under berättelsens fortång, reste sig de nanspråksfulla byggnad, der rman Greatorex Greatorex hade sin verk amhet. Anspråksfull kunde den kallas i alla, fseenden, såväl med hänsyn till byggnadens torlek som till den vidsträckta afförsverkamhet, som sköttes inom dess--murar. Det ar en säker, påhtlig, ansedd firma, som stod i högt i publikens aktning som någon kunde tå, och den förtjenade det. Mr Greatorex ar en man af sträng heder, rättskaffens, noga ch samvetsgrann. Han skulle ej velat hafva n hand medi hvad man kallar -en smutsig fär och om en klient önskade gå till vä vd lint och omsvep i en rättegång, lönade