Aftonbladet – 5 januari 1871, sida 2

lör verklighet, tomma ord eller manlig hand.b ing. Vid bedömaade af utsigterna för Frank-e ike, att med framgång fullfölja försvaret, !n ar man att taga i betraktande två olikal!pD uternativer. Det ena: att Paris kan blifva lt lödsakadt att kapitulera inöm förloppet af!D le närmaste dagarne; det andra att hufvudej staden kan hålla sig ännu några veckor. å Hvilket inflytande hufvudstadens kapitula-!d ion skulle komma att utöfra på ställningen, e orde icke vara möjligt att ens med någon v svad af sannolikhet förutsäga. Väl tordejb let föreställning vara ganska allmän, och!n nan smickrar sig åtminstoae helt säkert på 1l Jen tyska sidan mad det hoppet, att genom ip eröfringen af Paris Frankrike skulle varalt fuliständigt, besogradi och ett vidare motstånd s omöjilgt. ÅA andra sidan har från den fran-!p ska sidan ofta proklamerats, att icke ensl detta olycksslag skall göra slat på kriget,is atan att Fraukrike vill det 0aktadt strida till ls det yttersta. Men man kan dock icke på s förhand beräkna, hvarken de:inflytande, som jg denna katastrof kan komma att utöfva på li franska folket och följaktligen på dess be-!h nägeuhet att fortsätta striden, eller betydenf heten af de stridskrafter, som tyskarne efter it intagoingen af Paris kunde få lediga för att i! gitva eftertryck åt sina Operationer iprovin-c serna. Endast så mycket kan anses visst, 1 att Frankrikes ställniog skulle blifva högstls betydligt försvårad genom hufvudstadens fall; i men om derigenom allt skall vare förloradt,!t lärer icke nu kunna beräknas, Mången antog, att då den tyska srme, som hade ione-i sletit Metz, blef frigjord genom Baz ines ka-! pitulation, skulle densamma kunna skicka ji ströfkårer hvart som helst i Frankrike, utan I att någonstädes möta något allvarsamt mot. . stånd. Hvad man i det ögonblicket visste om de stridskrafter, som stodo Frankrike till : buds, gjorde också detta antagande ganska : sannolikt; men erfarenheten har dock seder: mera visat, att fransmännen satt på benen ! så betydande stridskrafter, att de numeral! hålla de trån Metz kommande kårerna i schack. Något dylikt kan möjligen inträffa ! ätven öm Paris skulle falla och någon delaf cerneringshären kunna utsändas tillde iprovinserna opererande armåernas understöd; men att säga att det skall ske, är mer än man nu kan tilltro sig. Vida säkrare utgångspunkter för bedömande af sannolikheterna har man, om man håller sig till det andra af de ofvan antydda alternativen, nemligen antagandet att Paris kan hålla sig ännu några veckor. Man vet då, att Paris-armån under belägriogens fortgåog vunnit den styrka och utbildning, att det är för högqvarteret i Versailles omöjligt att från cerneringsarmen detachera någon betydligare styrka till förstärkande af de armåer, som operera på öppna fältet för att hindra de i de franska provinserna uppställda stridskraiterna att marschera till Paris ondsättniog. Man vet tillika, att för ögonblic ket råder sådan jemnvigt i styrka emellan å ena sidan de tyska armeer, som ha till uppgift att hålla cerneringstrupperna ryggen fri samt skydda de tyska förbindelselinierna, och, å andra sidan, de på öppna fältet opererande franska armåerna, att tyskarne för det närvarande måste afstå fråp allt vidar? framträngande, vare sig i den ena riktningen eller i den andra, och inskränka sig att snart sagdt på alla punkter intaga en defensiv ställning. De tyska trupperoas öfverlägsenhet i öfring, krigsvana, disciplin och beväpning uppväges för det närvarande fualiständigt af de franska armåernas öfverlägsenhet i antal. Allt beror således nu på de utsigter man å ena och andra sidan eger att kunna under den allra närmaste tiden rubba det för tillfället rådande jemnvigtsförbållandet. Hvad de tyska stridskrafterna angår, så har man väl i detta hänseende hört omtalas, latt de sista förstärkniogstrupper, som i Tyskland äro att för det närvarande tillgå, tått lordres att attåga till gränsen och att de redan torde befinna sig på väg till krigsskådeplatsen. Huru stor den förstärkning är, som: Ide tyska stridskrafterna derigensm vinna, Tkänver man visserligen icke på siff:an; men det är mycket antagligt att de på sin högsta Thöjd kunna vara tillräckliga att ersätta de förluster, som tyskarne dagligen lida, såväl i Idee oupphörligen förekommande fäktningarne, som gezom de ansträngniogar och lidanden, hvilka vinterfälttåget medtör. Såvida tyskarne icke skola föra i tält den nyss inkaliade yngsta klassen, som för närvarande gevomgår rekrytskolan i depoterna, äro de sä-. ledes temligen npära på upphällviogen med Isina tillgångar på friskt manskap, och det lärer för öfrigt icke vara rådligt att alldeles blo:ta på trupper ett land, der man har 1350 000 fångar att bevaka. Huradan är, under dessa förhållanden, ställningen på den franska sidan? . De franska I stridskraiterna äro, såsom redan blifvit anI märkt och hvad händelserna hvarje dag beI kräfta, genom sin öfverlögsenhet i antal redan Inu i stånd att bjuda detyska armeerna spetIsen och att trotsa deras öfverlägsenhet i arI tilleri, kavalleri, krigsvana och manstukt. De I detaljberättelser, som efter hand ingå om de af Chsnzy och Faidherbe levererade drabbningarne ådagalägga också, att de unga trupI per, som de hafva till sitt förfogande, vid flera tillfällen uppfört sig på ett utmärkt sätt. Hvarje dag som går ger dem dessutom allt större öfniog och krigsvana, och måhända skola deras beftälhafvare se sig i ständ, att redan med de dem nn till buds stående kraf. terna gripa till en verksam offensiv. Men I dertill kommer — och det är isynnerhet derpå som man torde böra lägga synnerlig vigt vid bedömande af ställningen — dertill kommer, säger jag, att fransmännen i detta ögonblick ega en tillgång på föratärkningsmanskap, som sätter dem i stånd både att fylla de luckor, som strider och ansträngningar förorsaka, och jemväl att förstärka sina armeers numerär.